Arbetsterapeuten-4-2020

TEMA: PANDEMIN

”Att inte få säga de Mångas liv har påverkats av pandemin. Mycket tyder på att den psykiska ohälsan ökar. Men hur ska vi prioritera? Ing-Marie Wieselgren på SKR efterlyser bättre prioriteringsverktyg. Text: Katja Alexanderson Illustration: Josefin Herolf

talsklimatet i samhället är än mer svart vitt under corona pandemin och att man måste ta i från tårna för att höras. Men oavsett tonläge behöver vi prata om frågan, inte minst med tanke på de prioriteringar som kommer att behöva göras inom vården. Riskerna ser olika ut för de olika målgrupperna. När det gäller vuxna lyfter Ing Marie Wieselgren bland annat vård och omsorgspersonal som riskerar att hamna i svår utmattning efter att ha jobbat i högt tempo under stor psykologisk stress. Att man kan börja grubbla över etiska dilemman och oroa sig för att man smittat någon eller burit med sig smittan hem. En annan grupp är de som varit svårt sjuka i covid och kanske aldrig kan komma tillbaka till livet som de känt det. Sedan har vi alla dem som inte fått ta adjö av sina anhöriga. – Man hade tänkt sig ett annat slut. Att inte få säga de där sista förlåten, att jag älskar dig. Det finns så många stora och små personliga trauman. Därtill har vi den stora rehabskulden som byggts upp under våren, både för de som redan har kroniska sjuk domar och för personer som varit sjuka i covid. – Jag tror att vi kommer se en mängd människor som haft sin sjukdom hemma, men som kommer ha kognitiva svårigheter efteråt. Risken för psykisk ohälsa på grund av sämre tider med ekonomisk oro och arbetslöshet är ytterligare en aspekt. Till det kommer personer som redan innan pandemin led av psykisk ohälsa, och som nu förlorat rutiner, träffpunkter och gruppmöten. Allt detta kommer att öka trycket på psy kiatrin – och det är redan brist på rehabpersonal. Ing Marie Wieselgren tror att det kommer leda till svåra prioritering ar. Som ett exempel tar hon personer som på grund av sin psykiska sjukdom inte vill delta i rehabilitering, samtidigt som andra ropar efter rehab. – Vi kommer behöva en prioriteringsdiskussion. Ska vi satsa på den som har störst chans att komma tillbaka till arbetsmarknaden, som har jobb och utbildning? Eller ska vi prioritera en person som är nyinsjuknad i schizofreni, där vi vet att om han eller hon inte kommer igång nu är risken väldigt stor att de inte gör det under resten av livet? Hon fortsätter: F O T O : T H O M A S H E N R I K S S O N

I mitten av augusti ger en googling på covid och psykisk ohälsa över tre miljoner träffar. Allteftersom pandemin fortgår har frågan uppmärksammats mer och mer: Vad gör isolering med människor? Vilka effekter har besöksförbudet på äldreboenden? Ekonomisk kris och arbetslöshet? Oro för attt du själv eller en anhörig ska bli sjuk? Mer konflikter i hemmet? Slutkörd omsorgs och sjukvårds personal? Posttraumatisk stress efter iva vård? Listan kan göras ännu längre. Redan i mars började Ing Marie Wieselgren, projektchef för psykisk hälsa på SKR, fundera i de banorna. Hon bjöd in organisationerna som del tar i Kraftsamlingen för psykisk hälsa till ring in möten för att identifiera risksituationer, men även för att ta reda på vilket stöd som fanns. Efter två veckor hade listan vuxit till 110 svåröverblickbara sidor. – Det som från början var ett fokus på risksituationer vändes ganska snabbt till glädje och tacksamhet över vilken entusiasm det finns över att hitta lösningar. Vilken kreativitet, vilken solidaritet! Men hur nå ut med informationen? Lösningen blev att lägga den på Uppdrag psykisk hälsas webbplats, uppdrag psykiskhalsa.se. Till påsk fanns en första webbversion av stödlistan, som byggs ut kontinuerligt. Den vänder sig till allmänheten, men tanken är att medarbetare i kommuner och regioner lätt ska kunna använda materialet och tipsa vidare. För utom ingångar för barn, unga, vuxna och äldre finns i dags läget även flikar för suicidprevention och goda exempel. När vi talas vid i mitten av juni funderar Ing Marie Wie selgren på hur högt hon ska skrika om riskerna för psykisk ohälsa i pandemins spår. Det är en balansgång mellan att vara proaktiv och förberedd och att skrämma upp och bidra till överdriven rädsla. Tyvärr upplever hon att sam

30