Arbetsterapeuten-2-2023

#2 2023

TIDSKRIFT FRÅN SVERIGES ARBETSTERAPEUTER TIDSKRIFT SVERIGES ARBETSTERAPEUTER

TEMA ARBETSTERAPIFORUM

INVIGNING MED SOCIALMINISTERN

k VÅGA SE Forskare om våld i nära relationer

BÄSTA POSTERN 17 NYA SPECIALISTER

AXPLOCK UR PROGRAMMET

”Kicki” k

Specialist – javisst Kicki Håkansson med barnens bästa för ögonen

k PORTRÄTTET MÖT FANNY AMBJÖRNSSON – PROFESSOR, DOTTER OCH SYSTER

Alla förtjänar en behaglig nattsömn.

Alla förtjänar en behaglig nattsömn. Även de med fysiska funktionsnedsättningar och ofrivilliga rörelser. De som behöver skydd när de självainte kan klara ut det. Som vårdpersonal förtjänar även du användarvänliga hjälpmedel. Funktionella och av hög kvalitet. Jysk Handi utvecklar unika vårdsängar som skyddar, skapar trygghet och säkrar en behaglig nattsömn. Det är hjälpmedel som gör en skillnad för både dig och din vårdtagare. Kom och upplev våra lösningar på: Fokus Hjälpmedel i Luleå den 10-11 maj 2023.

Hitta fler produkter från Jysk Handi hos Hjälpmedelstjänsten

WWW.JYSKHANDI.SE

katja alexanderson Chefredaktör

#2 2023

FOTO: PONTUS WIKHOLM

Smörgåsbord av kunskap

En stor del av att göra tidning är att hitta intressanta saker att skriva om, saker som berör och engagerar. Ibland är det självklart vad som ska med, andra gånger mer utmanande. Inputen kommer från många olika håll: Har det hänt något i det allmänna nyhetsflödet som på verkar arbetsterapeuter? Eller har det kommit nya reg ler, lagar eller andra myndighetsbeslut som berör pro fessionen? Eller har det landat något tips om spännande personer och reportage i inkorgen? Och så är det förstås Arbetsterapiforum. Konferensen är en guldgruva för bra uppslag till Arbetsterapeuten – och inte bara till det här numret utan även till kommande nummer, inte minst med tanke på att materialet ligger kvar ända till septem ber. Det digitala arkivet löser också problemet med att jag ännu inte lärt mig att vara på två ställen samtidigt – i år behöver vi inte riskera att missa något guldkorn. I det här numret rapporterar vi från 2023 års upplaga av Arbetsterapiforum . En synnerligen pigg 30-åring som såg dagens ljus i Uppsala 1993. Vi gör nedslag i det om fattande programmet och pratar med några av presen tatörerna. Du får läsa om utvecklandet av en ny utbild ning i kulturell kompetens, ett samverkansinitiativ för att höja kompetensen inom äldreomsorgen, gorillor, adhd och autism i arbetslivet, föräldrar till barn med adhd och hälsosamtal. Du möter också två nyblivna specialister , Kicki Håkansson och Sandra Sjödin, på plats på deras arbetsplatser. Därtill gratulerar vi poster vinnaren Louise Karlsson och får höra vad några av del tagarna tar med sig från årets konferens. Dessutom för du möta Fanny Ambjörnsson som avslut ningstalade på Arbetsterapiforum. Hon berättar om hur det är att växa upp med en syster med flerfunktions nedsättning. Och så lyfter vi den viktiga frågan om våld i nära relationer . Därutöver blir det som vanligt nyheter (den här gången om arbetsmiljöproblem på Karolinska universitetssjukhuset), bok- och apptips, koll på mobi len på fikarasten och en hel del annat smått och gott. Trevlig läsning.

Porträttet. Professorn och genusvetaren Fanny Ambjörnsson höll avslutningstalet på Arbetsterapiforum 2023. s 8

5 Ordföranden

Att vara eller inte vara

6 Aktuellt

Flykten från Karolinska

8 Porträttet

Fanny Ambjörnsson 15 Tema: Arbetsterapiforum 30 år av kunskap har gjort arbetsterapin stark Specialist: Kicki Håkansson Samverkansinitiativ

Koll på phubbing s 46

i Lund och Helsingborg Specialist: Sandra Sjödin Röster från konferensen

40 Forskning

Våld i nära relationer

36 Karriär

Möt en avdelningschef & en filmstjärna

45 Appspalten

Tillgängliga appar

38 Nya böcker 39 Krönikan Om åldrande

48 Förbundsnytt

Adina har koll på kurserna

50 Kalendarium

Layout: Pontus Wikholm Korrektur: Linda Swartz Annonser: Victoria Pettersson victoria.pettersson@mediakraft.se 073 511 81 79 TS-kontrollerad upplaga: 10 500 ISSN: 0345-0988 Grafisk form: Graffoto AB Tryck: Ljungbergs

Utges av Sveriges Arbetsterapeuter Box 760, 131 24 Nacka Växel och medlemsrådgivning: 08 507 488 00 www.arbetsterapeuterna.se kansli@arbetsterapeuterna.se

Ansvarig utgivare: Ida Kåhlin ida.kahlin@arbetsterapeuterna.se 08 507 488 03 Chefredaktör: Katja Alexanderson katja.alexanderson@arbetsterapeuterna.se 08 507 488 25 Fotograf omslaget: Lina Alriksson

M

N

Ä

E

R

N

K

A

E

V

T

S

3

Trycksak 3041 0116

Tillsammans skapar vi förutsättningar för ett aktivt liv! Kontakta oss för att få reda på mer om hur ortopedtekniska produkter kan förenkla livet för dina strokepatienter.

www.aktivortopedteknik.se/professionals info@aktivortopedteknik.se

Kamille komfortrullstol För behovsanpassad positionering

• Unikt kuddsystem • Asymmetrisk justering av ryggstöd och sits • Swing away benstöd

• Elektrisk sits- och ryggtilt • Allt ingår som standard.

NYHET!

| C/o Helio, Hornsbruksgatan 23B | 117 34 Stockholm | Telefon 08-702 97 74 | cobirehab.se

4

ORDFÖRANDEN

”Det är vårt gemensamma ansvar att verka för att vår professionsutveckling styrs av den typ av kunskap som dagens och morgondagens arbetsterapi och arbetsterapeuter behöver.”

