Arbetsterapeuten-4-2021

ts för livet

HÄRJEDALEN

flytta hem, hem till Funäsdalen. Och det gjorde han, ringde upp sin chef och kunde ställa lite krav. I april 2020 var han tillbaka i sin stuga med ny tjänstebil och började jobba direkt mot kommunens LSS-boenden. Något han trivs all deles utmärkt med. Framme i Sveg träffar vi kollegorna Annika Johanson, arbetsterapeut och Malin Stenberg, fysioterapeut. Malin är från Härjedalen och har nyligen köpt villa i Sveg. Priserna utanför skidorterna är konkurrens kraftiga, säger hon. – Alla är inte intresserade av sla lom, men visst är det lättare att fylla en vakans i Funäsdalen än i Sveg. För att locka folk lyfter hon tyst naden, tryggheten och närheten till aktiviteter och service. – Det är ett bra ställe att växa upp på, med bra möjligheter till balans mellan vardag och jobb. Det svåra är om man kommer utifrån – att hitta nya vänner och ett sammanhang. Men min man är också anställd fysio terapeut här, och han är från Lund. Tidigare lundabon Douglas Åhlfeldt

nu 32 500 kronor. Urbans kontaktuppgifter finns på webben. Väl framme vid grupp bostaden i Sveg står Mikael och surrar med bo endestödjaren Emil Westling.

är dessutom medicinskt ansvarig för rehabilitering, Mar, i kommunen. I Jämtlands län är det endast Härje dalen och Östersund som har en Mar. Något verksamhetschef Urban Svensson inte är sen att påpeka. – Det är svårt att locka folk. Det är få sökande på annonser och de flesta anställs via kontakter eller nätverk. Vi försöker med lite olika saker och har bland annat ett stipendiepro gram, som till exempel Liselott i Hede nappade på. Man får ett kon tantbidrag varje månad under stu dietiden, garanterat jobb och 30 000 kronor om man stannar kvar i tre år. Då Urban Svensson ringer upp potentiella kandidater lyfter han gärna framåtandan på arbetsplat sen. Han säger att man inte möts av ett nej på hans kontor. Att han hellre kör i gång ett projekt snabbt än ut reder länge. – Coronan stannade upp mycket men vi har ett pågående utveck lingsarbete hela tiden. Tyvärr har vi för få anställda för at kunna förverk liga allt. Men jag har okej från min chef att anställa folk över budget, om jag får tag på någon. Ingångslönen i Härjedalen är just

Emil, som nu bott med ”grabbarna eller kanske numera gubbarna” i snart åtta år berättar hur en i grup pen för tillfället mår så mycket bätt re. Hur han köpte läsk till pizzakväl len, inte bara till sig själv utan också till de andra. Hur de tillsammans åkte ut till hans stuga och Emil inte behövde fixa något – han blev bjuden på termoskaffe och de pratade om att komma tillbaka och övernatta. – Helt underbart att höra. Det är långa avstånd men vi jobbar nära varandra här, säger Mikael då vi börjar rulla tillbaka. Det är augusti och inga snövallar längs vägarna, men en och annan ren ser vi förstås. Fjorton mil senare tornar Funäsdalsberget upp sig. Ingen slalom, men efter en vandring uppför pisten står mobilens hälsoapp på 113 våningar. Det är friskvård som heter duga. Och utsikten är minst lika bra, om inte till och med snäppet bättre, än den i Paris. ¶

Läs om Mikaels Umeåresa på sid 21 i nr 3/2016.

27