Parkinsonjournalen_2_2023

KRÖNIKA

Mr P gör livet tufft – och spännande

A j aj aj … Vem har varit inne i försvara mig. När jag vaknat lite mer inser jag att det är Mr P som pockar på upp mitt sovrum i natt och kört över mig med en ångvält minst 120 gånger? Fy va nedrigt, jag sov faktiskt, hade inte en chans att

är lättare att kämpa utan publik. Äntligen ute i friska luften, vinglig som en nyfödd kalv men i upprätt ställning. Jag hinner bara utanför porten så möter jag grannen. Hon pratar med mig och när jag ska svara märker jag att munnen har gått i strejk. Inte ens jag själv hör vad jag säger och grannen gjorde det definitivt inte. Hon ser lite generad ut, inte så kon

Hon ser lite generad ut, inte så konstigt när man träffar på nya grannen, det vill säga jag, som ver kar full på blanka förmiddagen. ’’

märksamheten och jag kän ner att det är inte så mycket att säga om det, han har varit lugn ganska länge nu. Jag försöker ta mig upp ur sängvärmen men det går dåligt, båda benen sover fortfarande. Ho ho, dags att vakna! Jag välter benen över kan ten och en bedövande smärta sprider sig från nacken och ned längs ryg gen.

stigt när man träffar på nya grannen, det vill säga jag, som verkar full på blanka förmiddagen. Jag orkar inte förklara så jag avslutar det hela med ”ha en trevlig dag” innan jag vinglar iväg. Promena den tog lite längre tid för att Mr P lade sig i. Men det var inte så farligt som jag

trodde, 43 minuter.

SOM JAG SAGT tidigare skyller jag allt elände jag råkar ut för på Mr P, men det här känns inte som om han är skyldig till, snarare är det en dålig sovställning som är boven. Jag tar mig till badrummet tack vare en riktig tjurskallighet och ett mindre begåvat språk. Nu ska jag bara in i duschen så kom mer allt att ordna sig. Och visst känns det bättre när det varma vattnet gör sitt jobb och mjukar upp det stela krôppastôllet, men jag är inte helt nöjd. Jag ska ta prover i dag och jag bestämmer mig för att gå dit, en promenad på vanligtvis 30 minuter men i dag behöver jag nog det dubbla som det verkar. In med frukost, på med kläder, allt går i slowmotion. Som tur är har maken gått till Friskis så jag är ensam hemma och kan bete mig hur klumpigt som helst utan att bli generad, det

PROVTAGNINGEN GICK ovanligt smi digt. Vinst på första försöket vilket inte hör till vanligheterna. Upp täckte till min stora belåtenhet att nu hade Mr P dragit sig tillbaka så promenaden hem gick på 30 minu ter, och när jag kom hem gick jag upp till grannen och bjöd henne på fika. Där berättade jag hur det

hängde ihop och hon blev märkbart lättad. Jag kon staterar att livet inte är så lätt … men riktigt spännande. «

Annika Laack Krönikör i Parkinsonjournalen

NR 2 2023 PARKINSONJOURNALEN 21