Pionjärerna

Pionjärerna

Vi hade tanken att vi måste lösa problemet för den här personen

ULLA CARLBERG 1960 fick jag ett vikariat på ortopeden i Göteborg. Där fick jag erfarenhet av ortopedi, som jag inte mött tidigare. Där var det patienter med amputationer, både arm och ben. Vi hade hemiplegiker där. Så det blev en helt annan och intressant verksamhet tyckte jag då. Och där var det faktiskt lite läkarkontakt. Inte mycket, men i alla fall. Den första erfarenheten av hjälpmedel fick jag där. Det var faktiskt så att man själv fick tillverka de hjälpmedel som patienterna skulle behöva. Där dök det upp som fortfarande är så viktigt inom arbetsterapin: kreativitet. Eftersom vi hade den här hantverks bakgrunden så var vi ju – säkert inte bara jag utan de flesta arbetsterapeuter vid den tiden – vana att hantera verktyg och vana att försöka lösa problematik. Om det nu var borstar eller läder eller vad det var för någonting spelar ju ingen roll, utan vi hade tanken att vi måste lösa problemet för den här personen. Och då snickrade vi ofta hjälpmedel. Långa skaft och strumppåtagare med hjälp av plasthinkar. Vi sågade alltså i plasthinkar och så slipade vi dem, gjorde hål och satte dit band och använde dem som hjälp till på- och avklädning för reumatiker.

Sedan kom isotop-encefalografi och datortomografi

SOLWEIG RAMSING 1967 fick jag en tjänst som afasipedagog på neurologen på Sahlgrenska. På den tiden hände det mycket inom neurologin. När jag bör jade var det bara baserat på reflexer och känselbortfall och så som man kunde lokalisera saker i hjärnan. Sedan kom isotop-encefalografi och datortomografi och det senaste i utvecklingen var ju FMR, funktionell magnetröntgen kamera. Den fungerar så att man sprutade in en kontrast och så fick patienten

57