Arbetsterapeuten-5-2020

Förutom att jobba som arbetsterapeut och konstnär leder Kristina Levén tysta retreater. Hon är nyfiken på att utforska skapande i tystnad.

Första jobbet var i Uppsala, men efter ett tag började hon på Arbetsförmedlingen i Växjö. Och när hon efter några år gick igenom en tuff period i livet väcktes tanken på att återvända till konsthantverket – och i Växjö fanns konst linjen på S:t Sigfrids folkhögskola. Under den här tiden kom ett kloster vid Omberg att bli ett viktigt besöksmål för Kristina och där blev tystnad och retreaten en betydelse full del av hennes liv. Hon gick på folkhögskolan i två år och kom sedan in på Keramik & Glas på Konstfack, och flyttade till Stockholm 2009. Det var keramiken som lockade, men glaset kom att bli hennes material. – Jag har alltid varit intresserad av transparens, kopp lingen inre yttre, ljus skugga. Och jag märkte att jag bör jade jobba tunnare och tunnare med keramiken. Jag är nyfiken på uppbrutna saker där man inte bara ser den yttre formen utan även det inre när ljuset faller igenom. I glaset kunde jag jobba tjockt och transparent – och det kunde hända saker inuti glaset. Hon fortsätter: – Sedan trodde jag inte att jag skulle komma tillbaka till arbetsterapin. Men en morgon i slutet av Konstfacksutbildningen läste hon en artikel i Arbetsterapeuten om Sinnenas Hospice på Ersta sjukhus. Blev nyfiken, ringde och fick så småningom ett oväntat halvtidsjobb. Att det var palliativt skrämde inte. – Det fanns något som lockade med livet nära döden. Att det handlar om existentiella frågor. Men det är klart att

Första mötet med arbetsterapi var på gymnasiet när hon läste till undersköterska, även om vävsalarna och verk städerna var bekanta från barndomsbesök på farmors jobb i äldreomsorgen. – En sommar när jag jobbade som vårdbiträde var det en arbetsterapeut där. När hon hade varit inne hos de gamla var de alldeles saliga en lång stund efteråt. Jag började fundera på vem hon var och vad hon gjorde, och studerade henne. Hon såg och mötte personen bortom den gamla sjuka kroppen. Efter det försökte jag hänga med en arbets terapeut på alla mina praktikplatser. Det fanns nog där i bakhuvudet när det var dags att välja att läsa vidare, så det blev arbetsterapeutprogrammet i Linköping. Där fanns fortfarande ateljéerna och verk städerna kvar, men de stod oanvända. – Jag såg att det hade funnits i yrket och var nyfiken på det. Och en väninna till mig som var arbetsterapeut hade utbildat sig på åttiotalet och då ingick slöjd. Jag tog ett sab batsår och gick en konsthantverkslinje på Oskarshamns folkhögskola. Det var det roligast jag gjort i hela mitt liv. Utbildningen var tvåårig och Kristina höll på att fastna där, men hennes föräldrar uppmuntrade henne att gå fär digt arbetsterapeutprogrammet. – Jag hade tänkt att mitt examensarbete skulle handla om skapande, men av någon anledning blev det om arbets förmåga.

10