Arbetsterapeuten-3-2020

@ Ge ledarskapet en liten boost Är du intresserad av chefs- och ledarskapsfrågor? Prenumerera på Sacos nyhetsbrev och få senaste nytt direkt i mejlboxen. Anmäl dig på: bit.ly/chefsnytt .

KRÖNIKA

STINA NORDINGE Arbetsterapeutstudent, termin 4, Karolinska institutet

FOTO: JULIANA WIKLUND

VFU i gungning V FU. Tänk att ett så litet ord kan innehålla så mycket: mängder av känslor, kunskap sätts på prov, möten med nya människor i nya kontexter. De flesta minns nog känslan när man gick ut på VFU och vi studenter är inne i det just nu. När terminen började låg VFU:n som ett slöjmoln framför oss. Vi pratade mest om var man skulle hamna, om man skulle klicka med handledaren, kommer vi få göra något eller bara titta på – eller tvärtom – bli inslängda åt vargarna? Med andra ord det vanliga studentgrubbleriet. Praktiken började och flöt på – men sedan kom corona och vände upp och ned på det mesta i vardagen. Eftersom min klass är utspridd över Storstockholm är det lätt att se hur viruset har drabbat branschen på bred front. För egen del omvandlades den första VFU oron när organisa tioner började ställas om, kollegor fick nya uppgifter och patientflöden förändrades. I stället vände fokus till att VFU:n kunde blåsas av. Visst, i det stora hela kan det tyckas fjuttigt, men för den som drabbas känns det annorlunda. Klasskompi förstå oron över att skyddsutrustning går till studenter i stället för färdigutbildade, lärandemål som blir svåra att uppnå, handledartid som kunde gått till patienter … Men om vi drar in VFU:n i stället? Ja, då skulle hela årskur ser halka efter en termin eftersom praktik till syvende och sist bara kan göras ute i verksamheter. Hur skulle det i sin tur på verka en arbetsmarknad som suktar efter arbetsterapeuter? Själv väljer jag att slänga mig in i situationen med huvudet före. Allt fungerar inte som vanligt men det är också upp till mig att göra det bästa av min VFU. Jag vill att kollegorna ser mig som en tillgång. De dagar när bemanningen är stramare kan jag täcka upp i grupper och med patienter jag redan har jobbat med. Dagar det finns mindre att göra går jag med andra professioner, diskuterar och testar själv för att lära mig mer. Med det vill jag säga till alla handledare som kämpar på – använd oss. Det är därför vi är här och vi vill inget annat än att lära oss av er som ligger steget före! ”Själv väljer jag att slänga mig in i situationen med huvudet före.” sar vittnade om att de ifrågasatts för att de fortfarande var ute på VFU och andra studenter hade fått ta större ansvar. Jag kan

Ledarskapsforskaren Jonas Dahl säger att medarbetare som känner sig trygga vågar vara öppna med misslyckanden.

Jonas Dahl ger som exempel delandeforum, där man i mö tesform går laget runt och lyf ter fram vad som blivit fel den senaste tiden och diskuterar vilka lärdomar som kan dras och om det är något som övriga delar av organisationen kan ha nytta av. Jonas Dahl säger att sjukvården ofta har bra digita la system för avvikelserappor tering, men att dessa inte an vänds om det inte finns en tillåtande atmosfär i arbets gruppen, på avdelningen eller vårdinrättningen. Grunden för ett arbetsplats

klimat som tillåter fel och misslyckanden är att medar betarna känner trygghet. Som chef kan man ta initiativ till att prata om vad som känns tryggt respektive otryggt på jobbet. En bra början för ett öppet misslyckandeklimat är att byta synsätt när ett fel kommer upp i ljuset. – Ofta försöker man hitta vem eller vilka som gjorde fel – inte varför. Genom att titta på orsaken kan man kom ma vidare, med förbättrade rutiner och tryggare arbets klimat. Linda Swartz

41