Koloniträdgården Nr 2 2023

INLEDAREN

FOTO ULRIKA FLODIN FURÅS

Berika din odling Att odla ett överflöd av ätbart och blommor till pollinatörerna växter är en lycka, men hur ska man göra med ogräset? G rönskan, det tar några dagar för na turen att slå över från gråbrunt och blyertsgrått till knallgrönt. Och nu… på någon vecka kom sommaren till Stockholm, våren här i år varade typ en dag. April och maj är månader då jag är helt uppslukad av vinterns försvinnande och vårens antågande. Då är jag temperaturfixerad, senare, när odlings

da. Den är hopplös att få bort och snärjer ihop växterna på ett sätt som det tar timmar att trassla ut. Ja, ni vet säkert. Och inte heller är den ätbar. Men men, nu kommer även tiden för lugna dagar på kolonin, när man hinner slappa och läsa också, kanske lyssna på en podd. I Kolonipodden #5 som släpps i samband med detta nummer av Koloniträdgården så går vi på promenad i Södra Årstalundens koloniområde tillsammans med Elin Unnes , som tills för litet sedan också var kolonist. Vi pratar om koloniträdgårdarnas själ och den sociala aspekten av koloniträdgårdsom råden. Vi kikar också in hos Krister Nyström som har en helt magisk lott. Även Robert Hansson, ordförande på Flora- Linnéa i Uppsala är inne på samma ämne: den gemenskap som finns inbyggt i koloniträd gårdarna. Läs mer om hans tankar i Besöket på lotten där Flora-Linnéa porträtteras. Vad mer? Jord förstås, detta nummers gästkröni kör Katja Jassey , ordförande i SK, skriver om att allt fler Stockholmskolonister väljer löv istället för torv. Och koloniföreningen Steffens minne i Karlstad berättar hur de gör egen biokol. Ulrica Otterling beskriver hur jordens mikroliv fixar näringen. Att det kan bli för mycket näring i kolo nilottsjorden berättar Agneta Bergström om. Det och mycket mer kan ni läsa om i sommarnumret av Koloniträdgården. Kanske vi ses i sommar!

Maskrosblommeglass, kanske något för sommarfesten? Den goda glassen serverades på en ogräs lunch som Pollinera Sverige bjöd på för att fira Mångfaldens dag den 22 maj.

säsongen kommit igång så är jag helt uppta gen av bevattning och regnvädersprognoser, följt av ogräsrensning. Jag försöker bli kompis med ogräsen. Det går sissådär halvers, nässlor gillar jag, de ger näring och mat, är värdväxt åt fjärilslarver och det finns en massa spännande historier om nässlor. Men jag gillar inte nässlor överallt. Kardvädd tycker jag är oerhört snygg och ståtlig, dessutom älskas den av bland annat humlor. Men vartenda frö verkar gro och bildar som en grön heltäckningsmatta… vad göra annat är att rycka upp alla småplantorna. För att bli på bättre humör har jag börjat täckodla med ogräset, alltså, jag är jättenoggrann med att ta bort rötter och fröställningar innan jag täcker jorden med små kardborreplantor och kirskåls blad. Kirskål lagar jag mat av på våren, det är ett sätt att bli kompis med den, men senare på sommaren kan jag bli utmattad bara jag ser ett kirskålsblad. Maskros är min ogräsfavorit. Allt är ätbart, häromsistens bjöds jag på en fantastiskt god maskrosblommeglass. Det är kul att experi mentera med ätbart ogräs. En del ogräs har jag däremot svårt att bli kompis med, som åkervin-

Ulrika Flodin Furås är tidningen Koloniträdgårdens chefredaktör. Hon gillar att blicka bakåt i histori en för att på så sätt få syn på sam tiden och framtiden. Efter flera år i kö fick hon under sensommaren äntligen en odlingslott. Planerna om vad som ska odlas där pågår för fullt… I övrigt handlar det mesta just nu om att göra egen jord och få till ett eget kretslopp på lotten.

s

6

KOLONITRÄDGÅRDEN 2.23