Parkinsonjournalen_3_2024

…till Lennart Johansson Fem frågor Glädjespridare: ”Läkarna sade för flera år sedan att jag inte skulle kunna gå själv, men allt är möjligt bara man inte ger upp.”

– Man får inte ge upp! Jag har det så bra här i huset med mina två katter Lisa och Sluggo. Jag har bra hjälpmedel och bilen är ju anpassad till min situation med rörelsehind ret. Jag har en stol med lyftanord ning så jag lätt ställer mig upp. Jag har lite svårt med maten men jag har speciella energidrycker med den näring som jag behöver. Läkar na sade för flera år sedan att jag inte skulle kunna gå själv, men allt är möjligt bara man inte ger upp. 3 Du åker ofta runt och hämtar upp andra medlemmar till våra möten? – Självklart! När jag är ensam i bilen finns det alltid plats för fler och det är inte alla som kan köra själva, så jag tycker bara det är trev ligt med lite sällskap under resorna till och från medlemsträffarna. 4 När din fru gick bort 2017 fortsat te du ändå med samma intensitet och engagemang ditt stöd och när varo på våra föreningsaktiviteter. – Ja, alla vänner i Parkinson Ska raborg som vi hade när min fru lev de fanns ju kvar och mitt genuina intresse för människor överhuvud taget har aldrig upphört. – Jag har många minnen från de

snart 35 år som gått i Parkinson Skaraborg, med resor till Västkus ten och Malmö med Danmarksbe sök, och de årligen återkommande rekreationsdagarna som förening en ordnar samt föreläsningar, fika träffar med lite vanligt tjat och byte av glada minnen och historier. 5 Med alla dina engagemang i Parkinson Skaraborg; har du några särskilda minnen från arbetet? – Det var många och långa debat ter och möten när förbundet ville flytta upptaget av medlemsavgiften från föreningarna till att styras från förbundet i stället. Tidigare kunde varje läns- och lokalförening sätta sina egna avgifter efter behov. Man var bland annat rädd att tappa kon takten med sina medlemmar. – Det var vid en ordförandekon ferens i mars 1999 som det var en het debatt om att förbundet tog över medlemsavgifterna. Med facit i hand är man nog i dag mycket tacksam över att förbundet har hand om administrationen av med lemsavgifter och fördelningen av denna till föreningarna. – Vi startade även olika aktivite ter, däribland ett mycket uppskattat hälsogym med redskap i Skara varje fredag eftermiddag. Det dog dock ut under pandemin då vi inte fick tillåtelse att umgås på det sättet. – Redan från början har vi i sty relsen arbetat med frågor om till gång till läkare och sköterskor med parkinsonutbildning, lika vård obe roende av var man bor i landet. Att kunna få snabb diagnos för Parkin son av en specialist på Parkinsons sjukdom. Sören Hovler

1 Hur kom det sig att du blev med lem i parkinsonföreningen? – Min fru Gunnel var parkinson sjuk och vi var båda mycket aktiva och engagerade i föreningen. Vi fann så många fina och goda vän ner i parkinsonföreningen. Det som vi uppskattade mest är den positiva andan och gemenskapen. – Redan tidigt i föreningens bör jan blev jag ledamot i styrelsen, som sekreterare och senare även kassör. Till och från har jag varit förtroendevald, minst 15 år totalt, är ju fortfarande med i dag som revisor i Parkinson Skaraborg. 2 Förutom dina engagemang i andra föreningar, minst ett tiotal som du är aktiv medlem i, hur hin ner och orkar du med allt? Du har ju i dag själv en jobbig situation med en muskelförtvinande sjukdom.

Lennart Johans son – en glädje spridare från Parkinson Skara borg.

FOTO: SÖREN HOVLER

DET FINNS ETT stort antal medlemmar i våra länsföreningar som genom sin närvaro och engagemang bidrar till allas trevnad och glädje. En av alla är Lennart Johansson, 92 år, medlem i Parkinson Skaraborg sedan starten 1990. Han är fortfarande den mest aktive och flitigaste besökaren på våra träffar. Det är många medlemmar som talar om och hör av sig och undrar om Lennart är anmäld, för då vet de att det blir trevligt när han dyker upp med sina historier och glada positiva sätt. Lennart – en glad gamäng

14 PARKINSONJOURNALEN NR 3 2024