Parkinsonjournalen_3_2024

FRIDA BERÄTTAR ATT hon hade känt på sig att det var något annat än tremor hon hade, och säger att det fak tiskt kändes skönt att få veta vad det var för sjukdom hon hade. – Redan innan jag fick diagnosen hade jag börjat ta parkinsonmedicin och den gjorde att jag kände mig helt frisk. Så är det fortfarande. Jag känner mig så frisk att jag ibland glömmer bort att ta mina medici ner. Men då märker jag att utan dem skulle jag inte klara vardagen och kunna bo hemma. Frida jobbar som högstadielärare, och undervisar i matte, kemi, fysik och biologi. Just nu jobbar hon halvtid eftersom hon pluggar heltid för att bli special lärare. Tack vare en förstående chef som anpassat arbetet har det oftast fungerat bra.

– Men en period var jag väldigt trött. Jag somnade på möten, hemma vid matbordet, ja, nästan så fort jag satt ner. Min strategi blev att jobba stående vid mitt skrivbord. Det funkade ett tag, men en dag somnade jag fast jag stod upp. Då insåg jag att jag behövde få hjälp av min neurolog. Hon satte ut en del av de medi ciner som jag haft och satte in nya. Under ett halvår var jag sjukskriven, men tack vare medicinjustering arna kunde jag återgå i arbetet. Jag tror att många gör det felet, att inte vilja besvära vården, men det är viktigt att själv ta kontakt och inte sitta och vänta på kallelse till läkaren. Nu ringer jag sjuksköterskan på mottagningen och får ett telefonsamtal med min neu rolog. Hon har ju haft mig som patient i många år nu, och känner mig, så det fungerar bra, tycker jag.

Frida Karlsson gör ett hopp för Parkinson. Med sitt engagemang i olika styrelser är det hon som är ett hopp för alla som har Parkin son, i alla fall i Väster botten.

»

NR 3 2024 PARKINSONJOURNALEN 17