Pionjärerna

Pionjärerna

kvinnorna helt stilla utan att ta sig för någonting vilket upplevdes skrämmande för en ung flicka full av energi. De verkade neddrogade, uppradade på lång bänk-väggen helt stilla. Psykofarmaka hade börjat användas helt nyligen och jag förmodar att man var osäker på medicineringen. Hur det var på Stormen beskrivs bäst genom avdelningens namn. Att jag skulle söka mig till arbetsterapi inom psykiatri trodde jag aldrig den gången då jag först kom i kontakt med psykiatrin som 19-åring på S:t Jörgen. Men jag tror att där väcktes en vrede över att människor hade det så eländigt. Jag kände att jag ville arbeta för att det skulle bli bättre. Denna energi bar jag med mig under många år. Resten av -59 fram till hösten -62 praktiserade jag som vårdbiträde på Sahl grenska sjukhuset, som arbetsterapibiträde på Barnsjukhuset, på Renströmska sjukhuset , som var ett sanatorium i Göteborg, och som väverska på Lillhagens mentalsjukhus i Göteborg. Efter ett år där kom jag till slut in på det avslutande året på Slöjdföreningens skola år 1962. Då hade jag 40 månaders praktik. Det var ändå inte den längsta praktiktiden. Den kunde i själva verket vara flera år längre. Trots allt var det en otrolig källa av erfarenhet, som jag haft nytta av i mitt yrke längre fram.

Lillhagens mentalsjuk hus låg liksom S:t Jörgen på Hisingen i Göteborg. Det invigdes 1935 som en särskild anstalt för akut psykiskt sjuka. Verk samheten utvecklades starkt under 1970-talet, men började avvecklas i samband med psykiatri reformen på 1990-talet. De sista psykiatripatien terna flyttade därifrån 2006 och 2013 upphörde även den rättspsykiatris ka verksamheten.

27