HD-Entusiasten Nr4

Tyskland och Holland. Där märkte Peter att människor var mer intresserade av Leons rat-bike trots att han själv körde på en myck et fin mettallic-blå Shovelhead från 1971. ”Peter kunde konstatera att jag ledde lop pet för uppmärksamhet även om hans hoj var flottare, men folk tittade hellre på mitt skrammel”, konstaterar Leon. Det är vid den tiden heller inte många rat bikes i Danmark. ”Det fanns nog bara en till på Fyn, men jag vet inte vart den blev av”. Leon kör mellan 400-500 mil per år. ”Jag kör till Tyskland, Sverige och en gång har jag varit i Norge. Jag försöker att åka på Super Rally och våra egna träffar i Harley-Da vidson Club Danmark, så den får rulla en del”. För ett par år sedan gick det galet på region Nords träff i Tolne. Jag knäckte motorblocket när jag gjorde repor lika långa som träff platsen. Nu ligger det en sen Shovel begravd där”. Peter ”Speedy” Fjordbak jobbar med en ergioptimering. När han såg att Leon fick all uppmärksamhet med sin rat-bike då de var ute tillsammans blev han tvungen att ta skarpare vapen i bruk. ”Jag hade en gammal FL från 1971 med fin blå lackering och vi skulle åka till Super Rally i Fredericia. Då gav jag min cykel en omgång vattenfärg så den blev lite annorlunda”, för klarar Peter. ”Då blev den sjukt mycket mera sedd och fotograferad bara för att jag sprutat färg på den. Så fick den lite ny målning under som maren men det återstod några omålade ytor och jag hade inte mer vattenfärg så det fick bli sprej i stället. Sedan bar det av i galen skapen” skrattar Peter. Han har bland annat två styrinrättningar på sin motorcykel. ”Det rinner in vatten i ärmarna när det reg nar. Därför monterade jag ett nedre styre så att vattnet rinner av armarna i stället. Jag har satt en läderstropp på det nedersta styret som jag kan manövrera med tummarna och reglera gashandtaget på det övre styret”. Både Leon och Peter har kopplat bensin slangar till avgasrören så att de kan genere ra meterlånga eldsflammor ur ljuddämparna. Skrotdresser I Tyskland stötte Peter på begreppet ”junk dresser”. Det stämde med det han nu ville med sin cykel. Skrammel, sovattiraljer och allsköns reserv delar svetsades, limmades, bands fast och fästes med buntband i ett stort kaos. Cykeln är så tung att Peter har varit tvungen att montera extra stötdämpare sida vid sida av originalens. ”Hjulen var i original nitade dischjul men de klarade inte vikten. Jag ersatte dem med gjutna aluminiumfälgar från en Fat Boy. Den väger ju en del. När vi ska åka långt tar jag Vattenfärg och dubbelkommando

Detalj på Peters hoj.

Proviant på Leons hoj.

Hästsko som vägpinne hos Peter.

reservdelar så de har en vana att tillverka saker själva. Vår hjälpreda fick tag på en smed som bankade fram en ny kopparpack ning för hand. Jag monterade ihop motorn och körde vidare efter sex timmars paus. Den packningen höll sedan länge”, berättar Peter och sammanfattar. ”Den bästa stan att köra sönder något i är Istanbul. De kan laga allt”. En enda gång har han behövt riva ur motorn helt. ”En metallbit från luftfiltret lossnade och sögs in i ena cylindern där den skadade både kolv och topp. Motorn gick bara på

bland annat med två extra däck, åtta liter olja, en verktygskasse som väger 30 kilo

samt en kasse öl”. Udda tourer Peter kör långt på sin -71:a Shovel.

”Det startade med Super Rally i Grekland 2010 dit jag körde med en kamrat. Det var den första gången vi kom på att vi faktiskt kunde göra långturer. Vi körde över 800 mil på den resan och kom överens om att köra minst 700 mil på resor framöver innan vi kom tillbaka till den danska gränsen”. Peter be rättar att hans hoj har gått mer än 20 000 mil. ”På en resa blåste jag en toppackning i Ser bien. Jag körde 60 mil på en cylinder men när vi kom till Istanbul i 40 graders värme sa det stopp. Vi hittade en serviceinriktad man som vi gav 100 euro och han hjälpte oss. I Turkiet kan de inte så lätt få tag på amerikanska

t

9