Att vara eller inte vara

N är förbundet för 30 år sedan anord nade vårt allra första Arbetsterapi forum låg svensk forskning inom arbetsterapi verkligen i sin linda. Fem arbetsterapeuter hade disputerat och vi hade nyligen beslutat att tillsammans med övriga nordiska arbetsterapeutförbund starta en vetenskap lig tidskrift – Scandinavian Journal of Occupational Therapy, SJOT . Både Arbetsterapiforum och SJOT blev betydelsefulla startskott för utvecklingen av vår kunskapsbaserade professionsutövning. Det blev nu möjligt att i ett professionsspecifikt sammanhang publicera, presentera och diskutera den kunskap som vi arbetsterapeuter i Sverige utvecklade och omsatte i praktiken. Vi har gjort en fantastisk resa. Vi har bidragit med kunskap som är värdefull för att skapa ett jämlikt och hållbart samhälle. Vi har i dag en egen teoribildning med fokus på hur personfaktorer, miljöer och aktivi teter interagerar och påverkar människors göranden. Vi har utvecklat bedömningsinstrument med god validitet och reliabilitet och vi har sett till att vi har Det är inget snack om att den forskning som bedrivits och bedrivs är en viktig grund för vår professions utveckling, men vi behöver också våga problematisera och ifrågasätta var vi är. Var befinner sig den kliniska utvecklingen och forskningen inom arbetsterapi i dag? Hur har vi det med den beprövade erfarenheten? Finns det ett gap mellan klinisk vardag och forskning som vi skulle behöva uppmärksamma i högre grad än vad vi gör? Även om kunskapen ökat finns det fortfarande ett stort behov av forskning där beprövad erfarenhet utvärderas och studeras systematiskt. Vi måste bli bättre på att mäta och beskriva effekten av de insatser som görs av arbetsterapeuter inom de verksamheter och hos de huvudmän där arbetsterapeuter finns. I en en betydligt djupare kunskap och förståelse om hälsofrämjande, förebyggande och rehabiliterade insatser ur ett aktivitetsperspektiv.

hälso- och sjukvård och omsorg med alltmer krym pande resurser, både ekonomiskt och kompetens mässigt är det faktiskt en fråga om att vara eller inte vara. Kan vi inte uppvisa effekt av arbetsterapeuters insatser kommer vår kompetens inte att prioriteras. Vi behöver hjälpas åt att beforska det vi kallar vår beprövade erfarenhet. Här har alla en viktig roll – kliniskt verksamma arbetsterapeuter, chefer, verk samhetsutvecklare, MAR:ar, specialister och forska re. För det är vårt gemensamma ansvar att verka för att vår professionsutveckling styrs av den typ av kun skap som dagens och morgondagens arbetsterapi och arbetsterapeuter behöver. Vi har som profession ett stort ansvar, men många av de utmaningar som vi möter när det gäller att få till en professionsutveckling styrd av kunskap påverkas

förstås av externa faktorer som organisa tionskulturer, resursfördelningar, tra ditioner och tyvärr också av okun skap hos formella, och kanske även informella, beslutsfattare. Jag ser det som självklart att Sveriges Arbetsterapeuter som professions förbund tar ansvar och synliggör dessa utmaningar, lyfter goda exempel och på ett konstruktivt sätt tydliggör vad vi anser behöver förändras för att vi ska förbättra

förutsättningarna för en professionsutveckling styrd av kunskap. Vi

har kommit långt, men vi kan komma så mycket längre.

ida kåhlin Ordförande

Delar av denna ledartext ingick i presentationen ”En professions utveckling styrd av kunskap” vid Arbetsterapiforum 2023.

Ojämlik fritid Sju av tio unga är nöjda med sin fritid, men bland unga med funktionsnedsätt ning och unga tjejer med utländsk bak grund är bara varannan nöjd. Två av fem unga med funktionsnedsättning avstår dessutom från aktiviteter på grund av att de är för dyra eller svårtillgängliga. Mer på ungidag . se.

Nickar ökade demensrisk Fotbollsspelare i allsvenskan hade högre risk för demens än övriga befolkningen, enligt en studie vid Karolinska institutet. Hypotesen att nickar och huvudkollisio

ner på plan skulle öka risken för demens kan stämma, men hur det går för dagens spelare är oklart eftersom de inte blivit tillräckligt gamla för att utveckla neurodegenerativa sjukdomar. Mer på ki.se, sök på allsvenskan .

FOTON: MOSTPHOTOS

Flykten från Karolinska Låga löner och dålig arbetsmiljö har lett till en

Verksamhetschef Emma Sjölund svarar på Arbets terapeutens frågor per mejl. Kunde arbetsgivaren ha gjort något tidigare? – Det pågår en ständig diskus sion i medarbetargrupper och samverkan om det systematis ka arbetsmiljöarbetet. Arbets givaren och skyddsombud har byggt upp ett gott samarbete för att tillsammans hitta vägar en etisk stress som gör att många vill lämna arbetsplat sen. Man efterlyste tydliga planer för hur arbetsgivaren ska kunna rekrytera och behål la kompetent personal inom den högspecialiserade vården, en plan för hur de akuta proble men ska lösas och kontinuerlig uppföljning. Man begärde också en ge I 6:6a-anmälan lyftes bland annat att personalbristen leder till ohållbara prioriteringar och

omfattande kompetensflykt från Karolinska univer sitetssjukhuset. I höstas blev situationen så allvarlig att de fackliga ombuden gjorde en anmälan till led ningen för arbetsterapi och fysioterapi.

Nya Karolinska, Solna.

Kompetensflykten bland hälsoprofessionerna på Karo linska universitetssjukhusets två enheter i Huddinge och Solna har lyfts av de fackliga representanterna i många år. Personal omplaceras och det pressade läget påverkar såväl vårdinsatser och patienter som personalens arbetsmiljö. – Man får hoppa mellan olika avdelningar, täcka upp där det saknas folk och tvingas till hår da prioriteringar. Vi har signa lerat det under både lönerevi sioner och i samverkan, men

nomlysning av kompetensläget på Karolinska. Kartläggningen visade att kompetensen är hög – men inte nödvändigtvis på golvet. – Arbets- och fysioterapeuter med hög kompetens finns inom

avdelningen på Karolinska i Huddinge helt utan hälsopro fessioner. Alla hade slutat och inga nya anställts. Tillsammans med fysiotera peuternas två skyddsombud och sin kollega (som nu har slutat) tog Ingrid Berggren stöd av arbetsmiljölagens para graf 6a i kapitel 6 och gjorde en 6:6a-anmälan. Med en 6:6a-anmälan kan skyddsombud ställa krav på att arbetsgivaren ska ingripa mot arbetsmiljörisker. Det är första gången Ingrid Berggren har tagit till en såpass drastisk åtgärd för att påtala problem. Men det var ett lätt beslut. – Vi hade lagt fram hur situa tionen såg ut, fört dialog, disku terat och informerat. Det är vik tigt att gå rätta vägen, men nu kände vi att vi inte kommer vi dare om vi inte gör en anmälan.

