Arbetsterapeuten-3-2020

PORTRÄTTET

Stolt same Arbetsterapeuten Mats Nilsson har känt in på skinnet hur ”lapphat” och ensamt slit påverkar renskötande samer. I dag använder han sina egna svåra erfarenheter för att förhindra mobbning och skam – och för att rädda liv. Text & foto: Marika Sivertsson

S nön ligger ännu djup mellan skogskåtor na i den gamla Lappstaden mitt i Arvids jaur. Mats Nilsson pulsar fram, obekym rad av kylan. Han har dragit på sig sin samiska kolt, och förvandlingen är ett faktum. Ryggen är rakare, axlarna bredare. Blicken skarpare. Solen förstärker de klara fär gerna i kolten. Mot bakgrunden av gnistrande snö och gamla kåtor syns han säkerligen på flera kilometers avstånd. I kolten trotsar Mats Nilsson flera hundra år av indoktrinering som säger att han ska skämmas över att vara same. En faster sydde den åt honom, han fick den i bröllopspresent. Fram till dess hade han aldrig haft någon önskan att pryda sig samiskt. Det var inte som att han skämdes, han har aldrig hymlat med sin samiska bakgrund. Men någon källa till stolthet var den inte direkt. – Det var en stor upplevelse för mig att jag triv des så fint i kolten. Jag kände det redan första gången jag tog den på mig. Sedan dess har jag den ofta. Kolten puffade fram en stolthet och en samisk medvetenhet som arbetsterapeuten Mats Nilsson i dag använder för att sprida kunskap om samers villkor. Han är en del av Kunskapsnätverket för samisk hälsa , som vid årsskiftet övergick från projekt till att bli ordinarie verksamhet i de regioner där samebyar finns. Och han har i egen regi i flera år varit ute i skolor och på studie förbund och pratat om suicid och mobbning, numera är han också utbildare i MHFA (Mental Health First Aid), första hjälpen till psykisk hälsa. – Utbildningen i MHFA gick jag på Karolinska

institutet förra våren, veckan efter att jag kommit tillbaka efter en sjukskrivning på grund av egen psykisk ohälsa. Det var fantastiskt bra, jag kan säga att jag vände uppåt redan där. Jag fick verk tygen för att förstå hur jag ska må bättre och jag kunde använda min erfarenhet för att förstå hur jag ska hjälpa andra att göra det.

”Jag fick verktygen för att förstå hur jag ska må bättre.”

Det senaste året har varit tufft på det sätt livet kan bjuda oss alla svårigheter. Modern blev plöts ligt sjuk och gick bort i februari för drygt ett år sedan. Bara någon vecka därpå skildes Mats Nils son och hans fru. Han kraschade helt. Men tack vare sitt engagemang för andra förstod han vik ten av att prata och att söka hjälp. I dag är han glad och stark igen, även om han känner att coronapandemin just nu hindrar honom från att arbeta både i Kunskapsnätverket och med suicid prevention. Han påpekar att de båda engagemangen kom pletterar varandra: det är inte bara i vården vi behöver öka kunskapen, det är också hos orts befolkningen. Människor i allmänhet har mycket låg kunskap om samers livsvillkor. Ett bättre bemötande av samer skulle i hans ögon vara ett stort steg mot bättre hälsa, psykisk såväl som fysisk. I dag är fördomarna i majoritetsbefolk ningen starka, och är ett hinder för att samer ska känna förtroende för de institutioner där de kan få hjälp.

kk

8