Bumsen Nr 4 2025

Redaktören kör

Sporttouring med udd

Jag förstår inte hur de gör det, men ingenjörer na och produktutvecklarna – såväl de på motor- som växellåds- och ramavdelningarna på BMW Motorrad – överraskar mig ständigt. Varje ny modell jag provkör blir lite, eller ibland mycket bättre. Som nu när de släpper RS-modellen i 1300-tappning. Jag har alltid gillat idén med sporttouring, men sällan kommit helt överens med utförandet. Något brister ofta – köregenskaper, ergonomi, vindskydd eller packmöjligheter, men BMW R 1300 RS kommer bra nära. BMW klassar den dock som sport, och det med all rätt. När jag först sätter mig på hojen slås jag av hur liten den känns. Och hur högt jag sitter jämfört med min egen R 1250 RT. Sadeln på R 1300 RS är mer välvd, något som ska visa sig vara både en för- och en nackdel. Fötterna når lätt ner i marken. Körställningen är lätt framåtlutad utan att belasta handle derna, benvinkeln med fötterna på fotpinnarna är ganska skarp, men det är som vanligt för mig. Jag är 177 cm lång men har relativt långa ben, så det är bara de högre hojarna som funkar riktigt bra. Denna RS har ASA, är alltså automatväxlad och saknar kopplingshandtag. Även denna gång känns det konstigt i vänsterhanden, men konceptet

Den nya 1300-motorn är en juvel. En så stor boxertwin borde inte vara så här varvvillig och yster. Ihop med det mycket stabila chassiet; pressad stålram, EVO Paralever där bak och traditionell USD-gaffel fram, bildar den ett mycket tilltalande paket. Fjädringen är fast, även i ROAD, men det är som det ska. RS är en sportmaskin med vissa touringe genskaper. Denna fullutrustade maskin med ASA har också BMWs nya DSA, Dynamic Suspension Adjustment, som anpassar både förspänning och dämpning automatiskt. Det verkar fungera ypperligt. Efter några timmars inspirerad körning börjar sadeln kän nas hård. Den välvda formen gör det lätt att byta position, men ger också högre tryck på sittknölarna. Jag är också lite trött i nacken av att böja nacken svagt bakåt, men ryggen mår bra av den lite framåtlutade körställningen. Kroppen behöver nog ställa om från min bekväma RT. Kåpan, med sin manuellt flyttbara ruta i två steg, gör ett bra jobb. Denna Triple Black har en sportruta, en högre finns som tillval. Jag testar båda lägena och den högre passar mig fint. Jag får mycket lite vind på kroppen, och ren fartvind på hjälmen, utan störande turbulens. Klart godkänt, men den högre rutan bör provas innan eventuell beställning. Dags för en snabb fika, och lite begrundan. Skulle jag byta den något äldre R 1250 RT mot denna? Ja, kanske. Om jag planerade fler korta, inspirerade dagstu rer, och försakade en aning långfärdskomfort, absolut. Jag

skulle till och med välja ASA, som efter ett par provkörningar växer till ett riktigt bra val. Nämnde jag hur snygg den är? Den ser snabb och sportig ut, och den tvådelade ljuddämpa ren i Black Chrome passar fint in i Triple Black-utförandet. Åter hos JE68, som välvilligt låter mig provköra så länge jag vill, lämnar jag med viss saknad tillbaka den snygga, körglada R 1300 RS Triple Black, och går in för att lämna nyckeln. Där står den nya RT:n… Mer om den i något av de kom mande numren av Bumsen.

funkar utmärkt. Eller, ja, kanske inte fullt ut. BMWs ASA har många förde lar; smidig start och stopp, fantastisk funktion vid inspirerad körning och när man växlar manuellt, en mycket bra upplevelse. Men också något ryckiga växlar vid lugnare framfart. I övrigt är hojen fullutrustad. Det enda som saknas från utrustnings listan är toppboxhållare. No big deal just nu. Nya R 1300 RS är otroligt lättkörd, vare sig det går sakta eller fort. Hojen känns lätt, smidig, tajt och fantastiskt stabil. De 245 kilona maskeras väl. Cykeln svänger snabbt in i varje kurva, följer minsta vink och S-kurvorna går som en dans. Jag har kul!

Text o foto: Lennart Orvarsson

50 Bumsen 4 2025