Arbetsterapeuten-3-2020

TEMA: CORONA

2020-04-20 Nu har jag, tillsammans med en fysio kollega och en sjuksköter ska, träffat min första bekräftade covidpatient. Patienten har krävt lång varig iva-vård och är till viss del fortfarande svårt sjuk och kommer att behöva mycket rehabilitering fram över. Att vi träffade patien ten tillsammans gjorde arbetet effektivt. Framför allt ökade vårdkvalitén genom att vi kunde tillfreds ställa flera olika behov hos patienten samtidigt, och i samband med mobilisering utföra specifik omvårdnad. Vi bedömde kognition, kommunikation, balans, andning och andra vitala parametrar. Smärta, yrsel, allmäntillstånd, sväljnings förmåga, muskeltonus och medverkan bland annat. Det var en tidskrävande bedömning och träning men summan är att vården blir betydligt bättre för per sonen och i slutändan ändå effektiv för oss. Men det är sannerligen ingen dans på rosor att arbe ta i full skyddsutrustning! Efter en kort stund blir man väldigt varm. Visiret trycker i pannan och ger en härlig huvudvärk och det är otro ligt svårt att höra vad som sägs oss kollegor emellan, men även vad patienten säger. Men det som känns sämst är att personen vi vår dar inte kan se våra ansikten och det påverkar kommuni kationen negativt. I veckan ska också rehab personal från andra kliniker börja introduceras hos oss. De verkar glada för det efter som de fått arbeta som un dersköterskor i sina verk samheter den senaste tiden.

Första veckan i maj har dagrummet på MAVA, Skånes universitetssjukhus i Lund, förvandlats till förråd för skyddsutrustning i kombination med påklädningsrum. Här klär arbetsterapeuten Karin Strand och övrig personal på sig skyddsutrustningen innan de träffar patienter med covid-19.

Just nu introduceras även arbetsterapeu ter och fysioterapeuter från andra områden inom SUS som dragit ner på sin verksam het. Tanken är att de ska finnas som resurs om nya covidavdelningar behöver öppnas upp längre fram. Behovet kan ändras snabbt. – Det är guld värt att kunna introducera kollegor i ett lugnt skede, det finns de som te, säger hon och lyfter upp och justerar visiret som är det näst sista momentet i påklädningsproceduren. Handskarna på sist. Och av först, tillsammans med skyddsförkläde. När skydds utrustningen tas av spritas händerna efter varje moment. Visiret tas av från bakhuvudet och framåt, spritas och hängs upp på en ställning redo för nästa kollega. Men barriären av skyddsutrustning på verkar kommunikationen och det person liga mötet med patienten, även om rehab har jobbat på mottagning och inte alls är vana vid avdelningsarbe

personalen har en fördel av vanan att läsa kroppsspråk i aktivitets och funktions bedömningar. – Många är äldre och har dessutom ned satt hörsel. Det gäller att vara extra tydlig och skala bort onödig information. Personer som klarat intensivvård väl har i grunden ofta en god aktivitets och funk tionsförmåga och när kurvan vänder så kan de återhämta sig relativt snabbt i det första skedet förklarar hon.

Men initialt kan det räcka att sitta på sängkanten upp till en minut två gånger om dagen. – Samtidigt handlar det om långa rehabilite

ringsperioder för de som fått intensivvård och varit intuberade flera veckor, och om såväl fysiska som kognitiva utmaningar. Det här är en grupp som

alla vårdnivåer kommer att möta. ¶

Ps. Samtliga bilder i reportaget togs på rekommende rat avstånd i rena zoner.

28