Arbetsterapeuten-6-2020

Malin Östblom Gör: Arbetsterapeut, tog examen 1997 på Karolinska institutet. Bor: I Bromsten utanför Stockholm Familj: Maken Daniel, tvillingpojkarna Philip och Adrian 7 år och katterna Sune och Maj-Lis. Bok som gjort starkt intryck på mig: Svårt att välja! Men det blir Livet måste ha en mening av Vik tor Frankl och Vargskinns trilogin av Kerstin Ekman. Önskar jag mig av nästa år: Stabilitet. På ett personligt, nationellt och globalt plan. Vi behöver få veta vad vi ska förhålla oss till.

Ensam är inte stark. Malin Östblom har sökt och tagit emot hjälp. Därför har hon överlevt, och därför är livet i dag gott.

Livet här och nu är väldigt gott, för både katt och människa. Samtidigt är det mer eller mindre en självklarhet att Malin har kompletterat mediciner och vila med att ta på ”masken”. Den som har migrän vet vad ”masken” innebär: det är att ta ansvar för andras besvikelse över inställda pla ner, ökad arbetsbörda, eller vad det nu kan vara för slags besvär som migränen orsakar oskyldiga förbipasserande. ”Masken” innebär att åstadkomma det som var tänkt att åstadkommas, till varje pris. Det är bokstavligt talat den goda minen i fult spel. – Migrän är så individualiserat, och så omgivet av för domar. Felet är den sjukas; varför kan hon inte bara ta en huvudvärkstablett? I min självuppfattning har det alltid varit en fråga om min kapacitet, att jag inte har klarat sam ma saker som andra. Ingenting talar för att Malin skulle vilja vara av med mig, tack och lov. Atmosfären i det ljusa köket är gemytlig,

orden faller som höstlöv över bordet – stilla och med full ständig närvaro. Det ska visa sig att den sinnesfrid jag kän ner mig så omsluten av här vid detta bord är erövrad under många år av terapi och psykoanalys. – Fyra år gick jag hos min psykoanalytiker. Det var van sinnigt smärtsamt, jag hade så mycket ilska och besvikelse att bearbeta. Fyra gånger i veckan… Jag har behövt stöd med både var smärtan har sin grund och att hitta sätt att leva med den. Psykisk ohälsa är vanligt vid migrän – det beror på utsatt heten, men också på biologin. Efter en attack har seroto ninhalterna i hjärnan minskat, precis som vid depression. – Jag har suttit på psykakuten med suicidplaner. Många av oss har gjort det. Jag vill inte låta tragisk, mitt liv i dag är fantastiskt bra. Men jag kan undra själv, eftersom jag varit där – hur tar någon steget därifrån och ut i livet igen? De flesta gör ju det. Jag gjorde det.

10