Parkinsonjournalen_3_2024

PORTRÄTTET

Frida Karlsson fick Parkinson i 20-årsåldern. För henne fungerar medicinerna så bra att hon ibland glömmer att ta dem. Frida är aktiv i flera föreningar, bland annat som ordförande i Parkinson Västerbotten och ledamot i Parkinsonforbundets styrelse. – Jag tycker att det är viktigt att släppa fram alla som har ett engagemang, säger hon. TEXT ANNA WEDIN FOTO FRIDA KARLSSON Ett hopp för alla med Parkinson H ur började dina parkinsonsymtom? – Jag fick min diagnos 2012 när jag var 27 år, men då hade jag haft symtom en längre tid. Redan när jag var 21 år fick jag mina första symtom. Jag minns att jag satt hem MÖT FRIDA KARLSSON

des, men efter något år provade jag och symtomen blev lite bättre. Hur gick det till när du fick din diagnos? – Efter ett par år, inför en USA-resa, tog jag upp frå gan om att byta medicin med min läkare. Jag hade en del biverkningar av den. Bland annat kunde jag vakna på natten av att mina armar och ben domnat. Då gjor de man en ny utredning hos neurologen och jag fick göra en magnetkameraundersökning. – Jag berättade för neurologen att flera av mina vän ner och bekanta frågat mig om jag hade Parkinson. När han sa ”ta med dig någon nästa gång du kommer hit”, förstod jag att det var allvarligt. Två veckor sena re följde mamma med mig och jag fick min parkinson diagnos.

ma hos mamma och pappa och skulle ta på mig skor na när ena benet skakade. Jag tänkte inte så mycket på det då, men under åren som följde spred det sig till fler delar av min vänstersida. – Till slut gick jag till hälsocentralen och blev under sökt. De skickade en remiss och jag fick träffa neu rologen Jan Linder och en massa läkarstudenter. Då trodde man att det var essentiell tremor som jag hade och ordinerade blodtryckssänkande medicin för att minska symtomen. Först tyckte jag att det inte behöv

16 PARKINSONJOURNALEN NR 3 2024