Arbetsterapeuten-4-2020

TEMA: PANDEMIN

”Vi hann förbereda oss”

Eftersom pandemin slog till senare i Östergötland hade MAR:en Boel Eklund och arbetsterapeuterna i kommunerna möjlighet att lära sig av erfarenheterna från Stockholm. Text: Katja Alexanderson Foto: Åke Karlsson

När corona kom till Sverige i våras var arbetsterapeuten Boel Eklund medicinskt ansvarig för rehabili tering, MAR, i fem kommuner i västra Östergötland: Mjölby, Motala, Vadstena, Ödeshög och Boxholm. – Vi kunde lyssna på vad som hänt i Stockholm och hann förbereda oss, säger Boel och berättar att det inte heller rådde någon brist på skydds utrustning. Kommunernas arbetsterapeuter jobbar med såväl rehabilitering i hemmet på primärvårdsnivå som korttidsboenden, särskilda boen den, LSS-boenden och daglig verk samhet. En viktig fråga i pandemins inled ningsskede var om de skulle kunna fortsatta att arbeta som vanligt eller om de skulle avstå från att träffa patienter och begränsa antalet be sök, inte minst med tanke på att många de möter är över 70 år. – Men det är svårt. Vad är icke-

Men hon konstaterar att förutsätt ningarna ser olika ut i kommunerna, vad som är rätt i en kommun kanske inte passar i en annan. – Min roll som MAR blir därför väl digt övergripande, jag kan inte gå in på detaljer på det sättet. I rutinerna inför hembesök ingick också att läsa journalen (även regio nens om samtycke finns), försöka samplanera med andra professioner för att minska antalet besök samt i möjligaste mån lägga besöken till smittade och misstänkt smittade personer sist på dagen. Generellt gjordes färre hembesök än normalt under våren. Många tackade nej till besök, och ville avvakta med sin rehabilitering. Även det stora antalet inställda operationer minskade inflödet till rehab. Arbetsterapeuterna har också följt upp fler hjälpmedel på telefon, och videouppföljningar är ett möjligt framtidsscenario. kk

nödvändiga besök för rehabilite ring? I mångt och mycket försökte de jobba som tidigare, men inför hem besök var de noga med att ringa upp och förhöra sig om att personen inte hade några covidsymtom. – Så du åker dit och ska prova ut hjälpmedel eller träna något med personen, och när du kommer fram hostar de lite och säger: ”Det har varit så besvärligt, jag har hostat och inte sovit på hela natten.” Och så står du där utan skyddsutrustning. Boel Eklund berättar att sådana situ ationer självklart väckte oro hos medarbetarna. Vad göra i det läget? Avbryta och gå till bilen och hämta hela ”kittet” med skyddsutrustning? Boel Eklund berättar att kommu nerna dessutom hanterade skydds utrustningsfrågan på olika sätt, någ ra föreskrev visir för medarbetarna i allt patientnära arbete, andra inte.

26