Arbetsgivaren: ”Vi eftersträvar

framåt. Löneläget är en utma ning där vi arbetar utifrån det löneutrymme vi har, men Karolinska eftersträvar konkur renskraftiga löner. Vad gör ni för att locka till er kompetent personal? – Vi jobbar med att visa på våra tre uppdrag: vård, forsk ning och utbildning. Vill man gå vidare och utbilda sig till specialist eller gå forsknings

nu kände vi att det inte är okej längre, säger Ingrid Berg gren som är ar betsterapeuternas lokala ombud,

skyddsombud och dessutom representerar andra hälsopro fessioner med Saco-mandat. I höstas stod intensivvårds

6

16:12 För första gången sedan nätverket Lön hela dagen bildades går klockan nu bakåt med en minut. En 15 års positiv trend av minskade löneskillnader är bruten – kvinnor i Sverige jobbar gratis 48 minuter om dagen.

Bekämpa snor med snor Personer med långvarig, kronisk snuva blev hjälpta av en snortransplantation. I studien vid Helsingborgs lasarett fick patienterna sin näsa sköljd med en snorlösning från en frisk näsa. 70 procent av dem upplevde en

stor förbättring. Forskarna ser ljust på behand lingen, men påpekar att det krävs mer forsk ning och uppmuntrar inte till att: ”börja peta varandra i näsan på eget bevåg.”

rådfråga eller om kollegan man går bredvid är ganska nyan ställd själv. Det är snabba vård flöden och man hinner inte lan da i sin profession. Ingrid Berggren är både nöjd och missnöjd med arbetsgiva rens svar på 6:6a-anmälan. – Vi har regelbundna möten och arbetsgivaren har kommit med både en kort- och en lång siktig plan för att lösa kompe tensflykten. Men om vi får in fler avvikelser som tyder på dålig patientsäkerhet och om folk blir långtidssjukskrivna, då får vi gå vidare till Arbets miljöverket. Hon tillägger: – Men problemet med låga löner kvarstår och det är arbets givaren som sätter lönen. Så risken att fler säger upp sig finns kvar. Pontus Wikholm FOTO: MOSTPHOTOS/HANS CHRISTIANSSON strategisk kompetensförsörj ningsplan. Ovan nämnda modell utifrån kompetens stegen är en viktig del av den na plan, men den innehåller även en rad andra aktiviteter för kvarstannande och rekry tering av nya kollegor. Vidare finns forum för våra specialis ter och disputerade – arbets terapeuterna har haft detta pågående under många år på ett systematiskt sätt. ¶

FOTO: MIKAEL WALLERSTEDT & MOSTPHOTOS

Grönt ljus för Uppsala Uppsala universitet blir det nionde lärosätet som Maria Borgestig ansvarar för att bygga upp den nya utbildning en i arbetsterapi.

om allt från examinationer och kursupplägg till scheman med mera. Det är väldigt spännande, kreativt och roligt. Sedan håller vi också på att förbereda oss för att starta en fristående kurs på grundnivå som ska gå nu i höst. Något mer på gång? – Vi ska rekrytera mer perso nal och annonsen är ute för två lektorat. Det är tillsvidare anställningar med en klinisk del, så kallade förenade an ställningar. Dessutom har vi bildat en forskargrupp, HEAL. Det står för Hälsa, Engage mang och Aktivitet genom hela Livet. När man anställs kommer man ingå i den fors kargruppen. katja alexanderson Fotnot. Läs en längre intervju med Maria Borgestig på arbetsterapeuterna.se/gröntljus.

forskning och utveckling. Det ligger i vårt krav som universi tetssjukhus. Men vi saknar folk med lång och mellanlång kli nisk erfarenhet. Även om vi har bra inskolningsprogram är det tufft om man inte har någon att

Beslutet om examenstillstånd fattades av Universitetskans lersämbetet i slutet av februa ri. Maria Borgestig, universi tetslektor i arbetsterapi, an svarar för att bygga upp den nya utbildningen. – Vi är glada och nu känns det som att vi kan köra full fart framåt för att se till att starta programmet om drygt ett år. Vad händer nu? – Hela programmet finns re dan med alla kursplaner, men nu detaljplanerar vi och job bar i grupper kring de två för sta terminerna. Det handlar får examinera arbets terapeuter. De första studenterna dyker upp på campus hösten 2024.

konkurrenskraftiga löner”

banan finns stora möjligheter och stöd i vår verksamhet och från kompetenta kollegor och handledning. Vi arbetar också med att tydliggöra vår modell som baseras på kompetens stegen för att visa vilka steg medarbetaren ska ta för att komma vidare i sin utveckling. Vad gör ni för att behålla erfaren, klinisk, personal? – Vi arbetar med att ta fram en

7

PORTRÄTTET

Systerliv När Fanny Ambjörnssons lillasyster Nadja föddes blev inget som tänkt – men det blev bra ändå. Text: Pontus Wikholm Foto: Åke Ericson

H on är rädd för att bli ensam. Men så har Fanny Ambjörnsson alltid varit omgiven av liv. En mamma med ett stort intresse för människan och en pappa som var närvarande i stun den. Hon fick en lillasyster, Siri, som tvååring och de var tajta. Gjorde allt tillsammans – fotboll, volleyboll, skidor, skogsmulle, Afrikagruppen och cyklade runt i lilla Tavelsjö, tre mil utanför Umeå. På somrarna åkte familjen till Gotland. Bodde i sitt hus, men aldrig ensamma. Mycket folk hälsade på. Vänsterintellektuella. Barnen blev äldre och drog runt med sitt. Vuxna gjorde vad nu vuxna gör. Bland annat en sladdis till systrarna. Och det kom att ändra allt. Fanny Ambjörnsson är professor vid Stock holms universitet och disputerade 2004 med avhandlingen I en klass för sig. Genus, klass och sexualitet bland gymnasietjejer . Forskningen har fortsatt kretsa kring genus, men i slutet av mars då hon håller avslutningstalet på Arbetsterapi forum är hon där som nära anhörig, dotter och syster. Utgångspunkten är systern, som hon för söker närma sig i boken Om Nadja . Sommaren 1986. Fanny och Siri ser fram emot småsyskon. De är 13 och 11 år då mamma berättar att den lilla sladdisen inte är ensam. De ska få tvil lingar. ”Det här är den lyckligaste dagen i mitt liv”, sa Fanny. De bakar en jordgubbstårta med två ljus. Ett för varje tvilling. – Vi var överlyckliga, vi ville jättegärna ha små

syskon. Och när det visade sig att det var tvilling ar blev vi ännu gladare för då skulle inte den där lilla sladdisen bli ensam – och vi skulle kunna ha varsin. Men det ena barnet är litet och man beslutar om kejsarsnitt, sex och en halv vecka före beräknad tid. Nadja föds först, 2 170 gram. Sedan Liv, 1 350 gram, som läggs i kuvös. Men det är Nadja som får ”När det visade sig att det var tvillingar blev vi ännu gladare.” problem. Hon har svårt att andas och sätts i respi rator. När de väl kommer hem fortsätter Nadja åka in och ut på sjukhuset. Det visar sig att Nadja skulle behöva ett helt liv av omsorg, med assistans 24 timmar om dygnet. Hon kunde inte vända sig, se eller prata. De äldre syst rarna fick växa upp och ta hand om den minsta då föräldrarna var på sjukhuset. Den hösten börjar Fanny sjuan inne i Umeå. Det blir långa dagar, buss fram och tillbaka. Men inte så många fester. – Jag hade aldrig en riktig tonårsrevolt. Det var inte läge att bete sig som en normal tonåring. Sen hade jag kanske inte varit en normal tonåring ändå, så jag vet inte om jag gick miste om så mycket. Vi bråkade i stort sett aldrig med för äldrarna heller, de hade fullt upp. kk

