Arbetsterapeuten-1-2022

replik

Evidens finns för ASI Vi arbetsterapeuter måste ha förmågan att kritiskt granska metoder och se vilken kunskap vi behöver i våra olika verk samheter. Under åren 2011–2015 utfördes fem stora forsk ningsprojekt som helt oberoende av varandra påvisade evi dens för metoden Ayres Sensory Integration ® (ASI) för ökad funktionsförmåga, aktivitet och delaktighet för barn med autismspektrum diagnos (Dunbar et al., 2012; Iwanaga et al., 2014; Pfeiffer et al., 2011; Preis & McKenna, 2014; Schaaf et al., 2014). Studier visar även evidens för ASI som standar diserad interventionsmetod för barn med senso-motoriska funktionsnedsättningar (Andelin et al., 2021).

forskning. SI är även ett brett begrepp som inte kan lik ställas med Ayres Sensory Integration ® (ASI) där det i dag finns kriterier ”Fidelity” för att tydliggöra vad som ska ingå i behandling och forskning. Det är därför intressant att det finns ett så starkt motstånd hos vissa arbetsterapeuter i Sverige för denna metod, framför allt då ASI nu är en evi densbaserad metod som rekommenderas i USA till barn med autism (Hume et al., 2021). För att vi ska kunna öka förståelsen för och ge stöd till personer som upplever till exempel sensorisk bearbetnings problematik i vardagen, krävs ett top-down-perspektiv där ”Det är därför intressant att det finns ett så starkt motstånd hos vissa arbetsterapeuter i Sverige.” hela vardagen beaktas. Ett mycket omfattande arbete base rat på forskning har utförts i syfte att utveckla nya bedöm ningsmetoder där barn, ungdomar och vuxna inkluderas. Bedömningsmetoder som fångar aktivitetsutförande och delaktighet. Vi bör i vår kliniska verksamhet använda stan dardiserade bedömningsinstrument för att klargöra orsa kerna till individers aktivitets- och delaktighetsproblem. En utbildning riktad främst till svenska arbetsterapeuter, med syfte att öka kunskapen om ASI och jämställa med den som finns hos våra grannländer Finland och Danmark, genomfördes i samarbete med Erasmus+ under 2021. Målet med utbildningen var bland annat att delge senaste forsk ning inom neurologi kopplad till sensorisk integration samt vikten av att ha ett top-down-perspektiv, där aktivitet och delaktighet i vardagen är i ständigt fokus. En sekundär del i projektet Erasmus+ är också att översätta och normera ett nyligen utvecklat bedömningsinstrument inom ASI för att kunna anpassas och användas i en svensk kontext (Holm lund & Orban, 2021). Föräldrar till barn med sensoriska bearbetningssvårig heter som har haft kontakt med ASI-utbildade arbetstera peuter i andra länder i Europa, efterfrågar denna behand ling i Sverige. Med detta vill vi säga att ASI är en metod som vi i Sverige bör acceptera som evidensbaserad och se att den kan vara ett alternativ till den evidensbaserade vård vi arbetsterapeuter redan erbjuder. Svenska föreningen för Sensorisk Integration enligt Ayres, SSIA Gunilla Leinsköld, ordförande SSIA, leg. arbetsterapeut Kristina Orban, vice ordf. SSIA, dr.med.vet, leg. arbetsterapeut Marie Holmlund, styrelseledamot SSIA, MSc, leg. arbetsterapeut

Efter att ha läst insändaren i Arbetsterapeuten nr 5/2021 vill vi lyfta fram en oro över att en behandlingsmetod som kritiskt granskats och utvärderats i flera studier (Case-­ Smith et al., 2015; Hume et al., 2021; Kashefimehr et al., 2018) samt används av arbetsterapeuter över hela världen utpekas i tidskriften Arbetsterapeuten som att ha ett lågt bevisvärde. Att vi arbetsterapeuter har ett professionellt ansvar att erbjuda insatser utifrån bästa möjliga veten skapliga grund är av betydelse. Arbetsterapeuter är legiti merade yrkesutövare som arbetar i enlighet med vetenskap och beprövad erfarenhet. Detta förutsätter vi är en själv klarhet i dag och som egentligen inte behöver debatteras. Men det vi skulle vilja föra in i debatten är att det finns en stor efterfrågan av verksamma metoder för de arbetstera peuter som arbetar med barn och ungdomar inom nya are nor. Vi finns i dag även representerade som yrkeskategori inom till exempel skolan, barn- och ungdomspsykiatrin och privat verksamhet, vilket är en stor förändring från när arbetsterapeuterna började arbeta med barn och ungdomar i Sverige, då vi i huvudsak arbetade inom habilitering och på sjukhusens barnkliniker. Vi anser därför att det är viktigt att undersöka vilka meto der som har bästa möjliga evidens för de behov som arbets terapeuter möter vid dessa utökade arenor. Vi ska naturligt vis värna om kvalitet och kräva tid till att kritiskt granska våra metoder, men vi behöver också ha en öppen attityd till att samarbeta med professioner även utanför den traditio nella hälso- och sjukvården för att möta barns och ungdo mars behov av stöd vid aktivitet och delaktighet i vardagen. Vi blir förvånade över hur författarna till ”Opinion” i Arbetsterapeuten nr 5/2021 så starkt kritiserar Sensory Integration (SI) och skriver att teorierna inte längre är aktuella. SI är en metod med lång tradition som inte kan jämföras med andra nämnda metoder från 1970- och 1980-talen, då denna metod är direkt kopplad till SI-teorin som kontinuerligt granskas och revideras baserad på ny

39