Koloniträdgården Nr 1 2025

INLEDAREN

Vi behöver våra gröna paradis Någonting prasslar till under havtornen, det är en koltrast som rafsar bland fjolårslöv på jakt efter mat. En humledrottning flyger förbi, långsamt och på låg höjd, hon tycks helt fokuserad på att hitta en bra plats att bygga sitt bo på. H on hovrar över något, en lovande hålighet mellan några stora stenar, dyker nära för att inspektera den närmre. Jag ser henne flera gånger de följande dagarna, när det är varmt ute är

FOTO ULRIKA FLODIN FURÅS

På vår hemsida kan du läsa blädderbara gamla nummer av Koloniträdgården. Lösenordet för att nå dem är 1918 , året då det första numret av tidningen gavs ut. koloni.org/tidningen

Den där tidlösa, viktlösa känslan jag kan få när jag är på lotten, i grönskan, jag tror aldrig att jag längtat så mycket efter att vara där, på lotten, i den känslan, som jag gjort denna vinter när mörkret hopar sig. Aldrig har odling känts så angeläget som nu, odling och gemenskapen som koloni trädgårdsföreningar kan ge. Jag längtar efter att i sommar dra fram solstolen, ställa den i skuggan under ett träd och försjunka i en bra bok och i bakgrunden höra hur kolonigrannarna pysslar på sina lotter… men låt oss inte gå händelserna i förväg – först är det trädgårdsmässornas tid – som till exempel Nordiska Trädgårdar i Stockholm och Nolia i Umeå. I tidningen hittar ni rabatter på inträdet. I år har vår monter på Nordiska Trädgårdar temat Gemenskap är beredskap. Det handlar om att odla sin mat, men också om att dela med sig av kunskap och att hjälpa sina grannar, göra saker tillsammans. Och det är detta tema som kommer att prägla tidningen Koloniträdgården 2025, ni kommer också att möta trotjänare som Henrik Bodin, Eva Rönnblom och Johannes Wätterbäck, och kolonister som delar med sig av sitt kunnan de. I detta nummer är det Helena de Jong som berättar om hur hon och hennes familj blev själv försörjande på rotfrukter och grönsaker. Vi ses i grönskan!

både hon och jag på odlingslotten, jag känner in våren, humlan följer sin instinkt. En dag ser jag henne inte längre, hon har hittat sitt bo. Det luk tar tidig vår; fukt, jord, mossa, vårblommornas dofter, försiktiga, nästan blyga. Det mesta är fort farande kalt och brunt, men vitlöken sticker upp och en purjolök från i fjol står kvar på snedden i sin bädd. I en annan resterna av grönkålen. De blad jag tänkt skörda har parkens harar hunnit äta upp. Jag sätter mig på den vingliga trästolen som kla rat ännu en vinter, ser ut över kolonilotterna och bort mot stadens fasader. Det är alldeles stilla, en hund skäller långt borta och några flanörer pro menerar förbi, det knastrar i gruset. En cyklist leder en gammal damcykel. En helt vanlig vardag i den tidiga våren, när jag kan förnimma den cirkulära tiden, naturen vaknar, allting sker enligt sin egen rytm, humlan, vitlöken, koltrasten, solen som börjar värma, ljuset som lockar fram allt liv. Allting börjar om, tiden står stilla, spelar ingen roll. Inte här på odlingslotten. Mitt paradis.

Ulrika Flodin Furås är tidningen Koloniträdgårdens chefredaktör. Hon gillar att blicka bakåt i his torien för att på så sätt få syn på samtiden och framtiden. Ulrika har en odlingslott, bland odlingsfa voriterna finns grönkål, jättever bena, blomstrerböna, portlak och mangold. I övrigt handlar det mesta just nu om att göra egen jord och få till ett eget kretslopp på lotten.

s

4

KOLONITRÄDGÅRDEN 1.25