Koloniträdgården Nr 2 2025

Några vilda blommor

Stor blåklocka När det regnar söker insekter gärna skydd i en stor blåklocka, Campanula persicifolia , och det händer att humlor tar en tupplur i dem. Den odlades i klosterträdgårdarna och växtsaften användes som bläck. Rötter och blad tillagades och åts. Blåklockorna är rika på både pollen och nektar, det finns cirka tio olika arter av blåklocka i vårt land och de växer vilt på ängar och vägkanter.

Älggräs Älgräs, Filipendula ulmaria , slogs och gavs till djuren som foder och de väldoftande blommorna lades ut på golvet när det var högtid. Blommorna kunde också torkas och ställas i en vas i ett rum för att ge väldoft. Av älggrä sets blommor kan man göra saft som påminner aningen om flädersaft. Som medicinalväxt har den använts för att lindra reumatism, feber och inflamma tioner. Älggräs innehåller salicylsyra.

Fackelblomster Unga skott av fackelblomster, Lythrum salicaria, kunde skördas som primö rer och de kokas innan de åts. Inom folkmedicinen användes den mot diarréer och tarmsjukdomar och det har visat sig att dess skott desinficerar tarmkanalen. Förr trodde man att det samlades underjordiska väsen kring fackelblomstren, så man skulle vara försiktig när man närmade sig den.

Blåklint En krans av olivkvistar och blåklint hittades i Tutankhamons grav, så blåklint, Centaurea cyanus, är en mycket gammal kulturväxt. Namnet Centaurea kommer från kentauren Chiros, som enligt myterna lärde greker na om läkeörters nyttor. Det är en gammal medicinalväxt och på 1700-talet skrev Linné att man kunde dryga ut tobak med den. I dag växer den på våra ängar, men inom jordbruket räknas blåklinten som ett ogräs.

31

KOLONITRÄDGÅRDEN 2.25