Koloniträdgården_nr4_2024

INLEDAREN

Novembertomater Jag skördade mogna tomater på lotten i mitten av november. Det har aldrig hänt förut, att de skulle vara solvarma är att ta i, men de var gyllengula och varmt röda. D e gula är av urgoda körsbärstomaten ’Yellow submarine’, de röda plom montomaten ’San Marzano’. Om höstarna brukar ju annars frosten ta de sista tomaterna, de jag missat att ta in för att mogna inne. Mot slutet av november hade man i Stock

FOTO ULRIKA FLODIN FURÅS

Genom det får tomaterna en egen berättelse, som vi kan lämna vidare till någon annan. ”Du måste pröva den här gula körsbärstomaten, jag har aldrig smakat så goda förut!” Ja, ni vet, odlingens glädje är en glädje som man vill sprida till andra. Särskilt i tider som dessa. Kolonirörelsens två grunder är odla mat och männ iskors välmående. Så var det för 130 år sedan och så är det nu. Fler och fler tycks också vilja odla sin egen mat. Kanske beror det på kriget i Ukraina, klimatkrisen eller kanske för stressen och det höga tempot i samhället. Troligen är orsakerna alla tre. Detta enligt FOR:s rapport om Fritids odlingens omfattning. Där kan man också läsa att koloniträdgårdsområden försvinner i högre takt än vad det anläggs nya och att 500 000 svenskar som inte har en plats att odla på önskar sig en egen täppa. Läs mer om rapporten i tidningen, där finner du också länk till hela texten på FOR:s hemsida. Jag kommer att tänka på hur många gånger i koloniträdgårdshistorien som koloni trädgårdsföreningar i Koloniträdgårdsförbundet gått samman och lyckats rädda rivningshotade koloniområden. Kanske är det just så som Stock holmskolonisternas ordförande Katja Jassey skriver i sin gästkrönika, att kolonister är Sveriges vänligaste motståndsrörelse.

På vår hemsida kan du läsa blädderbara gamla nummer av Koloniträdgården. Lösenordet för att nå dem är 1918 , året då det första numret av tidningen gavs ut. koloni.org/tidningen

holms innerstad ännu inte sett skymten av en frostnatt, en sådan som alltid brukade komma i början av oktober och döda allt som ville fortsät ta leva, särskilt blomsterkrassen. I år blommade den vidare ytterligare nästan två månader. Så småningom kom den obevekliga vintern och la sitt täcke av snö över all grönska och över alla od lingsbäddar som jag nogsamt täckt med löv och halm för att skydda jorden från näringsläckage. Vintern framför oss är lång, nu är tid att sortera alla fröer man samlat på sig under sommaren. Hos oss är stora delar av bänk-och bordsytor fyllda av skålar med fröer i, avrivna servett- och papperslappar med fröer på. Dessa ska nu sorteras och paketeras i egenvikna frökuvert och i små frimärkspåsar – ni vet de i prassligt halvt genomskinligt papper, bästa fröpåsen vid sidan av de egenvikta. Utomordentliga för att de tar minimalt med plats. Så kan man byta fröer med varandra och ge bort. Både ’Yellow submarine’ och ’San Marzano’ kommer från fröer vi fått av vänner och vars fröer vi nu sparar från år till år.

Ulrika Flodin Furås är tidningen Koloniträdgårdens chefredaktör. Hon gillar att blicka bakåt i his torien för att på så sätt få syn på samtiden och framtiden.Ulrika har en odlingslott, bland odlingsfa voriterna finns grönkål, jättever bena, blomstrerböna, portlak och mangold. I övrigt handlar det mesta just nu om att göra egen jord och få till ett eget kretslopp på lotten.

s

Med önskan om en god jul och ett gott nytt år!

4

KOLONITRÄDGÅRDEN 4.24