Pionjärerna

Vägen till utbildningen

mycket på S:t Jörgens mentalsjukhus i arbetssalarna där. Sista praktiken var som assistent på medicinsk rehab på Sahlgrenska innan jag kom in på Slöjdfören ingens skola 1963. Jag fick söka reda på praktikställen helt och hållet själv. Det fanns ingen som hjälpte mig utan det var bara att söka. Under vägen träffade jag andra flickor som höll på med samma sak och fick information den vägen. Informationssamhället var ju annorlunda då. När man sedan sökte in visste man varför ULLA NORDENSKIÖLD För att bli arbetsterapeut på den tiden måste man ha väldigt mycket praktik och man skulle ha väldigt många konsthantverks kurser. Jag började med mina olika kurser i träslöjd och metallslöjd och korgarbete och allt vad det var. Och sedan började jag på olika sjukhus och den erfarenheten man fick då – att vara på ett åldringssjukhus, att vara på ett lungsjukhus, att vara på en psykavdelning – det var ju fantastiskt. När man sedan sökte in till utbildningen visste man varför man ville arbeta i det här yrket, eftersom man redan testat på så många ställen.

S:t Jörgens sjukhus var ett mentalsjukhus som fram till 1931 hette Göteborgs Hospital. Det hade anor tillbaka till medeltiden. Sjukhusets sista placering blev Hisingen, där de första byggnaderna invigdes 1872. Sjukhuset utökades under början av 1900-talet, men lades slutligen ner 1992. Husen revs i början av 2000-talet.

Jag kunde liksom inte se det som en mission att fylla

Vasa sjukhus öppnade 1888 som sjuk- och vårdhemmet ”Gibraltar Fattigvårds- och Försörjningsanstalt”. 1932 omorganiserades det till ett sjukhus för i huvudsak kroniskt sjuka och 1938 bytte det namn till Vasa sjukhus. Delar av området var vårdinrättning till 2000 då Chalmers tog över.

ANITA GILLNER FRANSSON Min första praktik var på Vasa sjukhus i Göteborg. Det var det förfärligaste jag kunde tänka mig. ”Ska jag jobba med detta tills jag går i pension? Aldrig på jorden!”. Man gick in i arbetssalen där några satt och sydde, och så kom det en patient i en av de här stora förfärliga rullstolarna med trähjul. Man fick skjuta in honom under någon vävstol eller någonting och så var det bra med det. Sedan gick man runt på avdelningarna och hade en korg med sig. Där var det lite pärlor och lite virknålar och lite saker. På ortopeden

20