8

Fanny tycker inte att det var särskilt upp offrande att finnas till för familjen. De har alltid stått varandra nära och hon talar om tonårs revolten – att barn ska slå sig fria – som en kul turell konstruktion. För hundra år sedan be hövdes barnen i hushållet och då slog man sig inte fri. Men blev vuxen ändå. – Det var en turbulent tid, men jag gick inte omkring och var arg och utagerande. Förmod ligen fanns det massor av känslor som jag inte riktigt kändes vid eller fick utlopp för. Men jag kan också tycka att det var skönt. Den där tiden när man inte riktigt vet vart man vill eller vem man är, att ha en uppgift att gömma sig bakom. Att vara behövd. Men mamma och pappa hade aldrig sagt nej om jag hade velat gå på fest till exempel. Allt det livliga runt familjen fortsatte, men del vis i en annan form. Eftersom Nadja krävde om sorg dygnet runt under sitt 34-åriga liv flyttade hon tidigt till ett boende, men bodde växelvis i Tavelsjöhemmet. Assistansreformen var ännu inte införd, så vård i hemmet var inget alterna tiv. Man gjorde aldrig några stora anpassningar, men trösklarna togs bort och det fanns en lyft anordning vid sängen. Nadjas vårdare, med åren personliga assistenter, följde henne mellan hemmen och flera av dem stannade kvar länge. Den mest långvariga, Jessica, var med hela vägen tills Nadja dog år 2020. – Jag har en väldig respekt för de som var när mast Nadja. Deras enorma förmåga att avläsa och avkoda henne – och stå ut med den stilla stående lunken. Och hitta mening i det som är väldigt repetitivt. Nadja hade ju ingen utveck lingspotential i traditionell mening. Med henne handlade det mer om att förstå att tillvaron måste vara värd något i sig själv. Fanny talar om Nadja som en förebild i kon sten att leva i nuet. Med vuxna är riktningen alltid framåt och uppåt – vi ska vidare, åstad komma saker. Klara oss själva. Men sån var inte Nadja. Hennes tvillingsyster Liv var förstås nära henne, även om Liv på många sätt blev den där

Fanny Ambjörnsson Bor: I Stockholm med sambo och två barn. Syskon: Siri, Nadja, Liv

Favoritord: Stiltje. Favoritsvärord: Järn spikars (som barn). Blir lycklig av: En vild galopp.

sor i genusvetenskap, Stockholm universitet. Aktuell med: Avslut ningstalare på Arbets terapiforum 2023.

och halvbrodern Ola. Jobbar som: Social antropolog och profes

10

PORTRÄTTET

Fanny Ambjörnsson är professor i genus vetenskap på Stock holms universitet. Hennes jobb foku serar mycket på genus, men i boken Om Nadja skriver hon om sin syster.

Städning har formulerats som ”mot satsen till självförverkligande – trist ”Filifjonkan tar verkligen städningen på allvar”

ensamma sladdisen. Men hon jobbade som Nadjas assistent under en kort period efter skoltiden. Och har fortsatt jobba med personer med funktionsned sättning. – Hon känner sig nog väldigt hemma i den världen och har övat upp en blick för behov och familjesitua tioner. Jag tänker att hon har en kroppskänsla för vad det innebär – hon känner det in på huden. Hon växte också upp och fick med sig att det är ett väldigt meningsfullt jobb.

enahanda och meningslöst”, skriver Fanny Ambjörnsson i boken Tid att städa (2018). Boken om städning, den mest oglamorösa bland alla vardagens sysslor, tillägnar hon sin syster Nadja.

”Deras enorma förmåga att avläsa och avkoda henne – och stå ut med den stillastående lunken.”

Men det är Filifjonkan som får inleda och avsluta boken: ”den magra, oroliga, lätt beklagansvärda figuren i utkanten av Tove Janssons muminvärld, med ett krampaktigt tag om skurhink och dammvippa.” – Jag identifierar mig inte med henne, men jag känner väldigt med henne. Hon dök upp som en fin illustration av de djupt existentiella poänger

Om Nadja är baserad på otaliga dagböcker, privata journalanteckningar, som familjen och assistenterna hela tiden skrev för att vara uppdaterade då hon flyt tade mellan hemmen. Hur hade Nadja sovit, hade hon varit nöjd, några komplikationer? – Boken är förstås min bild av Nadja, men jag slogs av hur mycket vi pratat i familjen. Vi har samtalat kring det mesta genom åren och vi har en konsensus kring tolkningen. Det är på många sätt familjens be rättelse jag förmedlar, men jag försöker också hitta min egen röst och vinkling. På papperet ser det ut som om Fanny gått i pappa Ronnys fotspår. Professor (vid Umeå universitet) och forskare i kvinnofrågor och klass (bland annat en doktorsavhandling och en biografi om Ellen Key). Men Fanny säger att hon är en blandning av båda för äldrarna. Hon delar mamma Lilians intresse för människor och hennes stora engagemang i solidari tetsfrågor. I början av 1990-talet gav Fanny ut boken Ett hjärta i jeans och andra texter av tjejer om tjejers grejer , tillsammans med sin syster och några vänner. Boken beskrev tjejers vardag ur ett feministiskt perspektiv. Lite som Fittstim , men några år innan den kom ut. – Feminism var inte en fråga på dagordningen just då. Det var överlag väldigt ute att vara politisk, men det blev ett startskott för en politisering av unga kvinnors verklighet. kk

na med boken – hon tar verkli gen städningen på allvar. Den feministiska traditionen vill ofta hitta tuffa uppbyggliga förebilder, men Filifjonkan är

precis tvärtom. Det tyckte jag om, det behöver inte alltid vara så himla kax igt och framgångs

rikt. Det kan få vara lite filifjon kigt ibland.

© Moomin Characters™

Andra böcker av Fanny Ambjörnsson i urval: Ett hjärta i jeans och andra texter av tjejer om tjejers grejer (1997). I en klass för sig. Genus, klass och sexualitet bland gymnasietjejer (2004). Vad är queer? (2006). Rosa: den farliga färgen (2011). Om Nadja (2021).

