Arbetsterapeuten-5-2021

OPINION

Forskare: Alla arbetsterapeuter har ett professionellt ansvar att utöva evidensbaserad praktik

Arbetsterapeuter behöver ha ett vetenskapligt resone mang och diskussion kring evidens, det stärker vårt lärande och fundamentet i professionen arbetsterapi. Som legiti merad profession har vi ansvar gentemot de personer vi möter att erbjuda interventioner som är evidensbaserade. Med evidensbaserad praktik menas medveten användning av bästa tillgängliga vetenskapliga faktaunderlag, klinisk erfarenhet och patientens preferenser. Hur ska arbetstera peuter kunna leva upp till detta, när samhällets förändringar drar åt ett annat håll? Många verksamheter beräknar kvanti tet eller samlar ”pinnar” snarare än att fokusera på kvalitet. Utrymme saknas ofta för tidskrävande interventioner trots påvisad evidens. Dessutom finns begränsad tid för reflek tion, kompetensutveckling och uppdatering av aktuell forsk ning. Det innebär en risk att det inte ges tid att kritiskt gran ska metoder som implementeras. Dessa funderingar aktualiserades när vi uppmärksammat att metoden Sensory integration (SI) implementerats inom offentlig vård i Sverige. Vi, med många år som verksamma arbetsterapeuter, blev förvånade eftersom metoden var aktu ell under 1970–80-talen tillsammans med andra metoder som grundar sig på en hierarkisk modell av nervsystemet, såsom Bobath, Petö, Doman, Voijta. Med åren har det kom mit mer vetenskap kring hjärnans funktioner och nervsyste mets komplexa system. Många av dessa metoder försvann för att ge plats åt andra, där den hiearkiskt dominerande ut gångspunkten ersatts med ny kunskap om systemteori. Arbetsterapeutisk forskning har i dag ett top-down-perspek tiv samt belyser betydelsen av miljön och aktivitetens sam mansättning. Detta har påverkat debatten om SI och gjort att metoden varit omdebatterad både internationellt och natio nellt under flera decennier. Ytterst handlar det om hur vi som arbetsterapeuter använ der och implementerar metoder i verksamheterna. Hur tän ker vi som profession kring de interventioner vi använder? Hur använder vi resurserna i den offentliga vården utifrån hälsoekonomi i relation till vårt ansvar för de personer vi erbjuder våra insatser? Allra viktigast är att skapa en ökad medvetenhet och dialog kring dessa frågor. Vi måste kräva både tid och utrymme för reflektion kring implementering. Arbetsterapeutisk forskning har tagit enorm fart på några

decennier, allt utifrån aktivitetsvetenskap, bedömnings instrument och interventioners effektivitet vid olika funk tionstillstånd. Många metoder som bygger på beprövad klinisk erfarenhet har beforskats och därmed stärkt sitt

berättigande, men mycket finns kvar att göra. Vi som forska re kan vittna om att vägen är både krokig och lång innan forskningsresultat blir implementerade i verksamheterna. För utländska studier behöver vi diskutera hur metoderna fungerar i svensk kontext och göra kompletterande studier utifrån validitet och reliabilitet. Vid implementering av äldre metoder, som SI, krävs särskild försiktighet, med hänvisning till att bevismängden av påvisad effekt är begränsad och för att de bygger på teorier som inte längre är aktuella. Genom att utarbeta riktlinjer kring hur metoder implementeras kan metoder med god evidens användas. Riktlinjerna bör inne fatta forskningsläget kring det arbetsterapeutiska ämnet, kliniska erfarenheter, andra teorier av generell natur och personcentrerat förhållningssätt utifrån de individer som erbjuds insatsen. Vi önskar att en öppen debatt kan ta fart i tidskriften Arbetsterapeuten med avsikt att stärka vår profession. ”Vi måste kräva både tid och utrymme för reflektion kring implementering.”

Ann-Marie Öhrvall med.dr., leg. arbetsterapeut

Marie Peny Dahlstrand docent, leg. arbetsterapeut, specialist i habilitering och handikappomsorg

Git Lidman universitetslektor, med.dr., leg. arbetsterapeut, specialist i habilitering och handikappomsorg

36