Arbetsterapeuten-6-2021

ter ska träffa hela teamet hela tiden, det skulle vara tungjobbat och inte ekonomiskt försvarbart. Snarare handlar det om att ha med sig kunskap om teamets övriga professioner in i patientmötet, så att man kan se om personen har behov av att träffa någon mer. Eller att man tänker på att förmedla information som kan vara av betydelse för övriga teamet. – Det är viktigt att ställa sig frågan hur min kun skap relaterar till andras. Och det är viktigt att vi utmanar och stödjer våra studenter att tänka på det sättet – och att de får öva på det redan under utbild ningen. Hon framhåller att interprofessionellt lärande inte ska isoleras till vissa enskilda moment, utan behöver genomsyra hela utbildningen. Att man som lärare har ett ansvar att lyfta interprofessionella aspekter, även i professionskurserna. Tove Törnqvist ser verk samhetsförlagd utbildning, VFU, som ett utmärkt tillfälle att få träffa studenter från andra professio ner, och då inte bara fysioterapeuter som redan nu är ganska vanligt. Tyvärr har hon noterat att det inte är så vanligt, men hon brukar uppmana studenterna att försöka ta tillfället i akt och lära av studenter från andra utbildningar. En invändning mot interprofessionellt arbetssätt är att det tar mycket tid, men det håller Tove Törn

qvist inte riktigt med om. Hon tror snarare att det är en fråga om att omfördela tiden. Om fler professio ner är med på en rond eller avstämning kan man spara in tid i ett senare skede – dessutom blir sanno likt kvaliteten bättre när fler kompetenser möts kring patienten. Men en stor utmaning är att verk samheten måste riggas för att interprofessionellt samarbete ska ”löna” sig. – Det blir en politisk fråga om hur vi vill organisera vården. Därför är det så spännande att följa vad som kommer att hända med Nära vård-utredningen. Hur kommer den realiseras? Avslutningsvis konstaterar Tove Törnqvist att sam arbete är både enkelt och svårt på samma gång. Det är allmänmänskligt, precis på samma sätt som kom munikation. Alla ”äger” samarbete och kommuni kation, och då är det lätt att vi bara kör på utifrån sunt förnuft. Hon understryker att interprofessio nellt lärande och arbetssätt är ett eget vetenskaps område, även om det är relativt nytt. Att det finns experter på området som vi kan lära oss av. – Vi skulle aldrig drömma om att göra en arbets terapeutisk bedömning, utan att ha ett bedöm ningsinstrument bakom oss. Eller göra en interven tion utan att ha ett gediget kunskapsunderlag vid valet av intervention. På samma sätt behöver vi tänka inför det interprofessionella samarbetet. ¶

19