11

PORTRÄTTET

Efter att Fanny Ambjörnssons mamma fick demens har hon själv oroat sig för åldrandet, men inte så fasligt mycket ...

Hon kände att det fanns ett stort behov att fort sätta skriva om frågorna. Hennes avhandling handlar om genusskapande bland gymnasietjejer i en Stockholmsförort. Och hon har hållit sig kvar i genus- och sexualitetsspåret sedan dess. Av handlingen I en klass för sig används i utbild ningar både i genusvetenskap och andra ämnen, trots att det snart gått 20 år. – Beskrivningen av deras verklighet håller fort farande. Jag bad några tjejer i 17-årsåldern läsa för något år sedan och de känner igen sig i nästan allt. Förutom att det inte fanns några sociala medier och väldigt lite mobiltelefoner. Det har verkligen förändrats, men innehållsmässigt gör det ingen jättestor skillnad. Fanny har sedan länge en egen familj: ”Två barn och en sambo, det är ju lite beige att det blev så få barn!” Men när hon födde dottern höll det på att gå illa. Barnmorskan sprang i väg på ett akut snitt och missade att ta emot barnet, som flög ner på golvet, medan blodet forsade ur Fanny. – Det gick bra. Men tanken slog mig. Vad hade det inneburit om jag varit föräldern till ett gravt funktionsnedsatt barn? Som barn och ungdom fattade jag inte att mina föräldrar hade en helt annan situation och ansvar. Det förstod jag först när jag själv blev ansvarig för en liten människa.

Under Nadjas sista år var Fanny hennes gode man. Mamma Lilian, som hade haft ansvaret för Nadja och varit kittet i hela omsorgapparaten, fick demens. Hon känner fortfarande igen Fanny när hon hälsar på, men boken kunde hon aldrig läsa till slut.

”Vad hade det inneburit om jag varit föräldern till ett gravt funktionsnedsatt barn?”

– Jag skriver mycket om mamma och det är svårt att veta vad som är etiskt försvarbart. Jag tänker att det är skrivet med respekt och kärlek, men jag vet ju inte hur hon skulle uppfatta den. Men hon är på många sätt hjälten i historien och jag ville ha med den livscykeln. I sommar fyller Fanny 50 år. Det är oklart hur hon firar. Någon festlighet, någon resa. Och en ridtur tillsammans med dotter, syster och nära vänner i Jämtlandsfjällen. Men är hon rädd för åldrandet? – Jo, lite. Fast jag har inte tänkt på det ännu, jag har så många ansvarsområden så det finns inte på kartan. Men jag har en ganska gynnsam läggning: att inte oroa mig så fasligt mycket i förtid. ¶

12

Josh Dueck är medaljör i Paralympics och använder höftbälten från Bodypoint. Tillsammans är de världsledande. Livstidsgaranti. www.heamedical.se

13

HALLÅ DÄR!

Digitalt glapp Snabb teknisk utveckling ökar risken för att äldre inte ska

... arbetsterapeuten Jonathan Hedlund som skrev en debattartikel i Nerikes Allehanda om bristen på arbetsterapeuter inom primär vården i Örebro.

hänga med och hamna utanför. Extra tydligt blir det i Sverige där mycket i vardagslivet kräver digital kompetens, visar en avhandling från Örebro universitet som jämfört äldres situation i Sverige och Grekland.

FOTO: PRIVAT

Vad fick dig att skriva en debattartikel? – Jag har jobbat både i Västra Götalandsregionen och i Regi on Stockholm och reagerade direkt på bristen på arbets terapeuter i primärvården när jag flyttade till Örebro. Det är också något jag märker i min

BILDER: MOSTPHOTOS

Gilla jobbet Den 26 oktober är det dags för Gilla Jobbet. En heldag med föreläsningar om

kliniska vardag – rehabilite ringen är bristfällig i primär vården. Det är många som inte får hjälp och i slutändan, utan tillräcklig rehabilitering, blir de sämre och måste gå till specialistsjukvården. Beskriv situationen i Örebro.

Förslag om bidrag till brödburkar Boverket har, på regeringens uppdrag, utvärderat lagen om bostadsanpassnings bidrag och analyserat hur den har påverkat utveckling en av bidraget. Redovisning en av uppdraget har nu läm nats till socialdepartementet. Verket konstaterar att efter en dom i Högsta förvalt ningsdomstolen har det varit ett markant mindre antal beviljade bostadsanpass Hälften av kommunerna rappor terar brist på arbetstera peuter visar Socialstyrel sens årliga rapport om legitimerad personal i hälso- och sjukvården. din arbetsmiljö. Evenemanget är kostnadsfritt och du anmä ler dig på gillajobbet.se.

– Det finns inga arbetsterapeuter anställda inom primärvården i Region Örebro. Arbetsterapeuter i kommunerna har ett pri märvårdsuppdrag, men i praktiken gör de samma sak som arbetsterapeuter i kommuner i andra delar av landet. De har sin tradition inom geriatriken och hemrehabilitering och det gör de bra, men exempelvis personer med stressrelaterad ohälsa eller hjärnskador är två stora grupper som inte får det stöd de har behov av. Och det vill du ändra på? – Ja, absolut. Det samma gäller för arbetslivsinriktad rehabili tering, som jag tror är en arena där arbetsterapeuter kan ta mycket större plats. I och med den ökade försörjningsbördan som den växande äldre befolkningen leder till kommer sjuk skrivningar och arbetsrelaterad ohälsa med största sannolikhet att öka. Detta då färre personer ska hjälpa fler. Men det finns inga arbetsterapeuter i primärvården som jobbar med det. Men är det ett problem då? – Det skulle jag absolut säga. Jag vet att man ser det som ett problem inom psykiatrin och jag har hört att våra MAR:ar i Örebro kommun har den uppfattningen. Det har poängterats under många år i många olika sammanhang. I grund och bot ten handlar det ju om att det inte blir jämlik vård. Personer som behöver arbetsterapi får inte tillgång till det. Det är dessutom stora skillnader inom regionen. Helt beroende av hur mycket kommunerna prioriterar att lägga på rehabilitering. Hur ska det lösas? – Det behövs en politisk vilja. Om man nu bestämmer sig för att ha arbetsterapeuter på vårdcentralerna måste det finnas en ordentlig plan kring hur man ska knyta till sig kompetensen. Även om man som arbetsterapeut har den formella kompeten sen, är det en stor grupp patienter man aldrig har träffat, så det blir ett jättearbete att bygga upp den reella kompetensen. Pontus Wikholm

MOSTPHOTOS/STEN-ÅKE STENBERG

Skyddsombud har rätt att före träda enskilda Efter omfattande kritik och en intern översyn backar nu Arbetsmiljöverket från sin tolkning att skyddsombud inte får företräda enskilda individer. Kritiken kom efter att flera fackliga företrädare och fackförbund samt ar betsmiljöexperter uppfatta de att Arbetsmiljöverket ändrat uppfattning från tidi gare praxis. Skälet för det ändrade be slutet är att Arbetsmiljöver ket inte utövar någon tillsyn över samverkansreglerna i arbetsmiljölagen. Det inne bär att myndigheten inte ska bedöma frågor om innehåll et i skyddsombuds uppdrag. – Det är en glad och viktig nyhet för alla våra skydds ombud runt om i Sverige. Jag är nöjd med att Arbets miljöverket backade och tog tillbaka sitt felaktiga beslut, säger Raul Holmgren, ombudsman på Sveriges Arbetsterapeuter.

ningar i form av rullstolsgarage och föreslår därför åtgärder för att åter göra rull stolsgarage

bidragsbe rättigade.

