Arbetsterapeuten-2-2022

TEMA: BALANS

ombud i hälsa-, vård- och omsorgs förvaltningen hade bjudit in nuvarande och tidigare anställda inom rehab enheten, både medlemmar och icke medlemmar. Essie Majkowitz säger att det var ett möte som berörde emotionellt på flera sätt, där förbundets representanter fick ge stöd och bekräfta de känslor och upplevelser som många arbetsterapeu ter burit på länge. – De tog upp brister som funnits under flera år och som staplats på var andra. Man kan ställa upp för varandra en kortare tid, men inte under flera år. Det är ohållbart. Det var också värde fullt att få en helhetsbild från så många ansikten. Att ta del av de upplevelserna och erfarenheterna är ovärderligt för oss som förbund. Essie Majkowitz framhåller dock att situationen inte är unik. Den här typen av ärenden förekommer alldeles för ofta, och är en effekt av en arbetsmiljö situation som tyvärr är vardag för många medlemmar. Att det lyfts i me dia är däremot mer ovanligt, men hon tycker att det är bra. – Jag har också förstått att de här pro blemen har funnits länge, men kommit till oss centralt först nu. Men nu har vi en plan. Förbundet har begärt in och har i mit ten av mars fått ta del av arbetsgivarens skriftliga handlingsplan för arbetet framåt. Enligt handlingsplanen ska en upp dragsbeskrivning för arbetsterapeuter och fysioterapeuter upprättas. Det ska göras en uppföljning av medarbetar enkäten. Det ska rekryteras ny personal och rehabgruppen utökas från 23,54 till 27,34 årsarbetare. En individuell intro duktion till nya medarbetare ska upp

orimligt. Hon tillägger att både teamarbete med per sonal på boendena och informationsöverföring en blir lidande. Därtill upplever hon

Orna Johansson arbetade inom förvaltningen när en organisationsförändring gjordes 2017. I samband med det beslutades att en rehabgrupp skulle riktas enbart mot särskil da boenden. Syftet var att utveckla och prioritera om rådet. Själv var hon positivt in

kk

att det varit en tung peri od inom säbo generellt de senaste åren. Fokus har till stor del varit covid-19 vilket inne burit snabba vändningar och nya arbetsuppgifter, bland annat tillkom ansvar för korttidsplatser. Hon berättar att det enligt ledningen inte skulle be hövas rehabinsatser för de patienter som fick korttidsplatser, men det visade sig inte stämma. – Givetvis kom även personer som be hövde rehabilitering och träning, bland annat efter ortopediska skador. Hon tycker att processen var otydlig och ogenomtänkt och kunde hanterats på annat sätt av ledningen. Orna Johansson är orolig för den kompetens som försvunnit från en heten när många arbetsterapeuter med lång erfarenhet slutat, hon är en av dem och har 27 år i yrket. Men hon hoppas att högsta ledningen nu har förstått att trenden måste vändas, att de måste för hindra flykten från enheten och ta hand om de nya medarbetarna. – Det verkar som att cheferna tar till sig att det är en allvarlig situation. Där med sagt är det mycket arbete kvar och det handlar om att ledningen måste axla den uppgiften. Essie Majkowitz är förbundsjurist på Sveriges Arbetsterapeuter och krets ansvarig för Skåne. I slutet av februari arrangerades ett digitalt lunchmöte där hon tillsammans med bland annat för bundsordförande Ida Kåhlin deltog. Björne Lantz, förbundets huvudskydds

MALMÖ

ställd och hade stora förhoppningar om att samla en rehabgrupp som foku serade på sköra äldre. Men när hon tittar i backspegeln tyck er hon inte att det skett någon större ut veckling, och att arbetsgivaren inte lyssnat på rehabgruppens önskemål. För egen del känner hon att det inte går att ge de äldre den säkerhet och trygg het de är berättigade till med befintliga resurser. – Vi upplevde att vi hade en jättebra sektionschef som tog tag i våra frågor, var transparent och lyfte våra synpunk ter uppåt. Men ingenting hände. Den aktivitet och rehabilitering man vill ge de sköra äldre den sista tiden i livet är det vi kämpar för. Hon påtalar att de fackliga represen tanterna också har lyft problemen, och får medhåll av Moa. Det var även tufft för rehabgruppen när fyra av sektions cheferna slutade ungefär samtidigt i höstas, säger Orna. Orna Johansson önskar att det fanns tydligare riktlinjer för hur många pa tienter som är rimligt att ha ansvar för som arbetsterapeut, vilket saknas i dagsläget. Det innebär att hon ansvarat för fem boenden, på två av dessa har hon under ett års tid täckt för vakanser. Hon uppskattar att det handlar om rehabiliteringsansvar för ungefär 180–200 äldre vilket hon tycker är

28