Arbetsterapeuten-2-2023

ARBETSTERAPIFORUM

– Här i Timrå fick jag möjlighet att läsa till Silviaarbetsterapeut, vilket jag är oerhört tacksam över. Alzheimer fonden stod för hälften av kostnaden och arbetsgivaren för resten. Efter magistern kände jag och en kurskamrat att det vore givande att läsa vidare till specialist, så vi sökte tillsammans och peppade varandra. Vi hade ångan uppe och det passade i tid. Hon konstaterar att specialistutbild ningen ger en extra tyngd i jobbet. – I mitt härliga och viktiga, men spretiga, arbete vill jag hålla fast vid det arbetsterapeutiska. Jag vill sprida kunskap om arbetsterapi och vad arbetsterapeuter kan göra så att vår kompetens verkligen används ute i verksamheterna. Och visa att vi inte är bara hjälpmedelsleverantörer, som jag tyvärr upplever att många ser oss som. I rollen som demenssamordnare är hon bekymrad över glappet mellan region och kommun. Tyvärr träffar inte alla som får en demensdiagnos en arbets terapeut i tid, utan det kan dröja tills de behöver kommunens stöd – och då kan det vara för sent att introducera kognitiva hjälpmedel som verkligen skulle kunnat göra skillnad i personens vardag. – Både arbetsterapeuter i kommu nen, primärvården och slutenvården

får förskriva kognitiva hjälpmedel, men avtalet efter kommunalisering en tolkas olika. Det måste tydliggöras vem som gör vad. Enligt de nationella riktlinjerna bör man erbjudas kogni tiva hjälpmedel och det ska även erbjudas en funktions- och aktivitets bedömning i demens utredningen. Vi arbets terapeuter ska vara en naturlig del i ett tidigt skede, men så ser det inte ut i närområdet. Personerna kommer i

förloppet på ett helt annat sätt. Det gör mig ledsen att det är så olika bero ende på var man bor. Hon kan inte nog understryka vikten av att komma in i ett tidigt skede – att det gör enorm skillnad för personen med demens och hens anhöriga. Personen ges möjlighet att på ett bättre sätt äga sin sjukdom och man kan planera och resonera kring resurser, svårigheter och lös ningar. Under åren har Sandras

”Jag möter många som inte hört talas om arbetstera pi eller fått träffa någon.” SANDRA SJÖDIN

kläm, det gör ont i hjärtat. Jag möter många som inte hört talas om arbetsterapi eller fått träffa någon. I det här sammanhanget under stryker Sandra Sjödin vikten av att göra hembesök och se personen i sin vanliga miljö. Och kanske dricka den där koppen kaffe. Det går inte att kom ma med hjälpmedel det första man gör, det måste få ta tid och man behöver bygga relationer. – Jag har haft kontakt med arbets terapeuter i andra delar av landet där det fungerar helt annorlunda och pri märvården är närvarande i demens

tjänst förändrats, men grunden är råd, stöd, handledning och utbild ning till personer med demenssjuk dom, anhöriga och inte minst personal inom hemtjänsten och på kommunens särskilda boenden. En kort biltur från Sandras kontor på Anhörigcenter i centrala Timrå ligger äldreboendet Tallnäs. Där har Sandra ett nära samarbete med undersköter skan Carola Winsa. De har bland annat deltagit i en tvärprofessionell grupp för att planera ett nytt boende. Gruppen diskuterade utformning av enheter,

BPSD-registret – beteendemässiga och psykiska symtom vid demenssjukdom Syftet är främst att öka väl

k Arbetssättet skapar en tydligare struktur i var dagen, där omvårdnads personalen arbetar med individanpassade åtgärder och strategier för bemötan de för att minska och att förhindra BPSD.

k Det multiprofessionella teamet runt personen obser verar, analyserar, åtgärdar och utvärderar tillsammans hens mående samt insatta vårdåtgärder. Genom att kontinuerligt upprepa pro cessen skapas mätbara vär

den som kan ligga till grund för förbättringsarbete. k Registret bidrar även till forskning och utveckling av vården och omsorgen för personer med demens sjukdom.

befinnandet och livskvaliteten för personer med demenssjuk dom genom att minska bete endemässiga och psykiska symtom vid demenssjukdom (BPSD), men också att kvali tetssäkra vården.

Källa: bpsd.se

32