Arbetsterapeuten-2-2025

REPORTAGE

Högerhänt – igen

Avancerad kirurgi gör det möjligt att återskapa handens funktion för ryggmärgsskadade . ”Det är så häftigt att dagen

efter operation se patienten göra saker den inte har gjort på många år,” säger arbetsterapeuten Johanna Wangdell. Text: Katja Alexanderson Foto: Anna Edlund

F ingrarna på högra handen är individuellt lindade med blått bandage. De sluter sig kring det bulliga svarta handtaget på gaffeln och för den till munnen – för första gången på tre och halvt år. Det var då Leif ramlade huvudstupa ner för källartrappan. Det blev knappt ett blåmärke, men ändå en ryggmärgsskada, som satte honom i rullstol och gjorde högerhanden obrukbar. Nu har det gått ett dygn sedan kirurgerna på Centrum för avancerad rekonstruktion av extremiteter, CARE , flyttade på senor till muskler som gör det möjligt att använda han den och greppa med fingrarna igen. Arbets terapeuten Johanna Wangdell är den som plockat fram gaffeln åt Leif. – Det är så häftigt att dagen efter operation se patienten göra saker den inte har gjort på många år. Johanna Wangdell är docent och har en forskningstjänst. Hon är en av två arbetsterapeuter i teamet, där det också ingår fysioterapeuter och kirurger. Alla i teamet, som håller

till i egna lokaler på Mölndals sjukhus i Göteborg, forskar parallellt med det kliniska arbetet. – Jag får mina forskningsfrågor här i kliniken och jag kan implementera resultaten dagen efter jag har analyserat dem. Det blir verkligen patientrelevant forskning och är ett väldigt in spirerande sätt att forska. Tillsammans med kliniker i Schweiz, Austra lien och Nya Zeeland är CARE världsledande på området. Det var den svenske kirurgen Erik Moberg som på 1970-talet lade grunden för den här typen av operationer. Med åren har ingrep pen blivit alltmer sofistikerade och numera går det, förutom muskler och senor, även att flytta nerver. CARE gör cirka 80 operationer per år. Det handlar inte bara om ryggmärgsskador utan även om spasticitetskirurgi, exempelvis efter stroke. – Spasticiteten gör att musklerna blir för korta. Då går kirurgerna in och förlänger musklerna så att man får ett större rörelseomfång igen. Det tar inte bort spasticiteten, men minskar effekten av den. kk

”Det blir verk ligen patient relevant forskning.” JOHANNA WANGDELL

39