Hos Ljungbergs Tryckeri

PERPARIM HAMZA JOBBAR MED LIMNING OCH SKÄRNING PÅ KLIPPANS BOKBINDERI.

Ytterligare en skärmaskin är på gång. Dessutom har stora investeringar gjorts på i fabrikslokalerna. Från att tidigare haft plåtväggar har väggar och tak ljudisolerats och målats. En automatisk rullport vid in- och utlastningen har kommit på plats för slippa kallras utifrån. Förr om somrarna blev det så varmt i fabriken att anställda gick runt i shorts och Ljungbergs Tryckeri förvärvade Klippans Bokbinderi i juli 2015. Likaså köpte tryckeriet Norra Skånes civildel vilket innebär att en klammermaskin och två falsmaskiner fraktats ner till bokbinderiet.

svettades. Nu har arbetsmiljön förbätt rats – vakuumpumpar och kompressorer har forslats till ett eget rum för att få bort värmen och bullret de skapar. Dessutom har det röjts undan en del bra-att-ha-grejer från produktionen för att få bättre logistik och flöden. – Det har hänt väldigt mycket positivt, säger forne ägaren Bertil Stigson som gick i pension våren 2017. Bättre belysning börjar komma på plats och snart ska fem inloggningsstationer upprättas ute i produktionen så de anställda smidigt på egen hand kan skriva ut ordrar och rapportera sina tider. TILLBAKS TILL SKÄRMASKINEN. Perpa rim har hörselskydden på och lyssnar till toner av bosnisk popmusik. En och annan svensk dänga slinker också in i låtlistan. Många tankar far genom huvudet under en arbetsdag: – Jag tänker på allt! Pengarna, säger Perparim blixtsnabbt och skrattar till

innan han blir allvarligare: – Det är väl på barnen, hur framtiden blir och sådana grejer. Som med de flesta andra jobb kan det ibland kännas monotont, men stämningen kan alltid lättas upp genom att växla några ord med kollegorna. – Vi pratar om privatlivet, vad som händer i världen och ”snackar lite skit”, säger Perparim. – Jag gillar folket som jobbar här och det är kul att jobba med maskinen. Ibland blir det ju lite tråkigt men så är det väl på alla jobb. Klockan är halv fyra och arbetsdagen har nått sitt slut. Perparim tvättar händerna och tar på sig jackan. En sista cigarett hinns också med utanför porten innan han sätter sig i sin blåa Golf. – Jag ska åka direkt till mataffären nu, säger Perparim, hoppfull om framtiden: – Jag hoppas att det blir bra och att det finns jobb. Jag drömmer om ett normalt liv med mina barn.