Pionjärerna

Att utbilda och att utbildas

viktigaste. Har någon en kronisk sjukdom då ska hon veta vad hon ska göra. Man ska inte skrämma utan visa på möjligheter.

Boken är fortfarande aktuell ULLA BELLMAN Jag skrev min lilla bok också, 1989, Ledskydd och rehabi litering vid ledgångsreumatism hos barn och ungdom. Jag har tittat på den nyligen och boken är fortfarande aktuell, förutom att det är andra företag som tillverkar hjälpmedlen nu. Den är enkel och lättillgänglig och finns för att alla ska kunna hjälpa barnet på rätt sätt. Där finns en del om arbetsterapi och rehabilitering också.

Jag blev medveten om hur min kunskap hade ökat

BETH KAUFFELDT 1992–93 återvände jag till Lillhagens sjukhus som arbets terapeut på halvtid. Andra halvan var jag fortfarande anställd som lärare på utbildningen. Min intention var att komma på något område att forska på, om det var möjligt. På fördjupningskursen hade vi träffat på en vetenskaps teoretiker som inspirerat oss att påbörja kollokvieverksamhet. Det innebar att lärare och kliniskt verksamma arbetsterapeuter, som gått fördjupningskursen, träffades för att diskutera centrala spörsmål och teorier i arbetsterapi. Så fort det kom någon forskare i arbetsterapi – svensk eller utländsk – brukade vi bjuda in dem att delta. Detta höll vi på med under många år. Till min besvikelse öppnade sig inga möjligheter att forska på kliniken på Lillhagen. Det kändes snarare som om jag kommit tillbaka till det jag lämnade 15 år tidigare. Något positivt förde det i alla fall med sig. Jag blev medveten om hur min kunskap hade ökat och att det verkligen hände något med patienterna

72