Arbetsterapeuten-3-2024

som man kan utantill. Men vill jag verkligen sitta för mig själv och sticka ett tag, då tar jag fram något lite mer kompli cerat, säger Joanna och berättar att hon även stickar tillsam mans med vänner. Stickning kan också vara ett värdefullt verktyg i patient mötet. Är det en person som gillar att sticka har Joanna goda erfarenheter av att både hon och patienten stickar under ett samtal. Det händer något med stämningen i rummet och personen får ytterligare en identitet, hen är inte bara patient. Dessutom gör det inget om det blir lite tyst ett tag. – Man blir lite mer jämställd också ... Det behöver inte vara jag som sitter på kunskapen, utan det kan vara patienten. Hon berättar att stickning fungerar bra som gruppaktivitet också: – Jag har haft stickgrupper när jag har jobbat på barn sjukhus, i primärvården och på grön rehab. Samtidigt är evidensläget för skapande och kreativa akti viteter ganska klent. Joanna Nordstrand säger att det krävs mer forskning som stöder den beprövade erfarenheten, men tycker samtidigt att arbetsterapeuter kan se skapande akti viteter som ett verktyg på samma sätt som att skriva och förklara på en whiteboard. – Finns det evidens för att whiteboard är så bra att använda när man träffar en patient? Det finns inte ens evidens för rullstolar. Med det sagt ser hon ändå behovet av fler evidensbaserade arbetsterapeutiska metoder med skapande inslag. I dag finns bara ett fåtal, som exempelvis Redo, TTM och manualbase

rad bildterapi. Men hon drar sitt strå till stacken – i sina doktorandstudier vid Göteborgs universitet undersöker hon arbetsterapeuters erfarenheter av Be Well . Metoden, som utvecklats av bland andra Birgitta Gunnarsson och Petra Wagman, går i korthet ut på att deltagarna fotograferar saker i vardagen som ger välbefinnande trots stressrelaterad ohälsa – och sedan har reflekterande samtal med en arbets terapeut om bilderna. Hon önskar att skapande aktiviteter skulle få ta mer plats i dagens arbetsterapi – och säger att de har en viktig roll att spela både vid bedömningar och i interventioner. Hon tar rehabilitering vid utmattning som exempel. – Folk som blir utmattade jobbar ofta med omvårdnad, sjukvård, barnomsorg … De ser aldrig något slut på sitt jobb. De blir aldrig klara. Och de får bara se en liten del och nästan aldrig veta hur det slutar. Att då göra någonting som man planerar, startar upp och ser slutresultatet – att vara med hela kedjan – tror jag är jätteviktigt, säger Joanna men är tydlig med att det inte handlar om alla ska börja sticka (eller sättas i en vävstol, som förr i tiden). Är det dags för KaR? Kreativa aktiviteter på recept? – Ja!

Borde arbetsterapeuter kunna ordinera kreativ aktivitet? Mer på nästa sida.

upp och börjar om”

har ett stort historiskt och antropologiskt intresse av hantverket. Utifrån sinnesstämning och situation väljer Eva vad hon ska sticka, hon brukar ha fyra-fem projekt på gång, i olika stadier och omfattning. – Är jag väldigt trött efter jobbet kan jag välja något avancerat som kräver totalt fokus, då måste jag gå helt upp i stickning en och kan inte tänka på vad som hände under dagen. Vid andra tillfällen passar det bättre med något enkelt där hon bara kan låta stickor na gå och umgås samtidigt. Även när hon

inte har garn i händerna finns stickningen med – hon planerar, funderar och gläds åt kommande projekt. Eva uppskattar känslan av att det händer något i händerna. De taktila upplevelserna bidrar till välmåendet: känslan av garnet, ljudet av stickorna – trä- eller metallstickor, tyngden i knät av tyget som växer fram … Det blir nästan lite mindfulness. Men stickningen handlar inte bara om väl mående i stunden, utan har blivit ett verk tyg för personlig utveckling. Eva berättar att hon som ung kunde bli så arg att hon

klippte sönder projekt på syslöjden som hon upplevde som misslyckade. – Jag har fått ett mycket bättre tålamod. Blir det fel tar jag det lugnt och repar upp och börjar om. Stickningen har ändrat mig mycket. Hon fortsätter: – Tidigare har jag haft ganska dåligt själv förtroende och trott att jag är dålig på det mesta, men genom stickningen har jag överbevisat mig själv. Att jag som vuxen kunde lära mig något komplicerat ganska fort – nu förstår jag att jag kan lära mig nya saker. ¶

39