Arbetsterapeuten-4-2021

TEMA: VAD HÄNDE SEN?

Text: Anki Wenster Foto: André de Loisted Nu har hon landat Cecilia Åkesson rör sig numera vant på plan 7 och 8 på Skånes universitetssjukhus i Lund. För fyra år sedan var hon ny på transplantationscentrum.

– Här sätts verkligen alla vardags aktiviteter på sin spets både före och efter transplantation. Cecilia Åkesson delar sin tid mellan transplantationsteamet, teamet på hjärtmottagningen respektive lung mottagningen. – Det är fortfarande öppet vilka pro cesser jag går in i och jag får utrymme att själv bedöma var jag gör bäst nytta. Jag har ett ovanifrånperspektiv och dyker ner där det behövs och tycker om det. Det är också spännande med utvecklingsarbete och jag vill inte välja bort något. Det visar sig att hon är projektledare för att utveckla ett digitalt utbildnings paket för transplanterade som skulle kunna komma alla transplanterade i lan det till nytta. Syftet är att alla ska få sam ma information och stöd när det gäller medicin, tecken på avstötning, smärta och vardagsaktiviteter. Tanken är att få in utbildningspaketet under 1177. Nej, hon känner sig inte ensam i sin yrkesroll. Röda mattan var utrullad från början och det känns väldigt speciellt påpekar hon. Men även om hon känner sig både lyssnad till och uppskattad av sina chefer och kollegor så är det vikti gaste att teamarbetet fungerar. – Det som driver mig är vad vi åstad kommer tillsammans. Jag har även varit med och startat ett nationellt nätverk för arbetsterapeuter som jobbar med hjärt svikt och transplantationer där vi kan ge varandra stöd och utbyta erfarenheter och det är väldigt värdefullt. ¶

I april 2017 var Cecilia Åkesson ny på jobbet och den första arbetsterapeuten på hjärt och lungtransplantations enheten på Skånes universitetssjukhus i Lund när tidskriften hälsade på. Hon hade jobbat som arbetsterapeut i 23 år bland annat inom rehabilite ringsmedicin och med verksamhets utveckling. Men transplantations området var relativt nytt för henne och hon såg fram emot spännande utma ningar och att ”hitta sin nisch” och vilka processer hon skulle vara involverad i. ”Nej, inte nu”, var Cecilia Åkessons första tanke när hon fick frågan om att vara med och berätta om vad som hänt sen sist. Hon förklarar att hon mer än gärna berättar om sitt jobb, hon stor trivs, det handlar mer om att covid 19 har påverkat många av de rutiner hon jobbat fram. – Mina uppföljningar av de hjärt och lungtransplanterade har fått stå tillbaka. Det är tyvärr en konsekvens av pande min. Jag har inte heller haft informa tionsträffar för inneliggande hjärtsvikts patienter som jag brukar ha tillsammans med fysioterapeut och dietist varje vecka. I Lund görs omkring 50 hjärt och lungtransplantationer varje år, området är prioriterat och verksamheten har löpt på som vanligt under pandemin. Hon har varit med i utredningarna inför transplantation men inte kunnat följa upp, och det är hon bekymrad för.

Men vi tar avstamp i planerna hon hade som ny på jobbet. – Jag ser vinsten i att följa de trans planterade och att fokusera på utred nings– och uppföljningsprocessen och hur livet ser ut och fungerar. Och oav sett om personen sätts upp på trans plantationslistan eller inte kan jag ge stöd i att få vardagen att fungera bättre och göra skillnad. Det har också varit ett ömsesidigt lärande påpekar hon och hon har fått mycket kunskap av de personer hon mött under åren. – Jag är med tidigt och får förståelse för vad de faktiskt går igenom. Hon berättar om ett möte nyligen med en person som var mitt i utrednings processen inför en eventuell hjärttrans plantation. – När vi börjar vår intervju säger hen att allting fungerar ganska så bra. Men dagen efter när vi möts i korridoren får jag höra att intervjun och frågorna gett insikt i hur mycket i livet som föränd rats och begränsats de senaste åren och att det varit tungt att se det svart på vitt. För Cecilia Åkessons del handlar det om ge stöd i att ”plocka tillbaka bitar i pusslet igen” och fylla på med aktivi teter utifrån när hon följer upp de trans planterade vid tre månader, sex måna der och ett år. Hon ser ett stort behov och värde av att arbetsterapeuter finns med på alla transplantationsenheter.

I nr 3/2017 kan du läsa om Cecilia som ny på jobbet.

25