Arbetsterapeuten-1-2022

’

I FOKUS

I dag är samtalet om psykisk ohälsa mycket öppnare, men kring psykisk sjukdom är det betydligt tystare. Möt arbetsterapeuten Susanne, som inte vågar berätta för chefen att hon är bipolär. Måste man berätta? Läs också vad forskningen och facket säger. Skulle vilja vara öppen

Texter: Helena Bjurström

P sykisk ohälsa i stort har blivit okej att prata om, men kring psykisk sjukdom råder det fortfarande ett oerhört stigma. Arbetsterapeuten Susanne håller tyst om sin bipolära sjukdom. Att berätta för arbetsgivaren finns inte på kartan. Ända sedan hon var liten har Susanne vetat om att hon är annorlunda. Hon kände sig ofta nere, men minns också hur hon hade perioder när hon kände att livet var härligt. Men det var ingen i hennes omgivning som verkade reagera på det, inte ens hennes föräldrar. Under åren som följde hamnade Susanne större delen av året i djup depression, men kom sedan upp i så kallad hypomani ett par månader. En gång sökte hon vård, och fick då diagnosen höstdepression och antidepressiv medicin som inte hjälpte. Susanne härdade ut och det var först när hon pluggade till arbets terapeut och läste psykiatri som hon förstod att hon hade bipolär sjukdom. Det dröjde ytterligare några år innan hon sökte hjälp.

Bipolär x 5 k Det finns fem olika typer av bipolär sjukdom. k Det finns en ärftlig faktor vid bipolär sjukdom. k Mycket tyder på att viktiga signalsubstanser i hjärnan, bland annat serotonin, noradrenalin och dopamin, är förändrade vid bipolär sjukdom. k Behandlas oftast med stämnings stabiliserande medicin, som till exempel Litium och Lamotrigin. Källa: Riksförbundet Balans, Praktisk medi cin och Fass

Depressionerna var då för svåra att bära. – Den psykiater som satte min diagnos, bi polär sjukdom typ 2, förklarade det som att för varje uppåtperiod jag hade så blev det som att jag brände ut mig och då fick jag som en ut mattningsdepression efteråt. Susanne har haft mycket hjälp av det hon lärde sig på arbetsterapeututbildningen. Hon vet hur viktigt det är med struktur och rutiner för att kunna hantera sjukdomen. Hon har också fått medicin som jämnar ut både toppar och dalar. Hon har jobbat heltid i hela sitt liv, men säger att hennes höga arbetsmoral många gånger har satt käppar i hjulet. Trots att hon vet vad som är bra för henne så gör hon ofta av med all energi på jobbet och har inget kvar att ge när hon kommer hem. – Jag glömmer att ta hand om mig själv utan ser i stället till att alla andra har det bra. Det är nog vanligt för kvinnor över lag men kanske ännu mer för oss som jobbar i vården. Susanne har berättat om sin sjukdom för

40