Bumsen Nr 5 2025

Brors betraktelser

Myt och faktaresistens

Betraktelser av Bror Gårdelöf

Tiotusentals svenskar, som gjort militärtjänst från 1950-talet och framåt, har hört talas om Allan Mann, vars tjänstgöring i såväl finska vinterkriget som i Norge gjorde honom till ”Sveriges mest dekorerade krigshjälte”. Efter kriget blev han svensk reservofficer och tjänstgjorde som gymnastiklärare och närstridsinstruktör på Karlberg. Generationer av yrkesofficerare och reservare träffade denne sympatiske och lågmälde västgöte. Själv minns jag honom från utbildningen i vintersjukvård en kall vecka i Ånn någonstans kring 1990. Han och Börje Rehnström, överläkare i Östersund, gav oss värdefulla kunskaper om, hur man klär och beter sig i kyla, vilket jag haft nytta av resten av livet – inklusive klädsel på hojen när vädergudar na är vrånga. 2023 utkom Allan Mann – svensken som stred mot Hitler och Stalin av journalisten och författaren Thomas Tynander. Jag köpte och läste den med stor behållning – fylld av ännu större beundran. Jag borde ha vetat bättre, eftersom boken presenteras som ”dokumentärroman”. Sådana finns inte! Dokumentärer handlar om verifierbara fakta, medan roma ner är fiktion. Nämnda beundran fick en allvarlig knäck efter en artikel i Svenska Dagbladet 29 oktober samma år. Lundaprofessorn i historia Dick Harrison refererar till den pensionerade överstelöjtnanten Bo Sunnefeldt, vars noggranna forskning visar, att mycket lite om Allan Mann går att verifiera från oberoende källor. Nästan allt härrör antingen från honom själv eller någon i hans närhet. Däremot finns åtskilligt, som talar mot legenden – framför allt bevarade lönebesked från Töreboda kommun under nästan hela kriget samt dokumentation av hans militärtjänstgöring i Sverige. Detta går inte ihop med omfattande verksamhet i Norge. Lägg till det, att åtskilliga av Manns utmärkelser inte finns i officiel la register – men medaljerna finns att köpa. Redan före Harrisons artikel hade dock berättelsen om Manns deltagande i striderna kring Narvik 1940 fått mig att haja till. Där skulle han ha fått splitter i både buk och bröst korg och trots skadorna släpat en officer i Främlingslegi onen in på svenskt territorium, där båda kollapsade, blev översnöade och var mycket nära att dö – men hittades av en svensk patrull, fördes till lasarettet i Kiruna och vidare till Karolinska Sjukhuset. En tid därefter ryckte Mann in för att göra svensk militär tjänst. I mönstringsläkarens anteckningar finns inte en

bokstav om färska skottskador/opera tionsärr! Detsamma gäller minst en jour nalhandling kort därefter. Inga journalhandling ar har återfunnits

från vare sig Kiruna eller KS. Att de förkommit, och att Mann råkat på den mest inkompetente mönstringsläkaren i Sveriges historia, är milt uttryckt osannolikt. Vidare finns ett foto på Allan Mann, taget i Töreboda samma dag som han skulle ha varit mycket nära att dö i Abiskofjällen. Dess utom skulle han inte ha blivit översnöad, även om han varit där, för den dagen regnade det! Allan Mann dog 2005. Varför han fabulerade, får vi rimligen aldrig veta. Att myten fick leva så länge kan bero på, att han blev trodd av svenska militära myndigheter – vars krav på referenser inte kan ha varit störande höga. Därefter levde legenden vidare av egen kraft. Bo Sunnefeldts arbete – www.vision127.se, Dokumentärrap port Allan Mann – ger ett gediget intryck av noggrannhet och intellektuell hederlighet, och han får goda vitsord av flera professorer, vana vid källkritiskt arbete. Men på Wiki pedia var motståndet absurt. Presenterade rön raderades av en självutnämnd grupp, som ville bevara myten! I en diskussionstråd skriver en av dem i klartext, att de inte är intresserade av sanningen! Det är med bred marginal det bisarraste jag läst i en diskussion om en faktatext! Dock har artikeltexten ändrats. Tidigare tvärsäkra på ståenden har mjukats upp med reservationer, en ny rubrik – Kritik – har tillkommit, och Sunnefeldts arbete finns i referenslistan, även om det inte nämns specifikt i texten, vars revidering ger intryck av ett faktaresistensens försök till ordnad reträtt! Thomas Tynanders bok är ett utmärkt exempel på talesät tet, att ”om något verkar för bra för att vara sant, är det nog så”. På dess pocketutgåvas framsida citeras en nyskriven, mycket positiv recension i Arvika Nyheter – där Tynander är chefredaktör! Det höjer inte hans trovärdighet, och hela historien ger oss alla en nyttig lektion i, att mytbildare och faktaförnekare breder ut sig på plattformar, som vi tar för (någorlunda) trovärdiga.

Kör försiktigt.

Bumsen 5 2025 47