Arbetsterapeuten-4-2021

TEMA: VAD HÄNDE SEN?

Fjällen ger plat Text & foto: Pontus Wikholm

D et är något magiskt med det branta bergsmassi vet som står där som en fondvägg. Med en stig ning på 350 meter är Funäsdalsberget högre än Eiffel tornet. Men berget både lockar och står i vägen. För många är det lång väg till Härjedalen och ett stort steg att flytta till glesbygden. Tidskriften åkte med arbetsterapeut Mikael Södergren, som vi senast såg i gles bygdsnumret 3/2016 då han försökte ragga Umeåstudenter till kommunen. Hur gick det? Fick du med dig någon till fjällen? – Nej, ingen från den resan kom hit. Vi hade haft svårt att rekrytera och kom på idén att kolla direkt med universiteten. Höra vad studenterna ville ha och berätta vad vi kunde er bjuda. Men vi träffade termin 6 och det var fel tänkt. Det var så få på plats och flera hade redan fått jobb. Mikael flyttade till Härjedalen 2005. Då var utbudet av arbetstera peuttjänster inte lika stort och han tog den tjänst han fick. Men han är fortfarande kvar. Nu med hus, sambo och säsongskort till backen. Funäs dalen har blivit mitt hem, säger han.

Från Stockholm är det cirka 40 mil till Härjedalens kommun, och ytter ligare 20 till andra ändan och Funäs dalen. Det blir många mil i landets till ytan femte största kommun.

Både Liselott och Mikael talar varmt om vilken stor frihet man har som arbetsterapeut med ansvar för sitt eget område. Det blir många funktioner i samma tjänst. Som ny har Liselott stöd av de andra fem arbetstera

Mikael Södergren har hand om LSS-boenden i hela kommunen. Vi ses direkt efter semes trarna i augusti och åker de 14 milen till Sveg där han bland annat ska titta in till ett gruppboende. Ungefär halvvägs stannar vi till i Hede. – En av tjejerna inom hemtjänsten började plugga till arbetstera peut. I höstas var hon på praktik och nu är hon anställd! Liselott Prestjan är född och uppvuxen i

peuterna i kommunen och jobbar dessutom nära fysioterapeuten i Hede. Just nu är bris ten på fysioterapeuter till och med större än för arbetsterapeuter. På vägen berättar Mika el att han trots allt fri luftsliv, mountain biking och slalom ville pröva något annat och tog en tjänst som ar betsterapeut i sin upp växtstad Sandviken. – Jag kände mig gan ska färdig just då, ville

”Någonstans i magen kän de jag att jag ville flytta hem, hem till Funäsdalen.”

helst jobba inom LSS men ingenting hände. Så jag sade upp mig och tog ett jobb i Sandviken ett år. Det var en otroligt bra tid, bra kollegor och jag kom in med ny energi, men … någon stans i magen kände jag att jag ville

Hede Långå. Hon berättar att hon ville pröva något nytt och att Micke ”var på henne” om arbetsterapi. Det var egentligen aldrig fråga om att åka någon annanstans. – Jag är ingen stadstjej precis. Och här känner jag alla.

26