Bumsen Nr 5 2025

Grönbete

föremål men även målare, smeder, keramiker har hittat dit. Pia guidade oss genom både dia basens och stenhuggarnas historia och visade bilder från sent 1800-talet när diabasbrottet var i full gång vilket det fortfarande finns spår av i naturen. Det bryts diabas än i dag i Gylsboda och är man på plats mån-tors kan man höra när sprängningarna ekar över nejden. Ett mycket trevligt besök som varmt rekommenderas. Fika kan man också köpa för en billig peng. Det gamla brottet, av oss döpt till diabashålet, är idag vattenfyllt med bryggor längs kanterna som underlättar när man önskar sig ett sval kande dopp. Det utnyttjade vi såklart. Väl tillbaka till huset i Södra Rågeboda dukade vi upp en kräftbuffé med extra allt. Den fina dagen blev till en fin kväll och vi kunde sitta ute länge och sörpla, sjunga och skratta. När det var dags för frukost i solen var vi bara fyra damer kvar. Tre damer hade andra bokningar och drog i väg tidigt. Vi andra fyra packade ihop oss och styrde söderut på vackra vägar via Krebbleboda, Osby, Bjärnum och Mjölkalånga tills vi tog oss en lunchpaus hos Anneli på Tostarps pensionat utanför Hässle holm. Vi beställde varsin portion råraka med fläsk. När beställningen var gjord gick kocken mot köket med orden “Då är det väl bäst att jag börjar riva potatis.” För så är det där, man får en sprillans nystekt råraka med knaperstekt fläsk. Väl värt en omväg om man är i krokarna. Där skildes våra vägar och var och en körde hem till sitt. Alla redo att ta sig an en ny vecka fyllda av den där typen av ny energi som man får av att köra hoj på vackra vägar, umgås, lära sig nya saker och skratta.

Föregående sida, uppe: Vår helgbostad i Södra Rågeboda. Föregående sida, nere: Bensträckare vid Gum lösa kyrka. Denna sida: Sju glada damer på Sliperiet i Gylsboda. Svalkande dopp i Diabashålet. Pia berättade om diabasbrytningen. Utsikt över det dag brott som ännu är i drift.

Text o foto: Helen Råbom

Bumsen 5 2025 29