Koloniträdgården Nr 1 2024

BESÖKET PÅ LOTTEN

E n förmiddag i slutet av juli cyklar jag ut till Skarp näck i Stockholms södra förorter. Härute ligger koloniträdgårdsföreningarna på rad och ett av de områden som ligger längst ut är Eken. Det är inte helt lätt att hitta och sista biten går längs en slingrig grusväg. Ingrid Nordwall, tidningen Koloniträdgårdens tidigare redaktör, möter upp och gemensamt går vi till föreningshuset som ligger i en sänka, vid kanten av en stor öppen gräsyta. Eken har ett livaktigt föreningsliv och det är flera kolonister som kommit för att fika, prata koloniliv och minnen. Några av de som möter upp har varit på Eken sedan barnsben. – Jag har varit här sedan jag var ett år gammal, berättar Jayne, när mamma sålde vår stuga som vi alltid haft, så köpte jag en egen här för bara några år sen. Eken fyllde 60 år i somras, men många av stugorna är äldre än så och kommer från Årstafältet där ett koloniområde fick maka på sig när Årsta partihallar byggdes i början av 1960-talet. Vi intar vårt eftermiddagskaffe med kakor på terrassen utanför föreningshuset. – Föreningshuset är från början en gammal militärba rack som köptes in av Ekens damklubb, berättar Berth, jag minns hur husdelarna hämtades hit och hur huset bygg des upp gemensamt. Här spelades det bingo på tisdagar. Medan kaffet hälls upp börjar Berth, Jayne och Ulf berät ta barndomsminnen från Eken. – Vi hade kolonistuga i Årsta, men när vår stuga tillsam mans med de andra stugorna skulle flyttas till det nya området Eken så följde vi med, säger Ulf, jag var bara ett år då men har fått mig berättat hur det gick till. Både stugan

Caroline Bergelt, Berth Erlandsson, Birgitta Råsander, Ingrid Nordwall, Jayne Mohlen och Ulf von Tell.

och annat byggmaterial forslades hit och pappa tog hjälp av kompisar för att ordna till allt här på den nya lotten. – Tänk att det redan gått 60 år sedan dess! säger Jayne. Ingrid, som tillsammans med sin man Sture skaffade lott här 1986 berättar att det sägs att den förste som fick välja lott på det nya området i början på 1960-talet, var den dåvarande ordföranden. – Ja, det var nog lite huggsexa. Mina föräldrar fick en bergig lott som ingen annan ville ha, minns Ulf, grönsaker odlade de på en odlingslott längre ner i området.

Jayne som också varit på Eken redan som barn har en lite annan historia.

– Vi hade kolonilott på Dalens koloniområ de, när stora delar av det revs för att det skulle byggas ett stort sjukhus där så blev mamma av med sin lott. Hon längtade tillbaka till koloni livet och skaffade en ny stuga här. Jag var bara tre månader då. Året var 1974. Jayne berättar att hennes

”Eken är miljö diplomerad på bronsnivå.”

mamma tog med sig henne i vagnen och sin pappa till Eken och på anslagstavlan såg de en lapp om en stuga som var till salu. Janes mamma letade upp stugan och knackade på. Ägaren skulle ha 18 000 kronor för den. – Stugan var fin och hade öppen spis, så hon slog till och köpte den. – Mamma hade sparat ihop 8 000 kronor och fick låna resten. Förre ägaren och mamma skakade hand på affären och mamma skrev på köpepapprena där och då medan mormor och storebror satt kvar och väntade i bilen. Efteråt var mamma och morfar så entusiastiska att de först glömde mig i vagnen på gräsmattan framför stugan när

5

9

KOLONITRÄDGÅRDEN 1.24