14

ARBETSTERAPIFORUM

Kunskapen över landet Arbetsterapiforum är slut, men kunskapen lever vidare. F ör 30 år sedan såg Arbetsterapiforum, eller AT-forum som det hette då, dagens ljus i Uppsala. Runt 600 förväntans fulla arbetsterapeuter samlades för att i dagarna två kunskapa första konferensen om att morgondagens arbetsterapi framför allt styrs av arbetsterapeuterna själva. – Som stolt förbundsordförande för Sveriges Arbetsterapeuter kan jag i dag, nästan exakt trettio år senare, konstatera att mycket har hänt sedan dess. Vi är fler än någonsin. Vi är en etablerad och självklar del av svensk välfärd. Vi är världsledande inom många arbetstera peutiska forskningsområden. Stoltheten var inte att ta miste på när hon fortsatte med orden: Text: Katja Alexanderson Tema-illustrationer: Helena Lunding Hultqvist tillsammans. När tidskriften Arbetstera peuten, nr 5/93, frågade Anders Kottorp (då ung arbetsterapeut i Umeå, nu dekan på Malmö universitet) om konferensen är något för framtiden blir svaret ja. Snabb spola bandet till den 14 mars 2023 och det visar sig att spaningen var på pricken: Sändnings ledaren börjar nedräkningen 10, 9, 8 … 3, 2, 1 och så är Arbetsterapiforum 2023 i gång. Förbundsordförande Ida Kåhlin inleder livesändningen med att citera då varande ordförande Inga-Britt Lindströms tal från den – Vår professions röst är stark. Den gör skillnad. Och det beror på oss. På den kunskap vi har, den pro fessionella kompetens vi besitter och på vår professi ons förmåga att omsätta detta till verksamhet i mötet med enskilda personer, grupper och vårt samhälle.

strömmade

kk

15

ARBETSTERAPIFORUM

”Genom ett personcentrerat arbetssätt stödjer och motiverar ni människor – oavsett ålder, funktionsnedsättning eller skada.” JAKOB FORSSMED socialminister

Ida Kåhlin hälsar sedan alla välkom na och lyfter att det omfattande pro grammet inte bara sträcker sig över de närmaste två dagarna, utan kommer att finnas tillgängligt i sin helhet till slutet av september i den nya digitala platt formen. Hon uppmanar deltagarna att ställa frågor till presentatörerna i chat ten, besöka posterutställningen och andra utställare. Och puffar lite extra för specialistföreläsningarna och de 17 nya specialisterna; två av dem möter du också i det här numret av tidningen: Kicki Håkansson och Sandra Sjödin. Men ingen inledning utan att tacka arbetsterapeuterna som mejslar fram programmet. Den här gången har pro gramgruppen bestått av Elin Ekbladh,

skada – och skapar tillsammans för utsättningar för att människors var dag ska fungera så bra som möjligt, bli lite lättare. Utifrån varje människas unika förutsättningar och situation. Invigningen avslutades med ett panelsamtal kring om det behövs bättre nationell styrning av hjälp medelsområdet, i ljuset av ojämlik heten över landet. Med på scenen var Lise Lidbäck, ordförande för Neuro förbundet, Karin Flyckt, samordnare av funktionshinderfrågor på Social styrelsen samt Petrus Laestadius som är vice vd på Swedish Medtech. Den korta sammanfattningen av samtalet är: Ja, det behövs bättre nationell styrning. En lite längre är att det finns

”Vår professions röst är stark. Den gör skill nad. Och det beror på oss. På den kun- skap vi har.” IDA KÅHLIN F O T O : P O N T U S W I K H O L M

k Hjälpmedel Läs debattartikel om ojämlik hjälp medelsförsörjning (30/3) som Sveriges Arbetsterapeuter skrev med Neuro förbundet och Reu matikerförbundet.

Linköpings universitet, ordförande, samt Sofi Fri stedt, Jönköping University, Gisela Lilja, Skånes universitetssjukhus, Maria Prellwitz, Luleå tekniska universitet och Iolanda Santos Tavares Silva, Sahl grenska universitetssjukhuset. – Stort tack till er alla för det arbete ni lagt ner med att läsa och bedöma alla de abstrakt som skickats in, för att sedan sätta samman till det här fantastiskt spännande programmet vi har framför oss.

fallgropar med nationella riktlinjer också, att de kan bli en form av lägsta nivå som inte utgår från indivi dens behov. Och att det kanske snarare behövs en samsyn – över landet och mellan olika huvudmän – kring hur dagens lagstiftning ska uppfyllas. Med invigningen avklarad drog det fullspäckade programmet i gång. Livesändningar från studion kring breda ämnen varvades med smalare parallella sessioner. Under

Efter Ida Kåhlins tal är det dags för social minister Jakob Forssmed som bland annat lyfte att det hälsofrämjande, förebyggande och rehabiliterande arbetet är centralt för att möta ut maningarna samhället står inför – och konstaterade att arbetsterapi är en viktig del av det. – Genom ett personcentrerat arbetssätt stödjer och motiverar ni människor – oav sett ålder, funktionsnedsättning eller

presentationerna tog många av deltagarna chansen och ställde frågor i chatten (finns kvar för den som är nyfiken) som presen tatörerna, med hjälp av modera torerna, besvarade i de avslutande gemensamma samtalen. Därtill ord nades välbesökta och uppskattade workshoppar där deltagarna fick möj lighet att interagera med varandra. Första dagen avslutades med en

16

Det var mycket teknik bakom livesändningarna från Arbetsterapiforum – men inget strul.

