Arbetsterapeuten-2-2022

TEMA: BALANS

”Hur ska man kunna jobba patientsäkert?” Text: Anki Wenster Foto: André de Loisted

D et har varit en lång resa, säger Moa Grahm. Sedan hon började inom hälsa-, vård- och omsorgs förvaltningen för 2,5 år sedan har den orimliga arbetsbelast ningen diskuterats. Hon säger att det länge varit uppenbart att ekvationen inte går ihop, att det saknas resurser och att rehabpersonalen har ett för stort patientansvar. Det är för många patien ter per team för de arbetsterapeuter och fysioterapeuter som arbetar mot sär skilda boenden i Malmö stad. Konsekvensen har blivit att många inte orkat och valt att avsluta sina tjäns ter. Moa Grahm är en av dem och sluta de i februari. – Det är fint att jobba med äldre, men jag känner att jag inte alltid kunde job ba patientsäkert. Jag vill höja de äldres röster och lyfta deras situation, de har rätt till en god vård och jag hoppas det sker en förändring med bättre priori teringar. Hon har haft ansvar för fem boenden och har kollegor som har haft fler än så. – Hur ska man kunna jobba patient

flera boenden också ställt sig frågande till varför rehab inte har fått bättre för utsättningar och mer resurser. Moa Grahm är också bekymrad över att det varit en hög korttidsfrånvaro och det har påverkat arbetsgruppen och in troduktionen av nya kollegor som blivit bristfällig, vilket hon beklagar. Beslutet att säga upp sig har mognat fram. – Det byggs upp en frustration och be svikelse som till slut gör att man inser att det inte går att göra mer och det är ledsamt. Jag behöver också ta hand om min hälsa, att jobba under sådana här arbetsförhållanden är inte hållbart i längden. Hon är 27 år och har jobbat som ar betsterapeut i snart sex år. Moa Grahm konstaterar att hon inte är ensam om sin upplevelse. Bakom henne står många kollegor med liknan de erfarenheter, både arbetsterapeuter och fysioterapeuter. En av dem är ar betsterapeuten Orna Johansson som gjorde sin sista arbetsdag inom hälsa-, vård- och omsorgsförvaltningen i mit ten av mars. kk

säkert? Det finns inte förutsättningar för det. Man springer snabbare än vad man orkar för att man vill få det att gå ihop och detta på bekostnad av sin egen hälsa. Hon upplever att sektionscheferna har varit medvetna om situationen och fört fram rehabgruppens synpunkter till nästa nivå. Men information verkar inte nått vidare uppåt i ledet, vilket hon har svårt att förstå. – Det har varit påtryckningar under flera år och den högsta ledningen borde ha agerat betydligt tidigare. Det känns som att rehab varit åsidosatt. Hon fortsätter: – Till slut orkar man inte hålla på och kämpa, ansvarstagandet måste ske högre upp. Det går emot mina principer både hur jag vill utföra mitt jobb som arbetsterapeut och hur jag själv skulle vilja bli behandlad. Det har funnits tydliga signaler om att arbetssituationen varit ohållbar, säger hon. Under drygt ett år har 21 av 26 per soner slutat i rehabgruppen, vilket be kräftas av Sveriges Arbetsterapeuters huvudskyddsombud Björne Lantz . Moa Grahm berättar att personal på

26