Arbetsterapeuten-6-2020

ORDFÖRANDEN

”Nationella riktlinjer behövs inom hjälpmedelsområdet, men de ska vara baserade på vetenskap OCH beprövad erfarenhet.”

Vad är kunskap?

H älso- och sjukvården baseras i dag på kunskap från olika områden och äm nen. De springer ur olika kunskaps traditioner, har sin egen teoribildning och använder olika metoder för att beforska olika aspekter av hälso och sjukvård. Att det ibland blir krockar mellan dessa ämnen och forskningstraditioner är inget nytt och inte heller så konstigt, men när dessa krockar riskerar att få allvarliga konsekvenser för de som hälso och sjuk vården är till för – patienterna – då måste vi ta diskussionen.

Det behövs mer forskning kring hjälpmedel. Själv klart ska vi sträva efter att våra insatser baseras på så hög evidens som möjligt. Systematiska litteratur studier och RCT studier ska vara golden standard i de sammanhang de är applicerbara, men kan inte vara den allenarådande måttstocken för att avgöra om en insats ska erbjudas eller inte. Särskilt inte när förutsättningarna för kunskapsutveckling ser så olika ut inom olika ämnen och verksamhetsområden. Subjektiva utfallsmått i form av tillförlitliga skatt ningar av en persons upplevelse av minskad ångest, nedstämdhet och inte minst ökat vardagsfungerande kan inte negligeras och inte heller den beprövade er farenheten. Vad händer när nästa produktgrupp ska granskas – tidshjälpmedel, elrullstolar, rollatorer eller duschstolar? Vilken evidens kommer finnas där? Vilken blir nästa produktgrupp att falla under bilan för nationell avrådan?

En uppenbar krock i detta sammanhang är beslutet som fattades av SKR:s Medicintekniska produktråd, MTP rådet, i slutet av oktober. Baserat på att ett fåtal randomiserade, kontrollerade studier med objektiva utfallsmått inte kunnat visa att tyngdtäcken har effekt beslutades om en nationell avrådan gällande förskrivning, den första i Sverige. Ingen hänsyn togs till de forskningsresultat som involverade brukarens subjektiva upplevelse och inte heller till resultat från studier med lägre bevisnivå. Ingen hänsyn togs till den erfarenhetsbaserade kunskap som professionen besitter, till de samhällsekonomiska vinster som förskrivningen kan leda till och inte heller till det faktum att insatsen rekommenderas i nationella kunskapsstöd och riktlinjer framtagna av myndig heter som Socialstyrelsen och Läkemedelsverket. Det är oroande att MTP rådet har beslutat att avråda från förskrivning på så lösa boliner och tar sig rätten att ignorera myndigheternas rekommendationer. Frågan förtjänar all uppmärksamhet den kan få, men diskussionen handlar inte bara om tyngdtäcken. Den handlar också om hur hälso och sjukvården betrak tar vetenskap och beprövad erfarenhet, vad kunskap är och hur den utvecklas och vad evidensbaserad praktik egentligen innebär. Vem äger tolkningsföre träde? Vem har rätt att avgöra vad som är tillräcklig kunskap?

De långsiktiga konsekvenserna som MTP rådets beslut riskerar att leda till är djupt oroande. Sveriges Arbetsterapeuter kommer inte sitta och titta på. Vi kan inte acceptera det arbetssätt och den process varmed beslutet har fattats. Vi tänker kämpa för alla människors jämlika förutsätt ningar till aktivitet och delaktighet. Nationella riktlinjer behövs inom hjälpmedelsområdet, men de

ska vara baserade på vetenskap OCH beprö vad erfarenhet och de ska vara framtagna i samverkan med de som berörs.

ida kåhlin Ordförande