Arbetsterapeuten-4-2020

ORDFÖRANDEN

”Vi vill att lagstiftningen förändras så att det blir krav på att funktionen medicinskt ansvarig för rehabilitering, MAR, införs i alla landets kommuner.”

Prioritera rehab!

C oronapandemin har synliggjort betydel sen och behovet av arbetsterapeuters kompetens. Men om vi som profession ska kunna göra ett bra jobb under och efter pandemin behöver politiker, beslutsfatta re och chefer se till att vi får de resurser och förutsättningar vi behöver. Rätt kompetens måste finnas på rätt plats och i rätt ut sträckning. Så var det tyvärr inte före pandemin och situationen har på intet sätt förbättrats. Ur ett natio nellt perspektiv erbjuds i dag inte en jämlik hälso- och sjukvård i Sverige, i alla fall inte när det kommer till rehabiliterande insatser. Ojämlikheten syns på flera sätt. Ett exempel är de skillnader som finns kring hjälpmedel. Sortiment, riktlinjer för förskrivning och inte minst avgifter för den enskilde varierar stort mellan landets kommu ner och regioner. En annat exempel är de alarmeran de skillnader som finns när det gäller antalet arbets terapeuter i olika regioner. I Socialstyrelsens natio nella planeringsstöd 2020 anges att det i Västerbotten finns 150 legitimerade arbetsterapeuter per 100 000 invånare, medan det i Blekinge bara finns hälften så många. Bottennappet finns i Stockholm med 70 och rikssnittet ligger på 93. Självklart finns olika förut sättningar i olika delar av landet. Behovet av arbets terapi kommer alltid att variera. Jämlikt innebär inte nödvändigtvis att det ska vara lika, men är verkligen dessa stora skillnader rimliga? Kan de bara förklaras av demografiska och geografiska fakta? Jag tror inte det. För mig är detta ett exempel på att kunskapen kring rehabilitering fortfarande är låg och ojämn bland våra politiker och beslutsfattare och att dessa insatser därmed inte prioriteras lika över landet. Det saknas en tydlig nationell styrning. Det duger inte. En nedprioriterad rehabilitering leder inte bara till lidande för individ och närstående – det innebär även större samhällskostnader för till

exempel hemtjänst, ökat behov av hälso- och sjuk vård och långa sjukskrivningar. För en hållbar sam hällsutveckling krävs en jämlik rehabilitering och i pandemins kölvatten är satsningar på rehabilitering, ur ett samhällsekonomiskt perspektiv, mer avgöran de än någonsin tidigare. Före sommaren hade förbundets opinionsbildande arbete fokus på den stora rehabiliteringsskuld pan demin skapar. I debattartiklar och i samtal med bland andra socialministern och ledamöter av riks dagens socialutskott tydliggjorde vi att det är hög tid för en nationell kraftsamling för en jämlik och kun skapsbaserad rehabilitering. Vi vill att regeringen tillsätter en nationell samordnare med upp drag att skapa jämlika förutsättningar

över hela landet. Vi vill att lagstift ningen förändras så att det blir krav på att funktionen medicinskt ansva rig för rehabilitering, MAR, införs i alla landets kommuner och vi vill att Socialstyrelsen får ett tydligare upp drag gällande riktlinjer och uppfölj ning kring rehabiliterande insatser. Under hösten kommer förbundet att fortsätta detta opinionsbildande arbete. Det är vi skyldiga att göra så att alla de personer som är i behov av

arbetsterapeuters insat ser får del av dem, men också för att vi själva, som profession, ska få ett hållbart ar betsliv.

ida kåhlin Ordförande