Koloniträdgården Nr 1 2025

En gigantisk fiberduk som täcker en stor yta fladdrar i vinden när Linus lyfter upp den för att visa kållandet. Stora kålhuvuden på rad som snart ska skördas och säljas till kunder i Gnesta och Södertälje och på Bondens marknad, som är en populär tilldragelse på Södermalm i Stockholm under helgerna på sommarhalvåret. Som grönsaksbonde är man beroende av vädrets nycker. I våras, till exempel, var odlingen översvämmad av vatten och torkade inte upp förens i mitten av maj. Då blev det bråttom att komma igång med vårarbetet. Allt vatten gör också att jorden urlakas, tillskottet av gödsel från grann gården är nödvändigt. Det gäller också att hitta en balans, så att jorden heller inte blir övergödd. – När jag var 25 år sa jag till mig själv att när jag är 35 är jag grönsaksbonde, så jag kände att jag verkligen behövde pröva på att vara det. Jag har gett mig fem år för att se om det funkar att få det att gå runt ekonomiskt. Hittills har jag inte tagit ut någon lön. Vinsten återinvesteras i företaget. Verksamheten får växa långsamt och än så länge måste han ta uppdrag vid sidan av odlingen för att få ihop ekonomin. Men så mycket slit och ekonomisk osäkerhet, varför väljer man yrket grönsaksbonde? – Man får så mycket tillbaka och ingår i en gemenskap. Här i vår del av Sörmland är vi fem gårdar som samarbetar, två av oss är grönsaksodlare. Vi är kollegiala och tipsar varandra om ingångar till kunder, och så har vi Bondens marknad gemensamt. Linus lyser upp när han berättar om grönsaksleveranserna till kunderna i Gnesta och i grannkommunen Södertälje. Ett par gånger i veckan lastar han skåpbilen full av grönsa kerna i säsong och kör till förskolor, skolor och kommun husets restaurang i Södertälje. Odlingen har två växthus i det ena är tomat och gurka skördeklara och nya plantor av bland annat sallat står i brätten i väntan på att planteras ut. Säsongen på Södertuna är lång, ute i odlingarna följer en gröda efter en annan efter hand. Mycket av odlingen är mekaniserad. Det är en nödvändighet för att få ekonomin att gå ihop. Linus har en fiffig planteringsmaskin till exempel och en vagn som gör att man i liggande ställning effektivt kan rensa ogräs. Hjälpmedlen gör att han enkelt kan skala upp om han vill. Men han vill ha en verksamhet som är i balans, liksom han vill ha odlingarna i balans – och ekologiska, naturligtvis. – Bonden på Södertuna är KRAV-märkt, säger Linus och tillägger att han är ordförande i KRAV. Bonden på Södertuna ingår också i ett projekt för att få igång en svensk produktion av grönsaksfröer, tillsammans med forskare, rådgivare och andra odlare. – Det är ett lärprojekt som är givande och spännande, vi Det är många år som Linus burit på fröet att bli grönsaks bonde.

> Total yta: 6,5 hektar > Växtföljd: 4-årig > Gröngödsling: 40 % av ytan > På 2,5 hektar odlas grönsaker Fakta / Grönsaks bonden på Södertuna

En viktig del av en grönsaksbondes vardag är försälj ning. Linus grödor är populära bland stadsbor utan egen möjlighet att odla.

Linus inspekterar

majsodlingen.

två säsongsanställda och under arbetstoppar hjälper Ida också till på den 6,5 hektar stora odlingen, som är gammal sjöbotten. – Den största utmaningen är fröogräset, suckar Linus, det är enormt mycket ogräsfröer i jorden, inte minst pilört och våtarv. När jag glatt kommenterar att både pilört och våtarv är ätbara så skrattar han till. – Jo, gick de att sälja skulle jag bli rik. ”Här i vår del av Sörmland är vi fem gårdar som samarbetar.”

16

KOLONITRÄDGÅRDEN 1.25