Lättare samtala om levnadsvanor

inspirationsföreläsning av trendspanaren Nicholas Fernholm, tidigare bland annat robotchef på Nya Karolinska sjukhuset, om hur man hanterar en värld i ständig förändring. I ett lättillgängligt och roligt anförande bjöd han på berättelser om robotar som tjafsar med varandra och människor som är elaka mot robotarna – och hur ett automatiserat tomtetåg blev en vändning. Tittarna fick också veta varför man ska hålla ögonen öppna efter gorillor som smyger omkring på arbetsplatsen. – Vi har kommit långt, men vi kan komma längre. En professionsutveckling styrd av kunskap kräver insatser från flera håll. Det handlar om att se till att vi utvecklar rätt typ av kunskap och tillgängliggör den. Det handlar om att varje enskild arbetsterapeut tar sitt professionella ansvar, men också att man får rätt förutsättningar för det. Det handlar om att säkerställa verksamheter som på riktigt styrs av kunskap, verksamheter som strukturellt förstår och värderar betydelsen av att ständigt verka för förbättring – att utveckla och utvecklas. Och som av en händelse, eller kanske inte, var nästa punkt på programmet en session om den nya specialistutbildningen. De många frågorna i chatten visade på ett stort intresse för att bli specialist. Resten av dagen rullade på med ett varierat pro gram som bjöd på allt från aktivitetsbalans och identitet till etiska dilemman. När eftermiddagen led mot sitt slut delade forskaren och författaren Fanny Ambjörnsson med sig av sina erfarenheter av att ha en syster med multifunktionsnedsättning. Läs porträttet av Fanny på sidorna 8–12, om du inte redan gjort det. Till sist återstod inget mer av Arbets terapiforum 2023 än tacken till alla som gjort kon ferensen möjlig och visat att Arbetsterapiforum verkligen var och är en idé för framtiden. ¶ Andra dagen kickade i gång med att Ida Kåhlin talade om professionens framtid.

Personer med funktionsnedsätt ning har svårare att ta hand om sin hälsa och behålla hälsosamma lev nadsvanor än genomsnittsbefolk ningen. Det leder till större risk att utveckla livsstils relaterade sjukdomar och sämre hälsa. Jenny Hiller, arbets terapeut och hälso Jönköpings kommun, presen terade ett verktyg för utredning av levnadsvanor som hon tagit fram tillsammans med kollegorna Barbro Mathiesen och Sofie Nohammar. – Vi möter de här personerna i deras vardag. Jag upplevde att det saknades ett sådant här verktyg, och personalen upplevde det ibland som svårt att inleda ett hälsosamtal, säger Jenny Hiller. Samtalsmallen bygger på moti verande samtal och frågorna är kopplade till levnadsvanor och Ett nytt samtals- och bildstöd gör det lättare att utreda och prata om levnadsvanor inom funk tionshinderomsorgen. samordnare inom funk tionshinderomsorgen i

hälsa. Verktyget består av en origi nalversion för personer som klarar att förstå och förmedla sig genom talat språk. Det finns också en bildversion med samtalskort och svarskort man kan använda om det finns kommunikationssvårigheter och behov av bildstöd för att förstå och förmedla sig, eller ta in infor mation. Arbetsterapeut, boendestödjare och stödassistent testade instrumentet på 20 test personer med olika funktionsnedsättning ar. Personalens helhets intryck av verktyget var positivt. De tyckte att det var tydligt, pedagogiskt och bjöd in till bra samtal – och att samtalen kändes viktiga för testpersonerna. – Verktyget ger ökad delaktighet för personerna och fungerar som stöd för personalen att initiera ett samtal. Det första steget för att kunna erbjuda stöd är att veta vilket stöd som behövs. O T O : E R I K D A N I E L S S O N

F

Anki Wenster

Fotnot. Stödet finns att beställa via länken: jonkoping.se/halsaiharmoni

Jenny Hiller: Anpassat Hälsosamtal utifrån MI, med aktivitetsfokus och till hörande samtalsstöd, för personer med funktionsnedsättning.

17

ARBETSTERAPIFORUM

Barnsjuksköterskan Emma Persson

Specialist sjukgymnasten Anna Jordevik

En för alla –

Barnläkaren Johan Jonsson

Specialist arbetsterapeuten Christina ”Kicki” Håkansson

Alla i teamet på barn- och ungdomskliniken i Växjö vill ha en bit av specialist arbetsterapeuten Kicki. Text: Katja Alexanderson Foto: Lina Alriksson

alla för barnen

19

ARBETSTERAPIFORUM

är du kommer in i huvud entrén går du förbi kiosken och bistron. När korridoren tar slut svänger du till höger och när den korridoren tar slut tar du höger igen och där finns hissar. Det krävs en ordentlig väg beskrivning för att hitta till barn- och ungdomskliniken på Växjö centrallasarett. Men när utsmyckningen i korridoren

barnläkaren Johan Jonsson, specialistsjukgymnasten Anna Jordevik och barnsjuksköterskan Emma Pers son. Det märks snabbt att de verkligen är ett team, inte fyra professioner som arbetar parallellt. När fotografen ber dem ställa upp på en gruppbild böljar samtalet, och skämten, fram och tillbaka. Och det är inget problem att knö ihop sig så att alla kommer med på bild. Till kliniken kommer barn och ungdomar från hela Region Kronoberg som behöver specialistvård inom bland annat reumatologi, onkologi, smärta, diabe tes, neurologi och allergi. Det handlar både om mot tagningsbesök, dagvård, inneliggande vård och sjukvård i hemmet. Innan Kicki Håkansson började på kliniken för fem år sedan gjorde den dåvarande arbetsterapeuten mest punktinsatser, någon dag i veckan, huvudsakligen kring hjälpmedel. – Alla team var etablerade och det var oerhört kunnig personal. Jag kände att alla mina arenor var tagna, men sen märkte jag att det inte var någon som såg på aktivitetsbalansen. Att man inte upp märksammade att det kan finnas en trötthet som i förlängningen kan leda till psykisk ohälsa för de här barnen, säger Kicki. Så de unga patienternas sjukdomsrelaterade trötthet och aktivitetsbalans kom att bli Kicki Håkanssons huvudfokus och är även inriktningen på specialistutbildningen. Inledningsvis handlade det om att få övriga professioner att förstå att arbets terapi är mycket mer än händer och hjälpmedel. Införsäljningen har definitivt lyckats mot läkaren Johan Jonsson. – Ju mer man förstår vad en arbetsterapeut gör, desto mer vill alla ha en bit av Kicki. Och ju längre man jobbar på en barnklinik desto mer inser man hur mycket som handlar om vardag, psykosociala saker – om att hitta en balans i livet. Det gör man ju inte alltid med läkemedel eller andra åtgärder. Patienterna kommer till Kicki antingen via läkarna eller de andra professionerna. Det kan handla om att någon i teamet har uppmärksammat att en ungdom

byts från laboratorieutrustning av äldre snitt till färgglada teckningar och en legoutställning har man kommit rätt. Och här hittar vi nyblivna specialist arbetsterapeuten Christina ”Kicki” Håkansson. Hon är klinikens enda arbetsterapeut, och i princip med i alla team. Just den här dagen träffar vi henne tillsammans med delar av reumateamet. Det är

Teamet anstränger sig för att det ska vara så enkelt som möjligt för patienterna. Kicki och Anna tar möten tillsammans om det passar. På bilden ställer en kollega upp som ung patient.

