Pionjärerna

Livet på kliniken – om arbetets innehåll och hierarkier

Där fick jag lov att starta en børnehave INGRID PÅHLSSON När jag kom tillbaka från Amerika efter ett och ett halvt år så skulle jag ju söka plats. Och i Sverige fanns inte riktigt något. Jag kunde vara på det som heter sinnesslöanstalten. Vad heter det nuförtiden? – vårdanstalt för svårt utvecklingsstörda. Och det tyckte jag inte riktigt att jag hade lust till. Därför sökte jag till Danmark. Det var ju aldrig meningen att jag skulle stanna här utan det var mest för att få erfarenhet. Jag hade alltid älskat Köpenhamn, men jag vill gärna se något annat av Danmark och därför sökte jag till Århus. Och där var jag först på en neurologisk avdelning och sedan flyttade jag över till Ortopedisk hospital där de hade en avdelning för cerebral pares-barn. Där fick jag lov att starta en børnehave, dagis heter det på svenska. Ett dagis för CP-barn. Vi hade en dagisfröken, en sjukgymnast och så mig. Jag fick fullstän digt fria händer och älskade det arbetet. Så småningom var jag med och skapade den nya utbildningen för arbetstera peuter vid Universitetet i Århus. Sedan arbetade jag där som administrator, men jag längtade hela tiden efter mina neurologiska barn. Så jag gjorde det i mångas ögon helt förfärliga, jag sa upp mig på skolan. Jag var full av energi. Men jag ville göra något annat. Jag längtade efter dessa barn och att få använda mina kunskaper i stället för att sitta med papper och på sammanträden. Dessa eviga sammanträden där det inte händer någonting väsentligt. Han och jag byggde upp kliniken tillsammans ULLA CARLBERG Efter att jag gått lärarutbildningen sökte jag till chefsarbets terapeut på nystartade rehabiliteringskliniken i Örebro. Där hade jag arbets terapeuter och terapibiträden till min hjälp och jag hade mycket god kontakt med överläkaren. Han och jag byggde upp kliniken tillsammans. I Örebro var

44