Arbetsterapeuten-3-2024

om 3 KOLL PÅ

att säga nej

korta

Tre bra råd Anneli Hedlunds tre bästa råd för att (inte behöva) lämna ett negativt besked: Inlyssnande. Möt individen där den befinner sig så det verkligen blir person centrerat. Motiverande. Beskriv fördelar och nackdelar för att motivera en process framåt. Tyd liga överenskommelser. Vem ska göra vad, hur och när ska målet var uppnått? Då vet personen vad den kan förvänta sig.

Bolla med någon Be om råd från kollegor . Ett arbetslag eller team med olika yrkesbakgrund kan ge en bättre helhetsbild. Hjälpmedelskonsu lenter har ofta erfarenhet av olika hjälpmedel inom samma område. Chefer kan vara bra att förankra beslut hos. Andra bollplank som kan finnas är medicinskt ansvarig för rehabilitering , chefsarbets terapeut eller adjungerad klinisk adjunkt .

Förskrivningsprocessen 1. Bedöm patientens behov av insatser 2. Utprovning och val av lämplig produkt 3. Special anpassning vid behov – initiera och utfärda anvisning 4. Informa tion om hjälpmedlet till patienten, närstående eller annan användare 5. Instruktion och träning av användningen av hjälpmedlet 6. uppföljning och utvärdering av funktion och nytta av hjälp medlet. (Källa: Socialstyrelsen)

Lyssna, motivera och visa på en väg vidare

Arbetsterapeuten har sällan en quick fix. Att komma fram till rätt hjälpmedel eller insats för en person kräver tid. Bra råd är att vara inlyssnande, motiver ande och få till en tydlig överenskommelse.

Om det ändå inte går hem rekommenderar Anneli Hed lund att vända på situationen och be personen beskri

man erbjuda en second opinion. Då kan en kollega göra en be dömning och titta på insatsen. – Även om man krockar med patienten och inte kommer vida

va vad som driver dem att verkligen vilja ha just det hjälpmedlet. Vad

”Det blir tyvärr ingen elrull stol”. ”Nej, en sjukhussäng passar inte dina behov”. Att lämna ett negativt besked om ett efterfrågat och efterläng tat hjälpmedel kan vara svårt. Men chansen att det blir ett bra möte och personen inte känner sig överkörd ökar genom att få till en dialog kring vad perso nen vill eller behöver göra för att vara aktiv i samhället, säger arbetsterapeuten Anneli Hed lund, medicinskt ansvarig för rehabilitering, Mar, i Haninge kommun. – Om man tittar på vad som är det egentliga behovet brukar det gå att hitta en lösning. Och då är lösningen kanske inte ett

rakt nej, utan ett annat sätt att lösa ett problem. Ett bra bemötande – att lyssna och prata med personen där den är – gör att de känner sig delaktiga. Men det händer att förväntningarna är väldigt höga och huggna i sten. Då kan det krävas flera möten för att en idé ska landa. – Om man inte arbetar per soncentrerat och tillsammans med personen kanske de säger nej till allt man presenterar. De har en idé om vad som borde vara bra och har inte hunnit processa alternativa lösningar. Då kan man behöva plantera en tanke för att komma vidare.

re, behöver man som yrkesverk sam inte känna sig otillräcklig. Det är aldrig ett ogjort arbete då processen kommit i gång. Personen får fort I V A T

är det som blir bättre för dig? Vad fyller det för funktion? Och varifrån kommer drivet – är det en granne som berättat hur bra det funge rar. – Men det är viktigt att perso nen förstår hela sin situation. Det räcker sällan med att bara hänvisa till riktlinjerna. Vi kan ha missat något i kartläggning en som kommer fram genom att personen beskriver hur de vill använda hjälpmedlet. Är situationenen helt låst kan

P R

O :

T

F O

sätta bearbeta situationen och ditt arbete ligger som grund för nästa bedömning. Ett personligt möte tror Anneli Hedlund är att föredra, åtmins tone då man träffas för första gången. – Många gånger är det lättare att lära känna varandra i ett möte öga mot öga. Vi behöver

42