Arbetsterapeuten-2-2021

TEMA: ARBETSTERAPIFORUM

Sofia ser längre än frakturen

D en här marstorsdagen har vintern gjort come back i Stockholm. Det har snöat, töat och frusit så gatorna är återigen glashala. Inte lika hala som i slutet av januari när tidskriften Arbets terapeutens chefredaktör i en kombination av olyckligt skoval, jäkt och dålig snöröjning drattade på ändan och ådrog sig en ”ful” handledsfraktur,

och hon är också forsknings- och utvecklingsansvarig. Numera kan hon också titulera sig specialist i arbetsterapi. – Drivkraften är att jag tycker att det är så roligt att lära mig saker. När en kurs tar slut blir det ett tomrum. Att vara specialist kan ge mig ytterligare möjligheter att vara med och påverka och synliggöra arbetsterapi.

Det senaste året har hon deltagit i SKR:s arbete för kunskapsstyrning och suttit i en nationell arbetsgrupp (NAG) för distala radiusfrakturer. Där har hon varit med och tagit fram ett natio nellt vårdprogram som ska ingå i nationellt kliniskt kunskapsstöd. Just nu är den andra ver sionen ute på remiss, och i april ska det vara klart. – I den bästa av världar skulle alla arbetstera peuter och fysioterapeuter som jobbar med handledsfrakturer följa vårdprogrammet. Ett av huvudbudskapen är att alla personer som råkat ut för en radiusfraktur ska få muntlig och skriftlig grundläggande information i sam band med behandlingen – det gäller både kon servativt behandlade och opererade. Opererade ska sedan få en första rehabkontakt inom tre

men ändå tillräckligt hala för att det kanske kommer att märkas på Sofia Svärdings arbets plats om ett par veckor. Sedan 27 år arbetar hon på Danderyds sjukhus med fokus på hand skador. Hon är nybliven specialist i arbetsterapi och till Arbetsterapiforum spelade hon in speci alistföreläsningen Tidigt fokus på psykologiska funktioner möjliggör snabbare återgång till aktivitet efter radiusfraktur. Men vi tar det från början. Redan när hon gjorde prao på en särskola i högstadiet fick Sofia Svärding upp ögonen för yrket – hon gick bredvid en arbetsterapeut en dag. – Det kändes väldigt meningsfullt för barnen. Och som ett kreativt och lösnings orienterat jobb.

A T

I V

P R

O :

T

O

F

”Vi ska lägga resurserna på dem med riskfaktorer.” SOFIA SVÄRDING

dagar efter operationen och gipsade inom 1–2 veckor. Sofia Svärding trycker på att en framgångsfaktor för en lyckad rehabilitering är att snabbt identifiera riskfaktorer, såväl fysiologiska som psykologiska. På den psykologiska sidan handlar det om att uppmärksamma rörelserädsla, katastroftankar och personens copingförmåga. – Alla ska få information, men vi ska lägga resurserna på dem med riskfaktorer. De som kan träna själva bör göra det, men ska få uppgifter om vart man hör av sig vid frågor. Sofia Svärding berättar att som arbetsterapeut är det viktigt att behandla rörelserädsla i små steg och öka svårighets graden successivt. Lättast att få syn på rädsla är förstås i ett fysiskt möte, men det fungerar också att ställa frågor på

När det var dags att välja till universitet föll valet på arbets terapeutprogrammet, ivrigt påhejad av en mamma som sa att det skulle passa henne perfekt. Vilket visade sig stämma. – Jag har aldrig funderat på att byta bana, det är ett otro ligt varierat yrke. Mötena med andra människor är väldigt betydelsefulla. Att hitta personen där den är och att vi till sammans ska ta oss igenom processen. Återigen var det en praktik som ledde henne vidare. På Danderyds sjukhus mötte hon Gunvor Lindén, som kom att bli en viktig förebild och gjorde att hon valde att arbeta med handrehabilitering. – Där och då väcktes intresset. Jag har sett hur viktig handen är för både aktivitet och glädje. Under åren på Danderyd har hon läst in en magister

18