Arbetsterapeuten-2-2021

TEMA: ARBETSTERAPIFORUM

GÄVLE

det svårt att bära saker och därför har han bland annat en serveringsvagn då han gör i ordning mellanmålet och han skär hellre med mandolin än med kniv. Christian har en elrullstol som han an vänder för att ta sig till och från jobbet. Han använder den även ute på skolgården för att underlätta förflyttningar. – Många vill köra, men det går ju inte. Men de får gärna titta och ställa frågor, säger Christian. Ute i parken på baksidan av dagrehab har Annika Öst Nilsson och Jenny Karlsson bullat upp med både kuddar, filtar, macka och stor termos med hett kaffe. – Alla situationer är unika och individuel la, men det blir en dörröppnare då man hör om andras erfarenheter, säger Annika. De peppar varandra och får en bekräftelse på att de inte är ensamma i hur de känner sig. En önskan gruppen hade var att möta någon som hade återgått i arbete för att ta del av den personens erfarenheter. Just då fanns ingen möjlighet till det, men nu är Christian redo att dela med sig av sina erfarenheter gällande arbetsåtergång. Han kommer snart att träffa en strokepatient på dagrehab, som är på väg att påbörja arbetsträning. – Mitt bästa råd är att ta det lugnt och inte tro att allt är som förut. Men jag vet inte vad jag hade gjort om jag inte fått jobba. Att ha kontakt med vuxna, och barn, ger så myck et – man får känna att man lever, säger Christian men tillägger att det går upp och ner. Han knackar sig på huvudet. – Mycket sitter där. ¶

hos varandra, innan samhället stängde ner. Sedan våren 2020 har man inte haft någon gruppverksamhet, men Annika och Jenny planerar att starta upp igen så snart som möjligt. Konceptet var både uppskattat och värdefullt. En uppföljningsträff med arbets återgångsgruppen planeras och den ser Christian Hallberg fram emot.

De ville träffa andra i en liknande situation så jag satte mig ner med min arbetstera peutkollega Jenny Karlsson och började skissa på en gruppverksamhet för återgång i arbete. I september 2019 möts gruppen för första gången. När Jenny hämtar dem i väntrum met vid entrén sitter de redan och pratar med varandra.

Smittspridningen i Gävle borg är omfattande och vi möts utomhus, på baksidan av dagrehab. Man har byggt en ramp vid bakdörren och till rehabgymmet så att de som kan ska kunna gå runt huset utan att behöva trängas i huvudingången. Christian har ställt bilen på besöksparkeringen och kom mer långsamt gående med krycka. Det var många rundor innan han fick lov att köra igen. Men nu har han auto matväxlat och en extra gas pedal till vänster. Frun gasar på som vanligt med höger foten.

– Vi trodde att de skulle gå bra ihop och det gjorde de, säger Jenny. Under första träffen satt de i övningsköket och fikade. Att hyvla ost och pumpa en kopp kaffe ur termosen visade att flera av dem hade liknande svårigheter. De kunde prata om hur de gör hemma i var dagen, vilket också var ett av målen med träffarna – erfarenhetsutbyte. Enligt planen träffades gruppen sex onsdagar, med fokus på återgång i arbete ef ter stroke. Informationen och diskussionspunkterna hand

”Det blir en dörröppnare då man hör om andras erfarenheter.” ANNIKA ÖST NILSSON

– Efter påsk går jag upp i 75 procent, hälsar Christian som jobbat halvtid i snart ett år. Lite osäker på hur det ska gå är han. För allt går långsamt. Han lider inte av hjärntrötthet, men minnet är lite trögt och det är många barn att hålla reda på i fritids klubben för mellanstadieeleverna. – Jag har problem med deras namn ibland, men det kommer efter en stund. Annars funkar det bra, de är fartfyllda och jag var rädd att de skulle springa ner mig men de är så snälla och omtänksamma. Christian Hallberg har jobbat på Sörby skolan sedan 2000 och hans arbetsgivare har varit väldigt tillmötesgående. Han får tid, kan jobba på i sin takt. Eftersom Chris tian har nedsatt funktion i höger hand är

lade bland annat om konsekvenser av stro ke kopplat till arbetssituationen, strategier för att hantera utmaningar på jobbet, olika framgångsfaktorer vid arbetsåtergång, till tro till arbetsåtergång och aktivitetsbalans. – Det var tydligt att de mellan träffarna hade funderat på vad de ville lyfta och del ge varandra. Någon hade kanske träffat sin chef eller haft möte med Försäkringskassan så det fanns alltid mycket att prata om, säger Jenny. – Upplägget var baserat på forskning, men vi ville hela tiden anpassa efter situa tionen och de olika behoven, säger Annika. Efter varje träff hade Annika och Jenny en utvärdering och bollade hur de skulle gå vidare. Gruppen hann gå klart och ha några upp följningar, både på dagrehab och hemma

Muntliga presentationer. Erfarenheter av gruppverksamhet gällande återgång i arbete efter stroke, av Annika Öst Nilsson.

26