Fårskötsel Nr 2 2025

Fårraser

Detta torde vara den i särklass vanligaste frågan i sociala medier och när någon funderar över att skaffa får. Svaren är ofta förvirrande då de flesta fårägare gärna framhåller alla fördelar med sin ras, men spelar ner de sämre egenska perna. Denna artikel är ett försök att på ett generellt sätt visa de olika fårrasernas styrkor och svagheter. Vilken fårras ska jag välja? finullsägare behöver vara beredd på att föda upp en del lamm med nappflaska, napphink eller mjölkautomat. Finullsfår kan kräva lite mer arbetsinsats under lamningspe rioden än andra raser.

Tack vare sina egenskaper är finullsfåret den ras som har potential att producera flest kilo lammkött per tacka, men det kräver också mycket insatser. En lantras har inte lika stora energireserver som en köttras, så det gäller att tackan får i sig högvärdig näring så att hullet inte sjunker för mycket under dräktighet och digivning samt att tackan kommer upp i normalhull till nästa betäckning. Om en nybörjare ska börja med renrasiga finullsfår krävs mycket god kunskap gällande utfodring och helst en erfaren mentor. Texel

Författarens reflektioner Att börja lista olika fårrasers för- och nackdelar kan vara som att sticka ner foten i en myrstack! Hur man än gör kommer vissa fårägare att bli irriterade då det finns stora individuella skillnader mellan djur av samma ras i olika besättningar. Men det finns onekligen ett behov av en mer generaliserande text om detta som hjälp till den som står i valet och kvalet. Läs denna text som allmänna råd. Fördjupa dig sedan i den ras du fattar tycke för.

Texel är en tung köttras som ursprungligen här stammar från Nederlän derna men som funnits länge i Sverige. Rasen har en kraftig kropp med hög köttansättning och är den

Gotlandsfår De grå gotlandsfåren är Sveriges till antalet största fårras. I dagsläget finns det cirka 500 besättningar med gotlandsfår. Gotlands fåret är en gammal svensk lantras som med målmed

vanligaste köttrasen i Sverige. Det finns olika avelslinjer i rasen där vissa är mer extrema med väldigt mycket muskler och kort hals. Slakterierna premierar fina slaktkroppar och betalar bra för texellamm. Texel har förhållandevis låg fruktsamhet, trillingar förekom mer sällan. Enlinglamm blir ofta väldigt stora och tidigare fanns problem med svåra förlossningar på grund av lam mens storlek. Men ett aktivt avelsarbete genom åren har minskat dessa problem. Rasen är lätt att hålla innanför stängsel men texel föredrar bättre betesmarker. Texel är den absolut vanligaste faderrasen i korsningspro duktionen där den alltid presterar bra. Det finns gott om bra avelsmaterial att tillgå på marknaden till rimliga priser. Dorset

veten avel under många år har utvecklats till en världsunik ras. Det vackra grå pälskinnet är eftertraktat och tillför ett ekonomiskt värde till rasen. Gotlandsfårens brunst är väldigt årstidsbunden och renrasiga gotlandfår lämpar sig inte för lamning under vintern. Gotlandsfåret är ett på många sätt ganska ”lagomt” får. Fruktsamheten är medelhög, även fast trillingar inte är ovanligt. Storleken är medelstor vilket gör djuren relativt lätthanterade. Gotlandsfår har ett livligt temperament och kan ställa lite högre krav på stängsel och höjd på grindar än vad de lite mer sävliga köttraserna gör. Tack vare rasens mängd finns det gott om bra avelsmaterial att tillgå. I seminverksamheten är gotlandsfår den klart vanligaste rasen. Men på grund av det värdefulla skinnet är priset på livdjur relativt högt. Finullsfåret

Utmärkande för dorset är deras årstidsoberoende brunst. Det innebär att

dorset, eller korsningar där dorset ingår, är lämpade för produktionsmodeller där lamning önskas under höst eller vinter.

Finullsfåret är också en gammal svensk lantras, urspungligen mest känd för sin fina, finfibriga ull. Idag kan den också ses som vår mest extrema fårras. Det beror till stor del på rasens ovanligt höga fruktsam

Dorset är ett medelstort får med medelhög fruktsamhet. De har hög mjölkavkastning i början av laktationen vilket ger snabbväxande lamm. Lammen blir slaktmogna vid relativt låg vikt vilket gör dem mer lämpade för intensiv lammpro duktion än för extensiv betesuppfödning. Korsningstackor innehållande dorset är den vanligaste kom binationen hos besättningar som lammar under vintern. Det finns relativt få uppfödare av renrasig dorset, här finns potential för fler.

het. Många tackor får trillingar, men även fyrlingar och femlingar är vanliga. Tackan är väl förberedd genom en hög mjölkavkastning och goda modersegenskaper, men det går inte att bortse ifrån att en tacka bara har två spenar. Så en

»

18