Arbetsterapeuten-3-2023

Harriet Williams lägger sista handen vid lunchen. Hon förfäras över den trista maten som serveras på många äldre boenden – mat ska vara nylagad och inte ha stått i timmar i värmeskåp.

spikar igen träluckorna till huset och flyttar till släktens stora gård i Halland. Väskorna står färdigpackade vid dör ren ifall de snabbt skulle behöva lämna landet. Tanken är att de i så fall ska gå ombord på ett fraktfartyg till Amerika. Mormoderns äldsta bror Axel har vid den här tiden sålt mejerirörelsen och försäljningsintäkterna investerades bland annat i rederiet Transatlantic (senare donerade han sin förmögenhet till förmån för Göteborgs studenter). När Harriet föds på våren 1942 flyttar familjen tillbaka till stan, faran känns inte riktigt lika överhängande. I huset bor Harriet, hennes bröder, föräldrar och mormor tillsammans. På vintrarna häller mamma Hanna vatten på snön så att barnen kan åka iskana på kartonger i branten ner till botten av tomten. När man tittar över kanten suger det i magen och ger perspektiv på dagens barnsäkerhetstänk. Kanske skulle vi kunna våga lite mer? Lite mindre gummiasfalt och mer trädklättring? – Mina föräldrar var väldigt lekfulla och när de hade stora fester var det ofta maskerad … Nu när det kommer på tal, så skulle man kanske ordna en? Det räcker att säga att nu är det en lila fest eller att det är näsornas högtid, så kommer folk med näsor och alla blir glada. Jag blir på gott humör när

jag får leka, säger Harriet som lite senare visar oss lösnäsan från gårdagens häxfest. Det är full fart i det stora huset på kullen, som har fri sikt över stenstaden (i dag är utsikten fortfarande magnifik men 80 års byggande skymmer förstås en del). Mormor bor i en egen lägenhet. Harriet har fem bröder och när pappan, som är företagare, tar med sig kunder hem blir det snabbt fullt kring matbordet. Hon är mellanbarn, så någon flickcykel är inte att tala om – och hon ärver brödernas bruna baskrar. – Det var bedrövligt att vara enda flickan. Men jag lycka des tjata mig till en vit basker, säger Harriet och tror att det bidrog till att hon senare i livet lärde sig hattmakeri. Hon börjar i Samskolan som är konfessionslös och eleverna får lära sig om alla religioner, inte bara kristendom. Slipper morgonbönen. Många av klasskamraterna är judiska, så även om hon själv inte är judinna har den judiska kulturen varit en viktig del av uppväxten och hon har än i dag många judiska vänner. I vuxen ålder får hon veta mer om mor faderns öde och numera är Harriet ute i skolorna och berät tar om förintelsen. På en träff med andra föreläsare härom månaden frågade en man hur det kom sig att hon kan berätta så detaljerat.

10