20

Nyblivna specialistarbetsterapeuten Kicki Håkansson är i princip med i alla team på barn- och ungdomskliniken på Växjö centrallasarett. Här med delar av reumateamet: specialistsjukgymnasten Anna Jordevik och barnsjuk sköterskan Emma Persson.

inte längre orkar med sina aktiviteter, men också om somatiska frågeställ ningar som att ha ont i händerna. Oavsett tar Kicki alltid med aktivitets balansen i ekvationen. – Jag går inte bara dit och säger: ”Hej, jag hörde att du behövde ett handledsbandage. Varsågod.” Nej, jag går steget vidare och då hittar man aktivitetsobalansen. De flesta som träffar henne för sjuk domsrelaterad trötthet är lite äldre, från 14 år och uppåt. Många har redan hamnat i en aktivitetsobalans, har slu tat gå till skolan eller med sitt fritids intresse. – Då gör jag en kartläggning: Hur ser din dag ut? Vad lägger du din tid på?

Har du tid att göra roliga saker, eller är det bara måste-saker? Gör du aktivite ter med självbelönande värde? säger Kicki och berättar att hon ofta an vänder sig av Valmo. Hon har också fått tillstånd av OBQ11:s upphovspersoner Petra Wag man och Carita Håkansson att använda instrumentet för att kartlägga aktivi tetsbalansen, även om det inte är testat på ungdomar ännu. Efter kart läggningen får ungdomen sätta mål, antingen med COPM eller i form av smarta mål som är realistiska. Kicki exemplifierar: – Är det verkligen realistiskt att du kommer att promenera i tre timmar även om det regnar eller du har jätte mycket prov?

”Ju mer man förstår vad en arbetsterapeut gör, desto mer vill alla ha en bit av Kicki.” JOHAN JONSSON barnläkare

kk

21

ARBETSTERAPIFORUM

Det är också viktigt att ha med sig föräldrarna, att de peppar och gör det lite lättare att nå målen. Kanske packar gympapåsen, hjälper till att begränsa skärmtiden eller vad det nu kan vara. Men ibland har tonåringen och föräldern inte samma uppfatt ning om vad som är ett bra mål. En ung diabetiker vill kanske ta mer eget ansvar för sin medicinering, men föräldrarna vågar inte riktigt släppa och tjatar redan innan deras barn har fått en chans att visa att hen faktiskt grejar det. Och konflikten är ett faktum. Då försöker Kicki hjälpa familjen att hitta en väg framåt. – Ni tycker ju om varandra. Hur kan ni mötas? Kicki lyfter fram betydelsen av teamarbetet på klini ken, att det gör jobbet både roligare och mer givan de. Men framför allt att det är bra för patienterna. Alla har barnets bästa för ögonen. – Det är en sådan glädje att vara här. Alla som jobbar här är oerhört energiska och positiva. Och har nära till skratt. Hela verksamheten genomsyras av det. Teamkollegorna förmedlar precis samma inställ ning. De lyfter att man respekterar och värdesätter varandras olika kompetenser. Och så är det enkelt att ringa eller bara gå och prata med någon längre ner i korridoren. I vårt samtal blir det tydligt att alla i teamet strävar efter att göra livet så enkelt som möjligt för barnen och deras familjer. – Om remissen går till både sjukgymnast och arbetsterapeut försöker vi träffa patienten samtidigt första gången för att ta anamnesen. Sen kan vi dela på oss. Behöver man fortsatt kontakt med båda, eller flera, försöker vi planera så smidigt som möjligt för familjerna, säger sjukgymnasten Anna Jordevik. Sjuksköterskan Emma Persson lyfter fram barn- och ungdomssjukvård i hemmet, BUSIH, som ett tydligt exempel på hur teamet underlättar vardagen för kroniskt sjuka barn och ungdomar. – Ibland kan vi göra vissa saker hemma för att man ska slippa en tur in till sjukhuset – för vissa är det ett heldagsprojekt. Det krävs mycket plane

att jobba med barn, att aldrig riktigt veta vad som väntar på jobbet. – Man får spela ut hela sitt register för att nå fram. En del kan vara jättetruliga och svåra, men vinner man deras hjärta har man nått långt, säger Kicki men konstaterar att ibland kan det vara svårt att nå fram och då är teamet extra värdefullt. Kanske klickar det bättre med någon annan. Hon fortsätter: – Det här jobbet utmanar min person och min pro fession på ett väldigt positivt sätt. Det är växlande arbetsuppgifter. Det kan vara hembesök, digitalt, telefon, eller på skolan och ibland är man med bar nen på någon fritidsaktivitet. Johan fyller på: – Du behöver anpassa dig från att prata bebisspråk med en tremånaders till att prata framtid och kör kort med en 18-åring. Det är jättehäftigt. Att skapa en relation är det roligaste i jobbet. Teamet är också väldigt tydliga med att barnen är deras patienter, även om förstås föräldrarna är jätte viktiga i vården. Ungdomar, från 13 år, får välja om de vill ha med sina föräldrar i mötet. De under stryker att det handlar om att tala med och inte om barnen (”nu får mamma vara tyst”) – och få dem delaktiga i sin vård. Och att stämma av om det är okej att fråga mamma och pappa också. Framöver hoppas Kicki ha nytta av sin nya specia listtitel, även om regionen än så länge inte har några specialisttjänster för arbetsterapeuter. Hon tycker att utbildningen har gett henne möjlighet att ”spet sa” till sin kompetens. – Det gör att jag kan vara tydligare i vad min pro fession kan erbjuda. Jag hoppas att jag kommer att bli tillfrågad mer om att vara delaktig i vårdprogram och lokala riktlinjer. Och jag vill fortsätta utveckla den arbetsterapeutiska verksamheten. Ett annat viktigt framtidsområde är att evidens basera de arbetsterapeutiska insatserna i högre grad. – När det gäller sjukdomsrelaterad trötthet och aktivitetsbalans hos ungdomar vet jag att insatserna gör nytta utifrån min beprövade erfarenhet. Men jag behöver formalisera den kunskapen för att den ska bli vidare känd. ¶

ring med matpumpar, hjälpmedel och familjen runt omkring bara för att de ska ta ett prov eller vi ska byta någon knapp. För oss går det att åka dit och göra en punkt insats och åka tillbaka. De sparar nästan en hel dag. Teamet delar också glädjen över

Specialistföreläsning, Christina Håkansson: Trött... orkar inte… låt mig vara… – sjukdomsrelaterad trötthet hos ungdomar.

VÄXJÖ

22