Koloniträdgården_nr4_2024

Överallt på området syns regnvatten- samlare.

Pergolan används både av kolonisterna själva och av flanö rer som vill slå sig ner en stund.

O mrådet anlades 1912 som det första av en rad koloniträdgårdsområden i Kalmar i det som då var stadens absoluta utkant. I protokoll från de första åren står att kolonisterna önskade en gemensam telefon, så att de kunde ha kontakt med släkt och vänner inne i stan. En telefon installerades redan 1914. Föreningen byggde också tidigt ett gemensamt badhus i en östersjövik. Och under världskrigen odlade man potatis tillsammans på föreningens allmänna ytor. Gemenskap präglar även dagens koloniförening. Sam manhållningen är stark och det som knyter samman nu är arbetet med att öka den biologiska mångfalden på området. Detta gör kolonisterna genom att ha kurser och studiecirklar. Utgångspunkten är Koloniträdgårdsförbun dets Miljödiplomering. Kalmar Norras ordförande Annika Brodin visar runt på området och vi stannar till vid en stor damm, placerad intill föreningshuset. – Detta är vår regnvattendamm, säger Annika, vi sökte bi drag från kommunen när vi skulle anlägga den. De tyckte det var ett spännande projekt och beviljade oss pengar. Dammvattnet kommer från föreningshusets tak. När det regnar leds regnvattnet på ett finurligt sätt till dam men via en pump som pumpar runt vattnet till en vatten trappa. På baksidan av föreningshuset finns också en stor vattentank, en IBS-tank, dit regnvattnet också leds. Nere i det mörka dammvattnet skymtar ett litet stim guldorange fiskar och det är för att de ska få väl syresatt vatten som vattentrappan finns. Det porlande vattnet ska par också en vilsam ljudmiljö. Det är en plats som väcker nyfikenhet och för att stilla den stannar man gärna och läser på den informativa skylten om floran och faunan i dammen.

”Vi har vatten salamandrar, grodor och grodyngel och våra fiskar såklart.”

Regnvatten dammen är full av karpar, en av dem är femtonårige kojkarpen Bruce.

– Vi har vattensalamandrar, grodor och grodyngel, berät tar Annika, och våra fiskar så klart. Inte minst koikarpen Bruce, som är min gamla fisk som fått flytta hit. Annika berättar att familjen förr hade en damm på lotten med koikarpar i. Men fiskarna upptäcktes av de hägrar som bor i Lindöviken intill och en dag när Annika kom till lotten hade hägrarna kalasat på alla fiskar utom Bruce, som låg på marken utanför dammen.

5

9

KOLONITRÄDGÅRDEN 4.24