Arbetsterapeuten-4-2021

dagar efter iva vård … och säga att de kan bara det här. Har jag utfört en bedömning på intensiven kan man se vilka framsteg personen gjort. Sedan finns det ett emotionellt värde i att utföra vissa aktiviteter trots att personen är sövd. Som de gravida kvinnor Ingrid har hjälpt att klappa magen och kunnat berätta om i efterhand – något normalt i en onormal situation. Hon samtalar också hela tiden med patienterna och berättar vad hon gör, även när de är sövda. Ingrid jobbade på avdelningen där Göran låg ned sövd. Första gången de arbetade aktivt tillsammans var när det var dags för mobilisering till rullstol. Ingrid minns till och med i vilken säng han låg, och att högerbenet alltid stack ut utanför sängkanten. Görans drivkraft att klara sig själv var stor, han ville verkligen kunna duscha och gå på toa utan hjälp. Ingrid konstaterar att det är svårt för en utomstående att förstå hur utlämnande det är att ligga på iva. Hur integriteten försvinner där du ligger mer eller mindre naken med massor av slangar och behöver ha blöja. Patienter som har en track (andningshjälpmedel som man sätter in nedanför struphuvudet) har dess utom svårt att kommunicera. För att underlätta kom munikationen har Ingrid och hennes arbetsterapeut kollegor, tillsammans med logopederna, sedan tidi gare infört pektavlor med bokstäver och bilder över vanliga situationer. – Det är hemskt att inte kunna prata. Det var riktigt läskigt, du kan inte ens få fram ljud, säger Göran. Först när han fick en talkanyl gick det att prata igen, och även hosta upp slem själv. – Då gick det inte att få tyst på mig … de var nog ganska less. Det var underbart att få prata. I mitten av juli 2020 fick han äntligen lämna sjuk huset. Då hade han varit inlagd 45 dagar, varav sövd i nästan tre veckor. – När jag fick åka hem var jag lycklig. Jag satte mig i soffan och då kom allt. Jag bröt ihop. Vägen tillbaka har varit lång, men Göran har varit väldigt motiverad. Han började träna på gym, men så kom andra vågen och det kändes inte säkert. I höstas fick han också komma till postcovidmottagningen på Karolinska och där träffade han Ingrid igen. Tillsam mans har de jobbat med aktivitetsbalans och hjärn trötthet. Något som inte är så lätt för en person som ständigt haft många järn i elden och gärna kör på. Och som sedan i november jobbar 100 procent igen.

– En svullen hand blir inte bättre av att vänta tills personen är vaken. Då är ju skadan redan skedd. Hon lyfter vikten av att våga ta plats och inte vänta på att bli efterfrågad av andra professioner, och inte låta dem tala om vad du som arbetsterapeut ska göra. – När det gäller arbetsterapi är det som att ”patien ten behöver en rullstol”. Men det vet väl inte de, det är upp till mig att avgöra. Jag har inte hierarkitänket – jag kliver in om jag behövs och är inte rädd för att prata med läkaren eller sköterskan. Varför ska någon annan bestämma om jag behövs? Dessutom tycker hon att det är viktigt att ha en baslinje att utgå ifrån i aktivitetsbedömningarna. Det gör stor skillnad för såväl patient som personal för att se effekten av rehabiliteringen. – Det är väl ingen idé att bedöma ADL 30 eller 100 När Göran Qvarnström väcktes ur nedsövningen kunde han inte prata på grund av sin track. För att kommunicera fick han använda pektavlor. Nu ger han Ingrid Berggren feedback på hur bildstödet kan bli bättre.

18