Pionjärerna

Varför jag blev arbetsterapeut

Jag visste om att det fanns något som hette arbetsterapeut som arbetade inom sjukvården och hade utrymme att göra lite olika saker som hade med slöjd att göra. Och den yrkesvägledare som jag hade då i gymnasiet visste att jag funderade på arbetsterapeut. Så när jag var hos henne inför studentexamen och var lite velig, sa hon ”Då skickar jag upp dig till Karolinska sjukhuset för där finns det duktiga arbetsterapeuter.”

Han var väldigt trevlig och frågade mig om jag visste vad arbetsterapi var

EVA ANDRÉN Det beror på att jag inte fick praktik på något bygge. Jag skulle bli byggnadsingenjör, det var säkert. Men på sommaren var jag på en koloni och där trampade jag in ett musselskal i foten. Jag gick med det en tid och det blev en jättestor grej så att jag var tvungen att operera det i september. Och då kunde jag inte ha några skor. Min mamma hade tidigare anmält mig till en vävkurs och den var inom hus så den kunde jag gå. Där i ett rum bredvid satt Sven Andersson som var arbetsterapeut på Härlanda. Han kom in och pratade med mig. Han var väldigt trevlig och frågade mig om jag visste vad arbetsterapi var. ”Ingen aning”, sa jag. ”Det är ett jättetrevligt yrke. Du kan komma och titta hur vi har det på Härlanda”, sa han. Jag sa: ”Jag kan inte vara på sjukhus, jag svimmar så fort jag ser ett hårstrå eller en bomullsudd”. ”Man behöver man inte vara på sjukhus”, sa han. ”Man kan vara på mentalsjukhus och man kan vara på fängelset, du kan komma och titta hur det ser ut hos oss på fängelset. Och så finns det ett jättebra sanatorium här uppe, jag kan fråga om du kan få komma dit”. Och det fick jag, och det var trevligt. Så det är Svens fel att jag blev arbetsterapeut.

14